tisdag 1 januari 2013

Sammanfattning av börsåret 2012

Med ett av mina första blogginlägg i minne från slutet av 2010 då jag tyckte mig se sunda värderingar i hela min portfölj och en rimlig uppsida kring 15-20% (fråga mig inte) för 2011: en prognos som visserligen inte slog in, men som vid det tillfället kändes fullt rimlig. Sedan kom ett år med makrohändelser som kraftig ändrade såväl förutsättningar som estimat för hela världens börser, och det syntes givetvis även bland mina bolag. Hur som helst så är det en relevant erfarenhet att ta med och ha färskt i minnet när man tror att man har en motiverad och intelligent aning om vad som kommer prägla nästa börsår. Det har jag inte. Det har jag aldrig haft och det kommer jag aldrig ha. Även om man är mänsklig och från tid till annan inbillar sig att tro eller ha på känn vad som kommer prägla framtiden så har man, om man gör det, satt upp förutsättningarna för att bli rejält förvånad.

Att inse att det enda man verkligen kan räkna med är att det väldigt sällan kommer bli som man tror, och att det enda man egentligen vet med säkerhet är att omvärlden alltid kommer förändras är förmodligen en väldigt klok inställning att ha vad gäller investeringar. Och genom att ha de som bakgrund i tankarna gör nog att man har kommit en viktig bit på vägen. Har man gjort den realisationen så borde det innebära en stans där man inte tar någonting för givet och där man garanterat kommer vilja ha en säkerhetsmarginal i allt man gör.

I denna årssammanfattning så tänkte jag utöver att bara utvärdera och sammanfatta min portföljs investeringsresultat för året även utveckla, för mig själv såväl som "publikt", vad jag gjort rätt och vad jag gjort fel, vad jag har fått för lärdomar och även försöka ha ett par case-exempel som jag funderat kring och investerat i under det gångna året. Vad gäller den sista punkten så är jag fortfarande lite osäker på hur jag skulle lägga upp ett sådant avsnitt, men troligtvis så tar jag ansats i anteckningar/funderingar som jag gjort och haft under året och försöker sedan utvärdera (även om det kan diskuteras hur relevant det blir med tidsramar et cetera). Jag hade även tänkt diskutera några visdomsord och citat som ett försök att definiera vart jag är påväg i min investeringsfilosofi (vilket jag i alla falla hoppas att jag är), som fokuserar kring välkända investerare som jag själv kan relatera till (eller i alla fall försöka).

Innehåll:
i) "Vad jag trodde och skrev förra året"
ii) Portföljutveckling 2012
iii) En fokuserad portfölj eller inte?
iv) Courage of conviction
v) Case under 2012
vi) Inför 2013

i) Vad jag trodde och skrev förra året

"-Inse att extremt bra möjligheter kommer inte i massor. De kommer i ett extremt fåtal tillfällen under din livstid. Att satsa lite när tillfälle väl ges är nästan lika illa som att inte satsa alls.

-Inse vikten av att på sikt bygga din egen "courage of conviction". Kan du inte se till att göra det kommer du aldrig få extremt bra resultat. Du måste genom erfarenhet, objektivt tänkande, hårt arbete, kreativt tänkade, extremt riskfokus kunna landa i en uppfattning som du håller i vått och torrt genom olika marknadslägen -tills du får rätt eller till något ändras och därigenom din uppfattning ändras.


-Så länge jag har ett par fåtal möjligheter som jag anser riktigt attraktiva finns det ingen anledning för mig att inte fokusera min portfölj.


-Läs om boken ovan och se om videon ett par gånger och mot bakgrund av dina egna erfarenheter se hur Warren Buffet gjort några av sina bästa investeringar: Han investerade när ingen annan trodde på börsen. Han investerade när alla trodde att framtiden aldrig varit så osäker som då. Han investerade i bolag som många var övertygade var på randen till undergång, men där han ansåg att väntevärdet var positivt/ risk rewarden var fördelaktig och där det på sikt fanns en franschise som hade ett väldigt stort värde. Han väntade och väntade, ibland 2-3 år innan investeringen betalade sig, och igenom perioder där kursen gick väsentligt under vad han betalat. Det är otroligt nyttigt att efter en period av egna erfarenheter läsa och ta del av andras erfarenheter, och då menar jag speciellt de som faktiskt har lyckats. Det är omöjligt att på riktigt greppa att på riktig ta till sig något man läser om man inte han kombinera det med egna "first hand" experiences. Det är först då man kan se helheten och på riktigt inpränta något.


-Se hur Warren Buffet har haft en så extrem fokusering på pris och risk reward/väntevärde att han varje gång börsen varit högt värderad och nästan innan alla stora ras stått utanför börsen. Inte på en makroprognos eller en timing:fråga. Utan endast och endast pga ett extremt objektivt synsätt på marknaden. Tycker han inte att det är billigt så är han inte i marknaden. Inse att det kommer finnas tider att vara i marknaden och tider att var utanför marknaden -som du själv måste identifiera.


-Inse vikten av kapitaleffektivitet, och att det är det enda som räknas. Avkastning på satsat kapital. Inse också hur viktigt det är att du kommer rätt med agentproblematiken där det kanske inte alltid är i en ledning intresse att se till den bästa allokeringsmöjligheten för ägarna av bolaget, aktieägarna. Att vara chef över ett så stort bolag som möjligt, "group-think"-inspirerat (vi är bäst, vi är överlägsna, vi ska erövra världen med vår produkt/tjänst) tänk i en organisation kan ofta göra att avkastningen för aktieägarna blir långt i från vad den skulle kunna vara. När man identifierat en ledning/management som i det yttersta förstår och inser vikten av aktieägartänk, inse vilket värde det kan ge på sikt.


-Tänk risk, risk och åter risk. Glöm aldrig regel 1: Dont lose money. Glöm aldrig regel 2: Don´t forget rule #1. Risk skall vara första utgångspunkten i varje investering.


-Sluta aldrig leta efter fler möjligheter. Det är naivt att tro att man över tid skall ens få någorlunda avkastning om man bara har en handfull aktier i sitt univers. Ju fler stenar man vänder på...



Det var nog det tror jag. Mot slutet av året har min portfölj igen blivit väldigt fokuserad och mina tre största innehav utgör nu cirka 60% av portföljen. Jag har faktiskt ingen aning om vart börsen skall gå under 2012, och jag har ingen aning om vad som kommer hända i världsekonomin. Men däremot så vet jag att det finns möjligheter därute och det är upp till mig att hitta dom och att värdera dom rätt. Som vanligt så har jag svårt att känna något annat än ödmjukhet: du är inte bättre än din senaste affär, och bra resultat ett år är verkligen ingen garanti alls för ett bra resultat kommande period."



"Kan snabbt tillägga att min börssyn på sikt ännu inte är helt bestämd. Jag noterar att på Shiller PE och liknande, och även en övning som jag själv och en kompis gjorde med snitt PE-tal, så är börsen just nu i ett läge som varken är billigt eller dyrt sett till historik. Jag vet att risken för EURO området är extrem. Jag vet att den skuldbörda som nu förflyttats till statsnivå nu måste betalas av och det kan inte annat än resultera i lägre tillväxt framöver. Och detta är problem som varken kan eller kommer försvinna över en natt. I den andra vågskålen, om man frågar sig vad som är inprisat, så kan nog vem som helst konstatera att vi befinner oss långt ifrån det euforiska läget som alltid kommer efter 4-5 år av kraftigt stigande börser. En stor del av marknaden är medvetna om risken i o m att problembilden är väldigt känd, och i o m att det inte var lång tid sedan förra krisen. Därför tror jag inte att "dumb-money" i samma utsträckning är på marknaden - och det syns nog även i multipelvärderingen (även om prognoserna är extremt osäkra). Ser man till historiken så finns det inte heller så starka samband mellan ekonomisk utveckling, BNP, och börsutvecklingen. Som Warren Buffet beskriver i videon ovan så finns det perioder med starkt stigande BNP där börsen står still, och tvärt om. Därför får man inte glömma att det handlar om värdering. Vad som är inprisat och inte. Det räcker inte att konstatera att "BNP blir nog svag kommande tre år", eller givetvis omvänt. Så jag är väldigt kluven. Det kan komma utvecklingar realekonomiskt som gör att index ner mot 700 motiveras, men även tvärt om, att högre indexnivåer motiveras."




"It takes a flexible mind -not a man with one dominating idea who is forging ahead when the times are in step with him and totally helpless when they change. It takes someone who really appreciates the risks, as over-confidence is usually fatal"

Gerald M. Loeb



ii) Portföljutveckling 2012

Avkastningen för min portfölj under 2012 uppgick till 112,8% att jämföra med 12% för OMX (så som angett på DI.SE).

Nedan är en tabell på utvecklingen sedan mitt första blogginlägg 2010 sammanfattat.



Årets utveckling i min portfölj är ytterligare ett bevis på ovan resonemang om prognoser och utfall, och hur omöjligt det är att veta när man får betalt i det fallet man har rätt. Man kan ha en, mer eller mindre motiverad, tro om vad som är en rimlig utveckling investeringsmässigt, men det går aldrig att veta när något skall hända och det går aldrig att komma undan att det hela tiden kommer komma nya händelser och påverkande faktorer att ta ställning till. Jag kan inte annat än att vara ödmjuk inför nästa år med det i tankarna.

Jag har under året gjort affärer i totalt 16 olika värdepapper, där min portfölj vid årskiftet 2012/2013 innehåller 7 st. Det minsta antalet aktier vid varje givet tillfälle har varit 4 st och det högsta 8 st. Viktningsmässigt har det största innehavet vid inköpstidpunkt varit kring 40-45% av totalportföljens värde. Värdeutvecklingar efter inköpstidpunkt har gjort att denna vikt sedan kunnat ändras såväl uppåt som nedåt (jag har alltså inte haft en kvantifierbar gräns, vilket säkerligen kan diskuteras). Det största innehavets vikt har givetvis varierat under året och i dagsläget står mina två största innehav för cirka 80% av min portföljs värde.

Så vad jag ser när jag blickar tillbaks och försöker studera min egna utveckling 2012 så är det att viktjusterat så har jag varit betydligt mer fokuserad än vad spridningen av det totala antal aktier jag handlat i antyder. Avkastningen för min portfölj under 2012 kan hänföras till flera ideér som utvecklats bättre än index, även om det är en av ideerna som jag koncentrerade portföljen väldigt stort emot och som fick extremt bra värdeutveckling under året som förklarar den exceptionellt höga avkastningen för portföljen relativt börsen såväl som absolut.

För att citera vad jag skrev för ett år sedan, och som står ovan:

"-Inse att extremt bra möjligheter kommer inte i massor. De kommer i ett extremt fåtal tillfällen under din livstid. Att satsa lite när tillfälle väl ges är nästan lika illa som att inte satsa allt.

-Inse vikten av att på sikt bygga din egen "courage of conviction". Kan du inte se till att göra det kommer du aldrig få extremt bra resultat. Du måste genom erfarenhet, objektivt tänkande, hårt arbete, kreativt tänkade, extremt riskfokus kunna landa i en uppfattning som du håller i vått och torrt genom olika marknadslägen -tills du får rätt eller till något ändras och därigenom din uppfattning ändras.

-Så länge jag har ett par fåtal möjligheter som jag anser riktigt attraktiva finns det ingen anledning för mig att inte fokusera min portfölj."

Just punkt ett och två är så otroligt viktiga att man nog inte kan påminna sig om dem tillräckligt många gånger.

Angående punkt ett så är det är något jag givetvis är nöjd med att jag presterat bra på. Jag känner att jag är medveten om att det inte kommer komma oändligt många attraktiva möjligheter och att det de facto är ett lika stort misstag att missa en möjlighet som att agera fel i en möjlighet. Det är inte lätt att tjäna pengar på börsen, det är absolut inte lätt att över tid slå index och det krävs hårt jobb för att ens ha en möjlighet att hitta och utvärdera rätt möjligheter på rätt sätt.

Övriga saker jag får säga mig vara nöjd med under 2012 är att jag inte köpt aktier på ren spekulation, dvs utan att ha läst på i hopp om att göra en vinst. Antingen genom någon form av momentum eller ren känsla. Det är givetvis inget fel i att göra detta, det är bara det att det finns inget sätt att förankra det i, att ens försöka förlita sig på att man har oddsen med sig. Och därför bör det över tid bli svårt/omöjligt att göra det framgångsrikt. Det kan jag inte säga att jag har gjort i år. Som skrivet ovan så har jag över tid alltid haft ett stort antal aktier som jag gjort affärer i, medan jag vanligtvis fokuserat portföljen mot ett fåtal. Det är något jag givetvis är helt nöjd med och det skall inte förväxlas med spekulationsköp, som jag definierar det ovan, utan någon form av nedlagt arbete. Det är helt enkelt så jag lär mig om en aktie och ett företag: ett initialt köp efter mer lättare efterforskningar höjer incitamenten att läsa vidare. Och givetvis är det så att ju fler stenar man vänder på ju fler möjligheter hittar man. Det är något jag ämnar fortsätta göra.

Och som vanligt: om jag definierar mitt track-record från när jag startade denna blogg, så har jag fortfarande 2-3 år kvar innan det ens är möjligt att försöka sig på att utvärdera resultat och antingen sortera det som skicklighet eller tur. Och speciellt då t.ex. årets resultat kan hänföras till ett väldigt fåtal aktier (säg att 80-90% grovt räknat, av resultatet kommer från ett 2-3 investeringar) så kommer tur kunna påverka resultatet väldigt krafigt och ju mer ju kortare tidshorisont som utvärderas.

Det är jag väldigt medveten om.

Säga vad man vill om momentum och om var och var inte det existerar, men oavsett ståndpunkt så är det här ett område där det inte existerar. Ett visst resultat år X har inget som helst samband med resultatet år X+1, och omvänt. Det betyder i att ett resultat som tolkas som "bra" ett år tyvärr inte på något sätt kommer indikera ett bra resultat kommande år. Och det skiljer investeringar från mycket annat: För exempelvis många bolags resultat finns det flera faktorer som kan hävda bär med sig ett momentum: ett ökat antal sålda produkter ett år kan innebär en ökad eftermarknad året efter (ett industriföretag). Ett ökat antal registerade internetkunder kan innebära en ökad plattform att billigt rikta merförsäljning mot med väldigt stora skalfördelar (ett internethandelsföretag). Och så vidare, och så vidare.

Jag ser tillbaks på ett 2012 som jag hade tur att klara av utan stora misstag. Det är knappast rationellt att tro att jag kommer kunna räkna med fler lika bra år avkastningsmässigt procentuellt. Det håller jag som väldigt osannolikt.

Något som jag känt har skett under i alla fall mer än två års tid är att jag har höjt mina kriterier för vilka ideér jag investerar i. När jag började med aktieinvesteringar investerade jag i flera bolag med väldigt hög risk, där jag hade kunnat komma ut med ett väldigt dåligt investeringsresultat i många av fallen. Nu känner jag att flera lägen inte intresserar mig över huvud taget. Många bolag förstår jag helt enkelt inte och där lockar inte en stor potential.


iii) En fokuserad portfölj eller inte?



Prem Watsa


The greatest safety lies in putting all your eggs in one basket and watching the basket. You simply cannot afford to be careless or wrong. Hence, you act with much more deliberation

Gerald M. Loeb



Diskussionen om till vilken grad en portfölj skall vara diversifierad är väldigt svår. Delvis för att det finns många olika sätt att angripa problematiken och delvis för att det inte finns någon universal definition av en investerare och dennes mål med portföljen i första läget. Därför är det en diskussion som kommer att få många olika svar och det aldrig kommer att gå att säga vilket som är mer rätt än det andra et cetera.

Och för att ens det skall bli relevant att ha en koncentrerad portfölj så måste det finnas en stor förståelse för risk/reward- och väntevärdestänk och begreppet säkerhetsmarginal. Jag har skrivit om det på denna blogg tidigare, men det var högst personliga tankar som jag antar kan vara mer eller mindre självklara för andra.

Enkelt förklarat så handlar investeringar givetvis om framtiden: du måste göra antaganden som kommer vara antingen rätt eller fel, och du kommer i de flesta fall behöva göra antaganden (ju färre ju bättre) som måste hålla flera år in i framtiden (även här: ju färre ju bättre) och som vilka kommer ha en liten sannolikhet att vara rätt och en större sannolikhet att vara fel. Om antagandena som du gjort skulle falla in (igen: vilket alltså är mindre troligt) så kommer du få en viss betalning (som bör vara relativt enkel, eller i alla fall, enklare att skatta), och om dina antaganden kommer vara fel så kommer du få en betalning som är lägre än den du trott (vi kan förenklat säga allt i från det positiva scenariot och ner till det negativa värdet av din ursprungsinvestering).

Dessa två bilder illustrerar




Detta borde, efter eftertanke, klargöra en hel del implikationer.

1. Det viktigaste är att begränsa nedsidan (bild 2). Eftersom du skulle kunna förlora 100% av det satsade kapitalet så kan inte en investering utan en tolkad begränsad nedsida vara intressant. Det kommer aldrig exakt att gå att skatta sannolikheterna för varje scenario, och det kommer aldrig gå att veta vad som skall hända i framtiden (dvs hur scenariorna och förutsättningarna för dem kommer att ändras). Det enda, det enda enda enda, sättet att ta höjd för dessa två faktorer är att se till att det finns en begränsad nedsida. En begränsad nedsida innebär att det negativa scenariot innebär en begränsad förlust. Eftersom det inte går att skatta sannolikheten för det negativa scenariot kan man bara göra sitt bästa för att investera i situationer när det negativa scenariot är så litet som möjligt.

2. En fokuserad portfölj är inte att tänka på med investeringar där nedsidan inte är begränsad (bild 1).

3. Det enda tillfället det går att prata om positivt väntevärde (vilket är allt vad investeringar handlar om) är när nedsidan är begränsad. (Min tolkning).

Här är några citat på ämnet som jag tycker är väldigt bra, från Loebs bok "The battle for investment survival"





Jag tror det är en klar poäng i att ju färre ägg som finns i korgen, ju mer intensivt vaktas den. Att inträdesbarriären för att en investering skall vara aktuell höjs och såväl det kvantitativa som det kvalitativa arbetet höjs är också argument jag tar till mig. Det går nog helt enkelt inte att känna lika starkt och jobba lika hårt att följa 20 aktier som att följa 3-4 aktier.

Att det skall gå att hitta 20 idéer som är lika attraktiva som de 3-4 bästa är förmodligen också mer osannolikt. Det skulle givetvis kunna vara så, och om det är så så finns det givetvis ingen anledning att inte diversifiera.

Att potentiella misstag kommer ha väsentligt högre utfall negativt på portföljutvecklingen vid en fokuserad portfölj är en självklarhet som jag förväntar mig få se prov på flertalet gånger framöver i min portfölj. Jag är väldigt säker på att jag kommer att göra misstag, och att de kommer kosta därefter.


There is one thing of which I can assure you. If good performance of the fund is even a minor objective, any
portfolio encompassing one hundred stocks (whether the manager is handling one thousand dollars or one
billion dollars) is not being operated logically. The addition of the one hundredth stock simply can't reduce the
potential variance in portfolio performance sufficiently to compensate for the negative effect its inclusion has on
the overall portfolio expectation.

Warren Buffet



Här följer också diskussionen om huruvida det är rätt att snitta ned sig eller inte. Mest för att den är relevant och för att jag ofta tycker att diskussionen blir helt snedvriden. Även denna fråga kommer aldrig ha ett givet svar. Om ens investeringsbeslut var rätt vid punkt 1, så är det givetvis rätt att utnyttja ett läge med ännu billigare aktiepris till att öka sin position, men om bedömningen vid punkt 1 var fel, så borde investeringen säljas ut så fort som möjligt. Av den anledningen så kommer det aldrig gå att generalisera i frågan, och det kommer krävas en enorm öppensinnighet för att kunna köra en objektiv bedömning vid varje givet tillfälle.

Det lär inte vara särskilt lönsamt att tro att man vid varje given tidpunkt har rätt och alltid väljer att snitta ned sig, när det säkerligen är så att vid flertalet tillfällen har någonting ändrats eller så har bedömningen vid första läget helt enkelt varit felaktig.

Ett bra exempel är hämtat från Loebs bok, beskrivet i texten nedan. Den visar tydligt hur fel man kan hamna om man köper en aktie helt fel timingmässigt, när såväl börs som vinstcykler vänder kraftigt nedåt. Det är alltså en aktie som rört sig från




Grafen och tabellen ovan illustrerar en extremt viktig bild av begreppet timing. Vid priset vid början av perioden, år 1929, på $257/aktie och med vinst per aktie på $16,7 var värderingen kring 15x. Det kan ha varit en helt rimlig värdering (jag vet inte vad börsen handlades kring vid samma tillfälle), men eftersom vinsterna åren efter bara skulle uppgå till en bråkdel av 1929 års vinster var aktien med alla mått mätt extremt dyr 1929. Om det hade gått att förutse är en helt annan fråga.

Men problematiken blir rätt så tydlig. Att komma så fel timingmässigt gör det extremt svårt att ta igen det man förlorat. Även om N.Y. Central skulle återhämtat sig aktie och vinstmässigt till t.ex. 1953, så skulle det innebära 24 år med oförändrat kapital nominellt. Det kan betyda något helt annat realt och sannolikt innebär det att en hel del av kapitalet blivit förstört. Därför är detta ett exempel på när det inte över huvud taget lönar sig att tala om "lång sikt". Och varför jag tycker exemplet är intressant är just för att det inte alls är säkert att det var ett "no-brainer" läge att inte köpa aktien 1929 - det var PE 15 - säkerligen en helt rimlig värdering. Problemet skulle visa sig vara att vinsterna skulle börja falla kraftigt på väldigt kort tid. Och det är inget som är lätt att förutse i förväg. Vem hade velat snitta ned sig i N.Y. Central 1930-37?





iv) Courage of conviction


"Don’t ever think that the [stock] market knows more than you do about the underlying business. That’s the biggest mistake you can make. "

“Sometimes it buys at a high price and sells at a low price. Don’t ever think that it knows more than you.”

Prem Watsa


Per definition så kan ett bra investeringsresultat endast komma genom ett tillfälle där ens egna syn skiljer sig från marknadens, och där ens egna syn är den rätta. Av den enkla anledningen så kommer det aldrig löna sig att avvika i åsikt för sakens skull eller att bara hamna i samma åsiktsrum som den stora massan. Inget av det kommer över tid att betala sig. Givet att du har rätt, så kommer belöningen vara proportionell med avvikelsen från marknadens syn.

Och just därför är det extremt viktigt att kunna bygga upp en "Courage of conviction": en förmåga att leta upp och korrekt tolka relevant information och genom erfarenhet, kritiskt tänkande och öppensinnighet skapa sig en uppfattning om prissättningen på en investering helt oberoende av externa influenser. Och sedan våga hålla den uppfattning och våga satsa sitt kaptial därefter och inte ändra sig förren någon väsentlig parameter i bedömningen ändrats.

Jag ser inte hur man skall kunna bygga en sådan "Courage of conviction" utan att hela tiden skaffa sig nya erfarenheter från verkligheten (genom att satsa på den uppfattning man skaffat sig, när man skaffat sig en), att hela tiden försöka lära sig nya områden och att hela tiden vara 100% ärlig med vad man har gjort rätt och vad man har gjort fel. 

Även om jag kan se tillbaks över mitt investerings track-record och vara nöjd med hur jag har tagit bet på vissa investeringar som lönat sig väl, så känner jag i flera fall att jag har problem att skaffa mig en vy som jag sedan kan hålla. Delvis inser jag att det beror på bristande kunskap (jag kan inte alla branscher, jag kan inte alla balansräkningar et cetera) men inser också att jag behöver fortsatt träna upp min förmåga att till 100% tro på min egna uppfattning även när jag tror mig ha tillräckligt med kunskap. Att inte behöva bekräftelse från egentligen någon part för att tro på min syn är på lång sikt en förutsättning.

Eftersom människan är ett flockdjur så kanske man inte kan räkna med att känna sig helt opåverkad i alla lägen, men hur skall man kunna veta det å andra sidan?

Däremot så tror jag att man aktivt kan arbeta med att förbättra detta området. Delvis i förberelsearbetet innan man gör investeringen men också genom rationellt tänkande och utvärderande under tiden och kanske speciellt efteråt. Gör man det så bör man över tiden kunna bygga upp sin förmåga att få rationella och underbyggda åsikter.

Jag tror även att det är väldigt viktigt att vara medveten om den hårfina gränsen av att ha en en stark åsikt som är rätt mot att bara ha en stark åsikt. Jag har sett så väldigt många exempel (och tycker mig se det hela tiden) på folk som av olika anledningar slutar vara rationella och bara blir radikala. På de finansiella marknaderna finns givetvis många exempel och det är väldigt viktigt att inse att det är väldigt farligt att utan utvärderingsförmåga direkt till 100% lita på sitt första infall. Det kommer inte gå bra investeringsmässigt med den inställningen över tid. Det finns helt enkelt ingen möjlighet.


v) Case under 2012

Här är ett urval av ett par case som varit aktuella för mig under 2012.

Royal Unibrew, ~300 DKK. Ägt hela året.

BILD

-Lågt värderat
-Genomgått restructuring de senaste åren
-Bör kunna återföra hela nettovinsten till aktieägarna, ~10% årligen av MCAP
-Återföringar genom återköp möjliggör att bolaget kan utnyttja en potentiellt volatil börs
-Väldigt kompetent ledning
-Största risken att makro försämras på marknader och/eller att bolaget tappar marknadandelar, vilket bör leda till att värderingen går upp genom att vinsten sjunker

Rottneros, 2,49kr. Köpt 2,51kr, 2,3kr och sålt 2,29kr

BILD

-Rent BV-case
-Givet aktiekursen prissätts anläggningstillgångarna väldigt lågt.
-Kan dessa AT ha något värde för en annan part än Rottneros?
-Om så inte är fallet, hur relevant är någon form av BV-golv värderingsmässigt?
-Givet den starka balansräkningen, hur lång tid av förluster klarar bolaget (för närvarande förlustgörande), och hinner en investering betala sig innan balansräkningen börjar se ansträngd ut igen?


Nobia, 25 kr. Ägt totalt tre gånger under året varav några inköp gjordes 2011. En mindre förlustaffär, en mindre vinstaffär och en större vinstaffär. Köpt lägst 21,5kr och högst 28,5 kr. Sålt 31,4kr

BILD

-Utbombad aktie
-Risk för att Euro:n bryter ihop. Borde innebära att bolag med dotterbolag i flera av Euroländerna drabbas hårt.
-Stort strukturprogram. Marknaden verkar inte prisa in några förbättringar alls
-EV/S 0,4 med marginalmål om 10% EBIT. Hur sannolikt är det att målet nås?
-Stora insynsköp
-Svag makro talar inte för kapitalintensiva konsumentprodukter


vi) Inför 2013


The above may make the whole operation sound very precise. It isn´t. Nevertheless, our business is that of ascertaining facts and then applying experience and reason to such facts to reach expectations. Imprecise and emotionally influenced as our attempts may be, that is what the business is alla about. The results of many years of decisionmaking in securities will demonstrate how well you are doing on making such calculations -whether you consciusly realize you are making the caculations or not. I believe the investor operates at a distinct advantage when he is aware of what path his thought process is following.

Warren Buffet



".....Profits can be made safely only when the opportunity is available and not just because they happen to be desired or needed"

Gerald M. Loeb


Inför 2013 gäller precis samma förutsättningar som förra året: Jag vet inte och kan inte bygga någon form av strategi efter någon tro på hur börsen kommer utvecklas. Jag hoppas att jag har utformat en konservativ portfölj som i alla fall har en begränsad nedsida, och förhoppningsvis en hyffsad uppsida. Jag tror att min portfölj skulle gå bättre än index i en kraftig nedgång på börsen generellt, men det är inget jag kan veta garanterat. Och jag tror även att min portfölj förmodligen inte skulle gå lika bra som index i en väldigt stark börsuppgång. Och som jag nämnt flertalet gånger i denna text, så kommer jag hela tiden, genom att jag har en väldigt koncentrerad portfölj, vara exponerad mot de mer binära riskerna att jag har gjort något fel eller bara att någon enskild händelse ger ett binärt utfall mot ett av de få innehav mot vilket jag koncentrerat en stor del av portföljen.

Jag har ingen uppsjö av bra ideer och jag kan inte veta att jag kommer hitta fler möjligheter under året. Så precis som inför varje år så kommer det att krävas hårt jobb för att ha möjlighet att nå ett bra investeringsresultat. Jag hade förmodligen känt mig väldigt mer optimistisk om jag hade 10 till 20 case som jag trott på. Däremot så är jag tämligen säker på att även detta år så kommer saker hända och förändras. Och då kommer möjligheter skapas. Möjligheter kommer alltid att skapas och det är upp till en själv att se till att man uppfattar och ser dem. De flesta samband och händelser kan ofta te sig självklara sett i efterhand, men att kunna se samma sak i förhand, innan det skett, är ofta en väldigt svår bedrift.

After over forty years in Wall Street I have learned at least one lesson. Opportunity is always here. Everything is always changing. Things look different to people at different ages.
Gerald MLoeb.


Däremot så är jag väldigt motiverad inför nästa börsår. Det är en väldigt upplyftande utmaning att försöka skapa en kapitalbevarande avkastning över tid. För att lyckas kommer det krävas ett eget tänk (och massor av det), en förmåga att urskilja sig själv från grupptänket och kunna tro på sin egna uppfattning och samtidigt inse och erkänna när man ha fel. Och samtidigt vara beredd att satsa allt när man är övertygad om att man har rätt. Och alltid, alltid, alltid försöka bygga på sin förmåga att ta rätt beslut, genom erfarenhet, ärlighet, ödmjukhet och kritiskt tänk. Det är en process som aldrig får sluta.

Som jag skrev ovan utgör två stycken innehav cirka 80% av min totala portfölj. De aktier som vid årskiftet ingår i min portfölj befinner sig på kurser där jag varken är köpare eller säljare egentligen. I mitt näst största innehav vill jag äga mer aktier än jag gör just nu. Jag hade gärna ägt dubbelt så mycket aktier, men jag är inte helt bekväm med att öka på nivåerna som är aktien handlas till för tillfället. Bolag som gör vinst ökar sitt bokvärde varje vinstkvartal och om går allt som det skall kommer värdet succesivt höjas i mina två största innehav. Om detta över tid inte kommer återspeglas av att kursen också stiger kan det leda nya köplägen som just nu inte existerar.

Om man reflekterar över den tid man följt börsen så tror jag att nästan alla som följt den över ett par års tid kan minnas perioder som känns särskilt riskfyllda. Perioder av total panik där man är säker på att hela världen kommer förändras för all framtid och där det är väldigt svårt att veta ut eller in vad som skall hända. Sådana perioder brukar generellt risktagande kännas svårare, även om det paradoxalt nog (eller helt logiskt) är vid de tillfällena det lönar sig mest att investera. Att tänka tillbaks på historien, gärna längre än "sin egna tid" är väldigt bra för att få perspektiv. Då inser man lätt att det alltid funnits kriser, krascher, orosmoln och det skulle vara lätt att argumentera för att det funnits väsentligt värre och svårare tider än i dag, sett ur det perspektivet. Citatet ned från "The battle for investment survival" säger en hel del

"Another angle of diversification nowadays is the fear of atom bombing and what that might do to property"

Krig, oljeprischocker, atombomber - det är alla riskfaktorer som investerare tvingats ta ställning till genom historien. Framtiden kommer aldrig se helt solklar ut och det kommer alltid finnas orosmoln. Mark Twain sa det nog bäst.

"I am an old man and have known a great many troubles, but most of them never happened"

Mark Twain

Jag avslutar med ett par citat från Warren Buffet om "conventionality" vs. "conservatism" som är väldigt tänkvärda. Det är ofta grundbulten i de flesta personers tänk att allt som de flesta andra gör måste vara bra. Tänker man efter så blir man väldigt förvånad av hur mycket som går att motivera helt på basis av att det är någon form av konventionell standard som bara gäller, utan att någon egentligen kan motivera densamma. Och vad gäller investeringar så är det nog en viktig realisation att göra, när man inser att i många fall (men inte alltid) kan det vara väldigt lönsamt att göra det som ingen annan gör.

"You will not be right simply because a large number of people momentarily  agree with you. You will not be right sinply because important people agree with you. In many quarters the simultaneous occurence of the two above factors is enough to make a course of action meet the test of conservatism"

"You will be right, over the course of many transactions, if your hypotheses are correct, your facts are correct, and your reasoning is correct. True conservatism is only possible through knowledge and reason."

"I might add that in no way does the fact that our portfolio in not conventional prove that we are more conservative or less conservative than standard met of investing. This can only be determined by examining the methods or examing the results."

"I feel the most objective test to just how conservative our manner of investing is arises through evaluation of performance in down markets."

"Conscious, perhaps overly conscious, of inflation, many people now feel that they are behaving in a
conservative manner by buying blue chip securities almost regardless of price-earnings ratios, dividend yields,
etc. Without the benefit of hindsight as in the bond example, I feel this course of action is fraught with danger.
There is nothing at all conservative, in my opinion, about speculating as to just how high a multiplier a greedy
and capricious public will put on earnings.


We derive no comfort because important people, vocal people, or great numbers of people agree with us. Nor do we derive comfort if they don't. A public opinion poll is no substitute for thought. When we really sit back with
a smile on our face is when we run into a situation we can understand, where the facts are ascertainable and
clear, and the course of action obvious. In that case - whether other conventional or unconventional - whether
others agree or disagree - we feel - we are progressing in a conservative manner.

Warren Buffet

Det får avsluta börsåret 2012 för mig. Även om jag är väldigt nöjd med 2012 så kommer 2013 precis som varje år att betyda start från ruta ett.

Tack alla som läst!


















torsdag 6 september 2012

Avkastning, risk och den väldigt, väldigt felaktiga perceptionen om sambandet mellan dessa


Angående gamla vedertagna sanningar och teorier man tar för givet utan att riktigt ifrågasätta dem. Jag har kommit i underfund mer och mer hur mitt eget tänk varit fel och saknat vissa parametrar som jag är övertygad är väldigt viktiga för att lyckas bra över tid. Ju mer jag tänker på det, ju mer blir det uppenbart för mig att väldigt, väldigt många inte ens betänker problematiken, inte förstår problematiken, eller bara av en händelse lever ovetandes om hur förhållandet  verkligen ser ut. Det är förhållandet mellan avkastning och risk jag menar. Och jag menar att man förenklar bort en väldigt viktig del i hela sammanhanget.

Tanken slog mig egentligen först när jag läste Howard Marks bok "The most important thing" i kombination med Warren Buffets allra tidigaste offentliga skrivelser. Det var det som behövdes för att få mig att inse att mitt eget tänk i många fall haft stora luckor.

Det traditionella sättet att se på risk -utgångspunkt i konventionell finansiell teori: CAPM.
Den kanske mest talande bilden för hur sambandet mellan risk och avkastning ser ut är sannolikt CAPM-grafen, som de flesta som har läst någon form av finansiell teori antingen på universitetsnivå eller bara av allmänt intresse förmodligen känner till. De mer exakta implikationerna som kommer av teorin och de tekniska detaljerna menar jag inte att gå in på i detalj. Jag är inte insatt och ämnet är inget jag dagligen betänker. Jag vill mer belysa de generella dragen.


Källa: http://www.institutionalinvestor.com/Popups/PrintArticle.aspx?ArticleID=2832141


Den positiva lutningen i grafen ovan cementerar en bild hos de flesta som sedan blir utgångspunkt i finansiellt avkastnings- och risktänk: Det finns ett positivt samband mellan risk och avkastning. En investerare vill ha mer avkastning i utbyte mot att ta mer risk. En mer riskfylld investering måste i en perfekt effektiv marknad ge högre potentiell avkastning än en mindre riskfylld, annars skulle ingen investerare vara beredd att ta den. Mer risk, mer potentiell avkastning.

Det är min allra yttersta tro och åsikt att genom detta så cementeras fel bild hos de allra flesta. I min värld kan man dela in problematiken med grafen ovan (eller snarare hur den tolkas) i två punkter:

(1) Förhållandet i den verkliga världen mellan avkastning och risk är inte alltid positivt lutande.
(2) Förenklingar i tankesättet gör att det misslyckas att skilja på högre avkastning och potentiellt högre avkastning vid ökat risktagande/risktagande på marginalen. Så till den vida grad att det blir rent matematiskt ologiskt och irrationellt.

Jag börjar med att utveckla punkt (1) ovan. Med lite erfarenhet (definierat som förstahands-upplevelser från olika typer av marknadsutvecklingar) och eftertanke tror jag att de flesta som är beredda att tänka efter kan utmana gamla sanningar. Gör man det så är det ganska enkelt att bygga upp, och hålla i minnet, ett antal argument som kan utmana det tankesätt som grafen ovan befäster. En person som aktivt följt marknaden under en period motsvarande eller liknande den mellan 2006-2011 har varit med om en period som börjat med ett aggressivt risktagande över hela ekonomin -där kreditcykler expanderat kraftigt, där företag aggressivt expanderat såväl investeringsvilja som kapitalstrukturer, där privatpersoner världen över ökad sin privata skuldsättning, där huspriser och utbud av boende kraftigt ökat, marknader nått all-time-high nivåer och där individer börjat ett ogrundat risktagande på finansmarknaderna i hopp om att tjäna enkla och snabba pengar.

I ett läge som det 2006, där börskurser står på extremnivåer, där kreditcykler står på extremnivåer, där företags kapitalstrukturer utmanar nya gränser och där fler pratar om supercykler och nya tider snarare än betänker risker och historien, är ett läge där man sannolikt bör kunna ifrågasätta grafen ovan, och framförallt lutningen på kurvan mellan risk och potentiell/förväntad avkastning (jag menar inte på något sätt att läget jag beskriver är enkelt att identifiera annat än i efterhand, jag gjorde det t.ex. inte). Är det verkligen rimligt att anta att lutningen på kurvan som anger sambandet mellan risk och avkastning skall vara positiv för de investerare som köper på marginalen, säg i december 2006? Är det verkligen rimligt att det även vid det extremläget existerar ett positivt bidrag på marginalen avkastningsmässigt för investeraren som köper aktier (tar ökad risk) kanske på börsens och kreditcykelns absoluta topp? Tänk om det skulle vara så att vid vissa lägen, vid vissa extrempunkter, så ska  kurvan ovan vara helt vågrät, eller kanske till och med negativt lutande?* Inse vad det skulle ha för implikationer.

(*med negativt lutande menar jag inte att ett förhållande skulle existera där mindre risk ger mer avkastning per se i ett proportionellt förhållande, och omvänt; snarare den över tid relativa jämförelsen att vid ett tillfälle kan högre potentiell avkastning nås med lägre risk, relativt ett annat tillfälle. Dvs, något som inte kan förklaras av en rak kurva med en given proportionalitetskonstant)

Skulle kurvan i grafen kunna ändra lutningskoefficient kontinuerligt skulle det innebära att hela teorin ovan tappar nästan all sin praktiska relevans. Det skulle innebära att kurvan ibland är vågrät: att ökat risktagande inte betalar sig. Men det kanske mest slående, mest kontroversiellt och mest inspirerande: Det skulle innebära att kurvan i bland är negativ (igen: samma definition som ovan -det krävs en tidsjämförelse*), det skulle innebära att ibland kan högre potentiell avkastning nås genom lägre risk. Det skulle alltså innebära att vid vissa tillfällen, som sannolikt är väldigt sällsynta, är förhållandet mellan risk och avkastning precis det omvända mot det som modern finansteori lär ut, och precis det omvända mot hur vad jag skulle våga hävda den absoluta majoriteten av alla personer tänker/funderar kring förhållandet. Det finns lägen då hög potentiell avkastning går att få till låg risk.

Rent praktiskt:

-en individ kan inte alltid räkna med att bli kompenserad för att ta ytterligare risk
-det kommer således finnas lägen där den potentiella avkastningen kommer vara mindre för varje enhet risk än vid ett annat tillfälle
-det kommer finnas lägen där ett ökat risktagande ger flera gånger mer potentiell avkastning än andra tillfällen, trots att risknivån är den samma eller lägre.
-det kommer finnas lägen då extremt hög potentiell avkastning går att erhålla med extremt låg risk (!)

Howard Marks beskriver hösten/vintern 2008 som ett läge då fenomenet att förhållandet mellan avkastning och risk helt plötsligt vänds upp och ned. Efter en av de största börsuppgångsperioderna i modern tid, då en bankkris plötsligt drabbar, förutom banksystemet, hela kreditmarknaden -privatpersoner, företag, stater -ett läge där hela världens industriproduktion på ett kvartal går från starkt positiv till starkt negativ. Ett läge där flockmentaliteten och marknadspsykologin i kombination med en av världens kraftigaste recessioner någonsin gör att börserna över hela världen går ner kraftigt.

I det läget, kring november/december 2008, då makroutvecklingen är så starkt negativ, då paniken är så vidspredd , där rädslan på individnivå är så utbredd att allt vad sannolikheter helt glöms bort och där negativa scenarion  -vad som kan hända- accepteras helt utan att sannolikheten för att de negativa utfallen de facto skall ske betänks, ett sådant läge - är ett exempel på motsatsen till 2006. Ett exempel på där avkastnings- och riskförhållandet är motsatt det som är konventionell teori.

Ett läge där hög potentiell avkastning kan nås med låg risk.

Att inse att detta är hur det fungerar i praktiken. Att inse att det är i allra högsta grad möjligt. Att bära det med sig i sitt tänk, istället för att ha grafen ovan, outvecklad och oifrågasatt, i sitt tänk,tror jag är extremt viktigt. Har man det med sig borde man kunna öka sina möjligheter att inte vara den personen som tar risk när risktagande inte betalar sig, och öka sina möjligheter att vara den personen som gör det extremt svåra och tar risk i ett läge där risktagande betalar sig mångfalt.


För att utveckla vad jag definierar som det andra problemet, "Problem (2)", ovan: Vad jag menar med problem nummer två är inte just förhållandet mellan risk och avkastning och hur det ser ut, utan mer skillnaden på avkastning och potentiell avkastning. Jag tror inte det går att understryka hur viktigt det är att verkligen förstå den skillnaden.

Även här illustrerar Howard Marks bok hela förhållandet tydligt. Bilden nedan är tagen från boken "The most important thing".



De tillagda figurerna eller snarare "range:erna" kring avkastningskurvan beskriver väldigt enkelt hur ökad avkastning vid ökat risktagande egentligen innebär ökad potentiell avkastning, eller en ökad variation av möjliga utfall. Bilden visar inte att högre risk ger högre avkastning. Bilden visar att högre risk kan ge högre avkastning, men lika gärna ge väsentligt lägre avkastning än det lägre risktagandet. Jag hävdar igen att det är få som verkligen har betänkt skillnaden mellan dessa två.

Jag ser det överallt. Jag ser det verkligen överallt.

En enkel slutkläm utan att gå in på argumentationen skulle kunna vara att det som skapar överkavkastning inte är högt risktagande (hög potentiell avkastning), utan fördelaktigt prissatta risker som skapar överavkastning. Det vill säga precis samma sak som att prata om ett med råge positivt väntevärde. Det är det, och bara det, som kan skapa överavkastning över tid. (Väntevärde definieras som det negativa utfallet multiplicerat med sannolikheten för utfallet, plus det positiva utfallet multiplicerat med sannolikheten för det positiva utfallet).

När man verkligen inser logiken i paragrafen ovan blir det förvånande och nästan chockerande hur den allmänna bilden (och ens egna tänk innan man insåg bristerna i det vad gäller förhållandet ovan) är helt fel. Och hur det leder till fel slutsatser, fel utvärderingsmetoder och fel tillvägagångsätt. Det är alltid det höga risktagandet som går hand i hand med den höga avkastningen konventionellt (överallt i samhället). Och där stannar de flesta tankegångar, helt utan att utvärdera vad det faktiskt implicerar matematiskt.

Varför har en riskfylld tillgång högre förväntad avkastning, eller rättare sagt, varför måste en mer riskfylld tillgång ha högre avkastning? För att över ett stort antal utfall kommer ett större antal av utfallen att vara negativa, och mer åt det negativa hållet än motsvarande investering med lägre risk. Om två tillgångar är effektivt prissatta och den med lägre risk avkastar 5% årligen och den med mer risk avkastar 15% årligen innebär det att den högre avkastande tillgången måste avkasta mer för att över tid kompensera för de fler antal tillfällen där utfallet blir negativt, relativt tillgången med lägre risk. Det innebär alltså inte per definition att avkastningen över tid kommer vara högre för den (förväntat) högre avkastande tillgången.

Vem som helst kan nästan se dagligen i medier, i konversationer, i argumentationer, på bloggar, på forum att insikten om hur förhållandet verkligen ser ut inte existerar.

Uttalanden/resonemang som
-"Aktie X är riskfylld, den skall man bara köpa lite av"
-"På min blogg xxxyyy återger jag min portfölj med högriskaktier som jag har i hopp om att bli rik för att pensionera mig tidigt"
-"Privat brukar jag äga mer riskfyllda aktier än de ja brukar rekommendera till andra"
-"Jag tror att Sverige kommer vinna mot Portugal, så jag spelar på Sverige"
-"Väderprognosen igår var regn, men det blev soligt. Det är inte klokt vad dåliga väderprognoserna är"

är alla helt ologiska och kommer från ett felaktigt tänk och en helt felaktig bild av vad en högrisk-investering innebär.



-"Aktie X är riskfylld, den skall man bara köpa lite av" -Aktiens väntevärde blir inte mer/mindre attraktivt för att man köper mer/mindre av den.
-"På min blogg xxxyyy återger jag min portfölj med högriskaktier som jag har i hopp om att bli rik för att pensionera mig tidigt" -En korg med högriskaktier kommer inte ha en förväntad överavkastning bara för att risken är högre per se: över tid kommer de negativa utfallen att vara fler och kraftigare än portföljen med lägre risk.
-"Personligen brukar jag äga mer riskfyllda aktier än de ja brukar rekommendera till andra" -Är potentialen kontra risken attraktivt prissatt är den det i alla sammanhang. Är den det inte, så gäller även det i alla sammanhang.
-"Jag tror att Sverige kommer vinna mot Portugal, så jag spelar på Sverige" -Hur är risken prissatt? Att spela på 2x pengarna är inte detsamma som att spela på 3x pengarna, och så länge det inte är 100% sannolikhet för ett utfall måste det gå en gräns där risken/potentialen inte lägre är attraktivt prissatt. Vilket lag man "tror" kommer vinna är helt irrelevant om prissättningen inte är attraktiv.
-"Väderprognosen igår var regn, men det blev soligt. Det är inte klokt vad dåliga väderprognoserna är" -Så länge det inte är 100% sannolikhet för ett utfall säger utfallet egentligen inget om prognosen. Om det var 70% sannolikhet för regn, och meteorologen gjorde sin prognos efter det -men det ändå blev sol -så var prognosen helt korrekt.


Allt handlar om risk och reward. Allt handlar om ett väntevärde. Allt handlar om hur risken/potentialen är prissatt.

Att tro att en investering med hög risk och hög förväntad avkastning (eller en portfölj med högrisk aktier) över tid alltid kommer överprestera är att satsa på odds som är starkt till ens nackdel. Det är att satsa på det osannolika bettet. Det är precis samma sak som att tro att i ett utfallscenario med två möjliga utfall, ett negativt med 80% sannolikhet och ett positivt med 20% sannolikhet, det positiva kommer ske 10 gånger på raken (Det skulle ge en total sannolikhet på 1,024*10^-7). Det är precis samma sak (även om sannolikhetsgraderna aldrig går att exakt fastställa -eller ens kontrollera i efterhand - och givetvis kan variera) som att tro att en högriskportfölj över tid skall överprestera. Det är att bortse från de negativa utfall som över tid är garanterade att ske.  Det är att glömma av att en högriskinvestering över tid kommer generera många dåliga utfall, och att det därför kommer krävas bra utfall endast för att väga upp och göra investeringen medelmåttig. Det är ett misstag att aldrig betänka det.

I ljuset av resonemanget ovan, betänk hur fullkomligt irrationellt, ologiskt och extremt naivt det är att äga en portfölj av högrisk-aktier i hopp om att nå överavkastning.

Det är attraktivt prissatta risker som skapar överavkastning. Attraktivt prissatta risker, och inget annat.
Varje investerare borde vilja leta efter ett med råge positivt väntevärde på en investering. Ett väntevärde där såväl positiva som negativa utfall har utvärderats och där genom analys, fakta, korrekt tolkande av information, erfarenhet och sunt förnuft möjliga sannolikscenarion har tillskrivits utfallen och där resultatet är ett väntevärde. Är väntevärdet extremt positivt (sannolikt ett scenario med låg nedsida och en väldigt stor och dessutom sannolik uppsida) så skall investeringen utnyttjas därefter. Jag tror att en låg nedsida sannolikt är det bästa sättet att säkerställa att man når ett positivt väntevärde, och att precis som så väldigt många sagt innan mig, att det borde vara första prioriteringen, första kriteriet,  vid ett utvärderande av investeringar.

Det är därför det aldrig kommer löna sig att spela på ett casino, eller att köpa en trisslott. Väntevärdet är negativt. Även om potentialen är stor så är sannolikheten för potentialen så extremt liten, kombinerat med att sannolikheten för det kostsamma negativa utfallet är väldigt stor, vilket resulterar i ett negativt väntevärde.

Får man inte ihop hela ekvationen så är man helt fel ute. Det går nästan att säga att antingen har man hela tänket, eller så har man inget av tänket.






lördag 21 april 2012

Prissatta och ej prissatta risker


2012-04-21

Några personliga tankar som härrör främst från en  rapport jag läste på internet, men även kanske dagens börsläge generellt. 

Rapporten beskriver hur en enskild engelsk pensionsförvaltares övergång från obligationer till aktier på 70-talet inledde starten på en global trend där obligationer skulle underviktas i portföljer. Händelserna i världsekonomin på senare tid har återställt det sambandet, och efter uppgångarna i obligationspriser existerar nu ett läge där obligationer avkastar väldigt lite, samtidigt som värderingen på världsbörserna (vet egentligen inte generellt, men många enskilda bolagsvärderingar nu kontra 2007 i bolag som jag känner till är på en helt annan, väsentligt lägre, nivå) kommit ned men, viktigt, ackompanjerat med osäkerhet (återstramning, Kina, BNP-prognoser, EURO-kris et cetera).

Och det förmodligen en rätt så bra beskrivning på hur gemene mans tänk kring risk fungerar generellt: man är mest risk-avert när man inte skall vara det och mest risk-tagande när man inte skall vara det.

Det föreligger inget samband mellan börsutveckling och BNP-utveckling. Och det enkla svaret på den oundvikliga frågan ”Varför det?”, är värdering. Värdering, värdering och värdering. En sämre värld BNP-mässigt kan prisas in två år, 1 månad, en vecka eller en dag innan den de facto börjar.

Därför måste man nog försöka känna igen, eller snarare kanske få perspektiv på var man ligger i aktie/vs/obligations-cykeln. Vad har hänt de senaste åren? Hur agerar gemene man? Hur agerar de stora instututionerna? Hur ser världsekonomin ut? Är uppfattningen att det just nu är riskfyllt att investera i ”riskfyllda” tillgångar?
För är det inte precis i lägen som vi har just nu (jämför 2008/9 [eg. samma period], 2002-3 osv – är det inte i princip alltid så att när det föreligger stora orosmoment, men där själva överraskningsmomentet redan är borta, att detsamma oftast redan är inprisat. Det avspeglas i värderingen.

Att få flera kvalitetsbolag till en värdering kring 10 gånger vinsten med bra direktavkastning i en låginflationsmiljö gör att nedsidan i återbetalningstid ter sig så liten att det är svårt att på sikt se hur investeringen inte skall skapa värden. Jämför med mitt egna ”återbetalningstid kontra medelivslängd”-exempel: Om en människas medellivslängd är kring 80 år skulle en investering på en värdering kring PE 35 innebära att det skulle krävas 43,75% av livslängden för att återbetala investeringen – för att den skall återbetala sig. Dvs ett köp på de nivåerna innebär att det enda sättet investeraren kan tjäna pengar är att någon ”greater fool” är beredd att betala mer. Värderas värdepappret ned med 28% så är återbetalningstiden fortfarande 25 år (PE 25). Om utgångsvärderingen från början däremot är kring PE 10 – alltså en 10-årig återbetalningstid – så är helt plötsligt premisserna helt annorlunda. 10 år motsvarar helt plötsligt ”endast” 12,5% av en människas medellivslängd. En nedvärdering av motsvarande 28% skulle helt plötsligt återbetalningstiden (PE) bli 7,2 år eller 9% av en människas medellivslängd. Vi det läget är förutsättningarna förmodligen vad som skulle rankas som extremt gynnsamma när det gäller såväl att bevara kapital/köpkraft över tid som att skapa avkastning – förutsatt att vi pratar ett brett börsindex eller kvalitetsbolag. Vid det läget är återbetalningstiden/den årligaavkastningen så låg/hög att gemene man torde ha tid att ”vänta ut” återbetalningen – det måste i min värld (även om exemplet är väldigt enkelt) innebära någon form av begränsad nedsiderisk. Som ofta fås i tider av extremt risk-averta förhållanden (exempelvis efter en börskrasch et cetera).

Det är nog över tid extremt viktigt att kunna skapa sig en uppfattning om när fokuseringen på antingen risk/eller möjligheter är så extrem i förhållande till de risker och möjligheter som faktiskt föreligger, att det ena eller det andra förefaller vara väldigt mycket inprisat. Det skulle kunna vara en börs på PE 10 med obligationsräntor på under 1% (igen: förmodligen ackompanjerat av stora orosmoment makromässigt globalt).

För i ett sådant läge är det inte risken, eller rättare sagt den upplevda risken, som är avgörande. Det blir värderingen som blir den faktor som man måste fokusera på, och inget annat. Värderingen i förhållande till de risker som föreligger – vad är inprisat? Det är den eviga frågan, som om besvarad rätt, gör allt prat om risker/osäkherhetsfaktorer/farhågor et cetera irrelevanta.

Warren Buffet sa det nog rätt bra när han ställde sig frågan om vad alternativen till att investera på börsen är hösten 2011 i den lågräntemiljö som skapats. Man skall dock försöka att förhålla sig till att detta är tankar till hur förutsättningarna verkar se ut över tid från det läget vi befinner oss nu. På ett kvartal, ett halvår, ett år kan vad som helst hända och läget kan verkligen vara ett helt annat. Ovan beskriver hur mina tankegångar varit väldigt mycket på senaste tiden, men det är ingen allmän/personlig börsprognos. Dessutom kan alltid förutsättningarna förändras, så att tro att man kan agera efter en statisk bild är förmodligen förhastat. 

fredag 30 december 2011

Börsåret 2011

När jag skriver detta, fredagen den 30 december 2011, dvs årets sista börsdag, så är min portfölj i skrivande stund upp 2,7% mot Stockholmsbörsen som är -16,7%. Min portfölj består i dagsläget av 6 st bolag och har under året som mest haft 8-9 innehav (om jag inte missminner mig) och som minst haft 5 st innehav. Dvs en rätt så koncentrerad portfölj.


Jag tänkte precis som förra års inlägg återgå till vad jag gjort bra och dåligt under året, dvs lärdomar och framgångar. Men innan det så ska jag snabbt titta tillbaks vad jag skrev för ett år sedan om vad jag trodde om börsen, i Börsåret 2010. Min utveckling det året var när inlägget skrevs, den 27/12: "I skrivande stund så är min portföljutveckling kring 56%, eller 32% över index."


Som vanligt kan man konstatera att det aldrig blir som man tror, och vad jag skrev då var bland annat:

Min allmänna börstro inför 2011 är: försiktigt optimistisk.


"Jag kan sammanfatta min tro såhär: Jag tror vissa industrier, branscher, marknader går på högvarv just nu såväl sett till vad som presteras och sett till den tillhörande värderingen. Men jag tror även att det finns marknader som sackar efter. Jag konstaterar att världen är i samma situation som innan finanskrisen: Kina agerar draglok. Vi har en stor skuldbörda såväl i USA som i Europa och de främsta direkta hoten skulle vara statliga betalningsinställelser (korrekt uttryckt?). Kort och gott så är det precis som vanligt: Det finns saker som talar för och det finns saker som talar emot. Det är precis som det har varit 2004, 2005, 2006-2007, ja, precis alla år. Det har aldrig funnits en unisont accepterad bild av vart världen är på väg, och vid de få tillfällen det faktiskt gjort det så har den korrekta vägen ofta visat sig vara precis tvärtom. I efterhand, givetvis.

Tror jag att vi befinner oss på någon sorts topp? Nej det tror jag inte. Jag kan konstatera att mitt största innehav Royal Unibrew fortfarande kämpar i tuffa marknader med återhållsamma konsumenter. Jag kan konstatera i Sverige genom folk jag känner som jobbar som bland annat "finanssäljare" et cetera att det är många som fortfarande är rädda efter den senaste krisen och därför "inte vågar satsa" utan tänker väldigt återhållsamt. Igen: detta är något jag tror varierar mellan olika branscher et cetera, det finns givetvis branscher eller avseenden som visar på det totalt motsatta. Men att vi skulle befinna oss på någon form av konjunkturtopp kan jag bara inte resonera som rimligt över huvud taget.

Jag tror därför att ett rimligt scenario är att ett par lugnare år på börsena framöver. Den stora uppgången har nog varit förmodligen och det kommer bli svårare att hitta fynd. Vinstmässigt så finns det nog fortfarande förbättringar att göra i många fall, men jag tror att eventuella kursuppgångar kommer komma multipelmässigt, dvs lite högre multiplar ju längre bort från recessionen vi rör oss. Detta är även det klassiska riskhöjarscenariot, dvs att man motiverar sina investeringar på allt högre multiplar. Vid en eventuell vändning nedåt blir effekten dubbelt, där företagets vinster såväl som multipel sänks. Det är viktigt att komma ihåg detta på stigande börser, då det är väldigt lätt att gå fel på sikt.

Dvs summa summarum så tror jag varken att börsen ska upp väsentligt eller att den ska ner väsentligt."


"I övrigt så tror jag att verkstad fortsatt kommer värderas högt och att samma sektor förmodligen har goda möjligheter till vinstförbättringar kommande år även om som sagt multipelvärderingen  för sektorn redan är hög."


"Jag tror att det kommer bli väldigt svårt för mig att få en lika bra avkastning 2011 som jag har fått 2010. Det kommer som sagt vara svårare att hitta rätt i en högre värderad börs, samtidigt som riskerna, eller "fallhöjden" är väsentligt högre just nu än våren 2009 (dvs cirka 90% från dagens indexnivåer). Dock så har jag i de innehav jag följer och äger en bestämd åsikt om att inget på något sätt är fullvärderat. Jag sätter 30% som ett rimligt mål för mig att försöka nå, vilket absolut inte blir någon barnlek, men jag vill ändå hävda att det känns rimligt"




Sammanfattning av 2011
När man läser vad man skrev för ett år sedan, efter ett helt år av nya erfarenheter, nya insikter, nya lärdomar, så är det så att man knappt kan relatera till det längre. Jag gick in i 2011 med en allmän tro på att det fanns mycket som talade på att vi inte sett den totala återhämtningen än: rent marknadsmässigt i att många regioner inte återhämtat sig. Östeuropa skulle vara ett exempel. Rent sentimentsmässigt så konstaterade jag också att en hel del kapital inte vågat sig tillbaks till marknaden med 2008 så färskt i minnet. Det kan man se bevis på på rätt så många sätt i sin egen närhet förmodligen. Rent bolagsmässigt så kunde nog alla se att det hänt väldigt mycket i bolagen, speciellt på marignalsidan/effektivitetsmässigt. Det som skulle dra vinsterna ytterligare var volymåterhämtningen som hittills inte kommit -och den kom aldrig. Hade den kommit i våras/somras så hade de marginalerna vi sett då förmodligen fått tidigare marginaler att fullkomligt blekna. Förmodligen var det därför som många fortfarande var villiga att ta risk i verkstad och annat, efter en så stor uppgång sedan börsen vände 2009.


Men så vet vi alla vad som hände under senvåren till sensommaren 2011. En sådan händelse som är extremt svår att hantera för en individ som investerar på aktiemarknaderna då sambandet mellan det som händer i realekonomin och det som händer på börserna jämfört med det man tror händer på bolagsnivå vinstmässigt först verkar gå åt helt skiljda håll, men där den reella effekten på ekonomin efter ett tag kommer att förändras kraftigt och då följaktligen även vinstprognoserna på bolaget. Då sätts man som investerare på ett av de svåraste proven man någonsin kan tvingas gå upp emot. Det är då det blir extra tydligt vem som simmat naken och inte. Vem som har en tydlig investeringsfilosofi, ven som tydligt vet varför man agerat/tagit position/exponerat sig på ett visst sätt. Vem som har en tydlig tidshorisont. Vem som redan från börjat identifierat vilka risker man tagit. Vem som lyckas hålla känslorna borta och hålla huvudet kallt. Vem är öppensinnad och objektiv nog att erkänna där man gått fel och agera därefter. Vem som är erfaren nog att klara den extrema påfrestningen av att eventuellt tvingas gå emot den stora massan och bara ha sin egen övertygelse att luta sig tillbaks emot.


Och det är också i sådana perioder det som tydligast märks vilka som kommer vara vinnare på börsen på sikt och vilka som inte kommer vara det. Det är vid de här få tillfällena som det gäller att agera rätt. Kalla det 80/20 regeln eller vad du vill.




Jag har egentligen inte så mycket att säga om mitt resultat 2011. Jag tror att jag som mest låg cirka 11% back för helåret, och större delen av tiden efter sommaren låg jag kring 7% back. De innehav jag nämnt på min blogg som var basen inför 2011 har i princip bestått i portföljen, även om vikterna ändras från tid till annan. De affärer jag gjort under tiden har bidragit till avkastningen, dvs bolag som inte fanns i portföljen till en början av året och kanske inte finns kvar. Bland annat kan jag nämna Betsson som jag började köpa på 145-148 kronor innan oroligheterna började på börserna i världen. Det innehavet ökade innehavet jag väsentligt på nivåer (ej i någon speciell ordning) kring 135, 125 och som lägst 119 kronor (aktien bottnade på 110 kr om jag inte missminner mig), och Betsson utgjorde under en tid mellan 20-25% av min portfölj.


Jag är lite delad av at tutvärdera hur min avkastning gått relativt vs absolut. Relativa mål har jag egentligen inte, men samtidigt måste jag inse att mot bakgrund av att jag bara äger nordiska aktier så är det en extremt fördel för mig att min portfölj utvecklats svagt positivt under året när marknaden generellt tappat kring 1/6-1/5 av värdet på aggregatet. Över tid så innebär det (även om jag givetvis inte är nöjd med en årlig avkastning på strax under 3%) att jag får större möjlighet att hitta bra investeringsmöjligheter samtidigt som jag bevarar mitt egna kapital för att i en större grad att ta vara på de möjligheter som oundvikligt kommer uppstå. Dvs fler baseballs att swinga på med ett större swinging bat - så det är klart att mot bakgrund av marknadsutvecklingen i år, så är jag nöjd med mitt resultat. Det innebär också att över en period av de två senaste börsåren så har index gett en avkastning om 3,2% på två år, medans min portfölj avkastat  60,2%.


För att utvärdera det jag gjort bra och dåligt så har den gamla vanliga kategorin dumheter samma beståndsdelar som vanligt, även om jag nog får säga att jag agerat dumt i mindre utsträckning än förra året. Jag har köpt två aktier utan att läst på ordentligt, främst på inrådan av andra (bara begränsade delar av min portfölj) och dessa affärer utgör i princip majoriteten av de förlustaffärer jag gjort under året. Lesson learned? Jag hoppas det. Jag varit mindre aktiv än vanligt, och det syns bland annat i mer än halverade courtagekostnader. Jag har inte riktigt uppfyllt mitt mål att klara att hålla huvudet kallt i alla situationer, även om jag inser att det är ett mål man måste jobba på. Igen, som jag skrivit tidigare: man måste öva för att få sin courage of conviction, det kommer inte över en natt. Man måste ha väldigt många referenspunkter och man måste ha gjort en en väldigt grundlig analys/ett väldigt grundligt tankearbete. Och så måste man givetvis leta efter att utveckla den, den kommer inte av sig själv. Som exempel kan jag säga att jag lyckades med konststycket att sälja delar av mitt Royal Unibrew innehav på nivåer precis över årslägsta (visserligen för att jag ville öka mitt Betsson innehav, men ändå).


Jag ser ingen större anledning att uttala mig om börsåret 2012 mot bakgrund av börsåret 2011 -och vad jag trodde innan det året. Det är bara att inse att framtiden kommer bestå av en kedja av mer och mindre förutsägbara händelser och ju längre bort tidshorisonten sträcker sig - ju mer omöjligt blir det att ha en precis prognos. Men på den positiva sidan kan nämnas att det inte på något sätt är viktigt för att skapa sig bra investeringresultat. Målet borde vara att köpa aktier som är beroende av att så få antal händelser i framtiden som möjligt måste ske, att köpa aktier där det som finns nu/det som är bevisat är betydligt viktigare än det som kall komma sen/ det som väntar i framtiden. Margin of safety.




Det jag tar med mig in i 2012 är följande: -en hel del insikter och lärdomar kom genom att, mot bakgrund av detta börsåret, se följande video Warren Buffet speaks to UGA students samt att läsa Warren Buffet - The making och an american capitalist -jag läste såväl boken som såg videon för första gången i December i år, 2011.


-Inse att extremt bra möjligheter kommer inte i massor. De kommer i ett extremt fåtal tillfällen under din livstid. Att satsa lite när tillfälle väl ges är nästan lika illa som att inte satsa allt.


-Inse vikten av att på sikt bygga din egen "courage of conviction". Kan du inte se till att göra det kommer du aldrig få extremt bra resultat. Du måste genom erfarenhet, objektivt tänkande, hårt arbete, kreativt tänkade, extremt riskfokus kunna landa i en uppfattning som du håller i vått och torrt genom olika marknadslägen -tills du får rätt eller till något ändras och därigenom din uppfattning ändras.


-Så länge jag har ett par fåtal möjligheter som jag anser riktigt attraktiva finns det ingen anledning för mig att inte fokusera min portfölj.


-Läs om boken ovan och se om videon ett par gånger och mot bakgrund av dina egna erfarenheter se hur Warren Buffet gjort några av sina bästa investeringar: Han investerade när ingen annan trodde på börsen. Han investerade när alla trodde att framtiden aldrig varit så osäker som då. Han investerade i bolag som många var övertygade var på randen till undergång, men där han ansåg att väntevärdet var positivt/ risk rewarden var fördelaktig och där det på sikt fanns en franschise som hade ett väldigt stort värde. Han väntade och väntade, ibland 2-3 år innan investeringen betalade sig, och igenom perioder där kursen gick väsentligt under vad han betalat. Det är otroligt nyttigt att efter en period av egna erfarenheter läsa och ta del av andras erfarenheter, och då menar jag speciellt de som faktiskt har lyckats. Det är omöjligt att på riktigt greppa att på riktig ta till sig något man läser om man inte han kombinera det med egna "first hand" experiences. Det är först då man kan se helheten och på riktigt inpränta något.


-Se hur Warren Buffet har haft en så extrem fokusering på pris och risk reward/väntevärde att han varje gång börsen varit högt värderad och nästan innan alla stora ras stått utanför börsen. Inte på en makroprognos eller en timing:fråga. Utan endast och endast pga ett extremt objektivt synsätt på marknaden. Tycker han inte att det är billigt så är han inte i marknaden. Inse att det kommer finnas tider att vara i marknaden och tider att var utanför marknaden -som du själv måste identifiera.


-Inse vikten av kapitaleffektivitet, och att det är det enda som räknas. Avkastning på satsat kapital. Inse också hur viktigt det är att du kommer rätt med agentproblematiken där det kanske inte alltid är i en ledning intresse att se till den bästa allokeringsmöjligheten för ägarna av bolaget, aktieägarna. Att vara chef över ett så stort bolag som möjligt, "group-think"-inspirerat (vi är bäst, vi är överlägsna, vi ska erövra världen med vår produkt/tjänst) tänk i en organisation kan ofta göra att avkastningen för aktieägarna blir långt i från vad den skulle kunna vara. När man identifierat en ledning/management som i det yttersta förstår och inser vikten av aktieägartänk, inse vilket värde det kan ge på sikt.


-Tänk risk, risk och åter risk. Glöm aldrig regel 1: Dont lose money. Glöm aldrig regel 2: Don´t forget rule #1. Risk skall vara första utgångspunkten i varje investering.


-Sluta aldrig leta efter fler möjligheter. Det är naivt att tro att man över tid skall ens få någorlunda avkastning om man bara har en handfull aktier i sitt univers. Ju fler stenar man vänder på...




Det var nog det tror jag. Mot slutet av året har min portfölj igen blivit väldigt fokuserad och mina tre största innehav utgör nu cirka 60% av portföljen. Jag har faktiskt ingen aning om vart börsen skall gå under 2012, och jag har ingen aning om vad som kommer hända i världsekonomin. Men däremot så vet jag att det finns möjligheter därute och det är upp till mig att hitta dom och att värdera dom rätt. Som vanligt så har jag svårt att känna något annat än ödmjukhet: du är inte bättre än din senaste affär, och bra resultat ett år är verkligen ingen garanti alls för ett bra resultat kommande period.


I ett osäkert läge som nu kan det vara skillnaden mellan natt och dag med ett bolag som har kassaflöde över och som använder det till att dra nytta av nedtryckta kurser och ett bolag som inte gör det. Royal Unibrew har i dagsläget 10% av MCAP i fritt kassaflöde (efter skatt/investeringar) och planerar att återföra dessa. Skulle vinsten och kassaflödet sjunka 10% och kursen 40% i ett tråkigt marknadsläge med vinstnedrevideringar så innebär det att bolaget kan återföra 18% årligen mot 10% idag (eller 54% mot 30% över en treårsperiod). Sett över tid bör detta vara en attraktiv egenskap i ett osäkert och volatilt börsläge.


Kan snabbt tillägga att min börssyn på sikt ännu inte är helt bestämd. Jag noterar att på Shiller PE och liknande, och även en övning som jag själv och en kompis gjorde med snitt PE-tal, så är börsen just nu i ett läge som varken är billigt eller dyrt sett till historik. Jag vet att risken för EURO området är extrem. Jag vet att den skuldbörda som nu förflyttats till statsnivå nu måste betalas av och det kan inte annat än resultera i lägre tillväxt framöver. Och detta är problem som varken kan eller kommer försvinna över en natt. I den andra vågskålen, om man frågar sig vad som är inprisat, så kan nog vem som helst konstatera att vi befinner oss långt ifrån det euforiska läget som alltid kommer efter 4-5 år av kraftigt stigande börser. En stor del av marknaden är medvetna om risken i o m att problembilden är väldigt känd, och i o m att det inte var lång tid sedan förra krisen. Därför tror jag inte att "dumb-money" i samma utsträckning är på marknaden - och det syns nog även i multipelvärderingen (även om prognoserna är extremt osäkra). Ser man till historiken så finns det inte heller så starka samband mellan ekonomisk utveckling, BNP, och börsutvecklingen. Som Warren Buffet beskriver i videon ovan så finns det perioder med starkt stigande BNP där börsen står still, och tvärt om. Därför får man inte glömma att det handlar om värdering. Vad som är inprisat och inte. Det räcker inte att konstatera att "BNP blir nog svag kommande tre år", eller givetvis omvänt. Så jag är väldigt kluven. Det kan komma utvecklingar realekonomiskt som gör att index ner mot 700 motiveras, men även tvärt om, att högre indexnivåer motiveras.


Jag avslutar med att igen säga att det är inte svaret på den frågan som är avgörande för vem som lyckas skapa bra avkastning och inte.


Jag önskar alla lycka till inför nästa år. Ett år (och börsår) som jag se extremt mycket fram emot.




mvh