Risk är ett viktigt ämne och något man som investerare måste förhålla sig till på ett sätt eller annat, medvetet eller omedvetet. Genom att skriva ett avsnitt om det så hoppas jag själv kunna sätta ner och strukturera mina tankar om ämnet och förhoppningsvis lära mig något. Det blev ett separat inlägg, vilket inte var tanken från början, främst på grund av längden.
Eftersom en investering är att avstå något i dag (t.ex. X) med en förväntan om att bli kompenserad med >något ("mer än" något, >X) i framtiden, och eftersom framtiden är oviss per definition, så innehåller alla investeringar risk. Även en statsobligation innehåller ett okänt element även i det fall utställaren (staten) är helt riskfri, då t.ex. inflation kan minska köpkraften för det som erhålls av obligationen vid förfall. Allt som har att göra med framtiden är okänt och innehåller därför ett element av risk, vare sig det gäller investeringar eller inte.
Hur en investerare hanterar risk (identifierar risk, bedömer risk, tar risk, undviker risk) kommer vara det som avgör vad den personen kommer ha för investeringsresultat över lång tid. Därför är det viktigt att ha tänkt mycket på ämnet, av den anledningen att det är väldigt viktigt ämne (om inte det viktigaste).
I teoriböcker kring finansiella ämnen (men även i "folkmun", alltså i generellt tänk överallt i samhället) så är "risk" väldigt tätt sammankopplat med "reward". En graf som visar sambandet mellan de bägge är ofta en rak linje snett uppåtlutad som säger att sambandet är: för varje enhet mer risk så får investeraren också ytterligare enhet/enheter reward. Efter att det sambandet har ansetts gälla så följer slutsatser som: "För att få mycket reward så måste man ta mycket risk", och "tar man lite risk så kan man inte få mycket reward" och så vidare.
Men synsättet ovan har sin grund i och kommer från finansiell teori som har som enda syfte att försöka förklara en komplicerad värld i formler och samband men flera fasta antaganden. Och som så många andra tillfällen så är teori och verklighet vitt skilda saker. Och antaganden som görs för att förklara olika samband visar sig ofta vara helt felaktiga.
Ur ett investeringsperspektiv är det viktigt att verkligen förstå att det ovan beskrivna sättet att se på sambandet mellan risk och reward inte går att ta för givet, och ibland blir katastrofalt farligt att använda sig av.
*Varför stämmer inte det teoretiska sambandet mellan risk och reward (alltid)?
-Eftersom att priset på en tillgång kan variera helt utan att den grundläggande fundamentan för tillgången varierar så kan risken öka i en investering helt utan ökad reward (om priset går upp utan att tillgångens fundamenta förbättras) och ibland kan risken minska i en investering helt utan minskad reward (om priset på tillgången sjunker men fundamentan är oförändrad).
Anledning till att speciellt punkten ovan är väldigt viktig att tänka kring och verkligen förstå, så mycket att det inte går att poängtera nog, är att den leder in till det som Warren Buffett kallat "the golden rule of investing": Det som är smart vid ett pris är dumt vid ett annat.
Det leder in på förståelsen att om eftersom ett pris på en tillgång är helt frånkopplat tillgångens fundamenta så ändrar sig både risken och rewarden på ett sätt som inte har något att göra med det teoretiska sambandet.
Ett exempel:
Om ett företag har 50% chans att vinna en order som direkt skulle ge företaget 100mkr i kassan så är väntevärdet av den ordern 50mkr. Om vi antar att marknadsvärdet på företaget också är 50mkr (och att företaget inte har några andra tillgångar eller skulder) så skulle värderingen vara rationell: företaget prissätts korrekt med hänsyn tagen till ordervärdet och sannolikheten att vinna ordern.
Men vad händer om företagets aktiepris går ner så att värdet sjunker till 30mkr?
Prisnedgången från 50mkr till 30mkr kan knappast göra att risken i investeringen är större (väntevärdet är fortfarande 50mkr). Uppsidan till väntevärdet är nu 20mkr eftersom uppsidan till det positiva utfallet nu är 70mkr i stället för 50mkr.
Det nya priset måste alltså innebära såväl mindre risk som mer reward än det tidigare priset. På samma sätt skulle en irrationell värdering på, säg, 70mkr, innebära mer risk och mindre reward än värderingen på 50mkr. Det teoretiska sambandet som säger att risk och reward går hand i hand går inte att applicera i verkliga exempel: det stämmer inte och det blir till och med helt missvisande.
Exemplet ovan illustrerar en väldigt viktig insikt: ibland blir investerare mer än väl kompenserade för att ta risk och ibland blir de knappt kompenserade alls. Det som avgör vad som skiljer tillfällena åt är prissättningen och det som en investerare alltid kan påverka är att vara noga med vilket pris som investeraren är villig att betala och att aldrig frångå det noga betänkta priset.
Att investera i en populär tillgång är ofta lätt: det finns många andra som gör det och det finns en harmoni i att agera precis som alla andra, det finns social acceptans i att göra det, utvecklingen i prissättningen kanske till och med blir fördelaktig i den direkta närtiden. Men det finns också en kostnad: om alla andra investerar på samma premisser kommer prissättningen av tillgången att bli allt för optimistisk och nå bubbelnivåer. Känslan av att det "känns lätt" att göra investeringen är helt missvisande och leder in mot ett risktagande som är oattraktivt. Känslan av att "det är enkelt" och att "det inte kan gå fel" innehåller en dold kostnad.
Att investera i en tillgång som ingen gillar, som kanske har temporära problem, som ingen annan vill investera i eller pratar om är på många sätt den direkta motsatsen: per definition är det en svårare investering att göra för att det är ett svårare beslut att ta. Det är jobbigt för en människa att i alla avseenden gå emot konsensus, att göra det ingen annan gör, att stå själv. Men samtidigt är det just det som leder till att vissa investeringslägen blir attraktiva och det kan vara just det som investeraren får betalt för.
Därför finns det insikt om att:
-Det traditionella teoretiska sambandet mellan risk och reward inte alltid stämmer.
-Det finns tillfällen som en investerare kan identifiera med låg risk och hög potential och omvänt: lägen med hög risk och låg potential. En investerare som har den insikten är sannolik att agera vitt skiljt från en investerare som har den "traditionella teoretiska" synen på risk.
-Därför blir det självklart att en investerare som är rationell ägnar all sin tid åt att identifiera lägen där just risken är låg och potentialen hög.
Nästa insikt som är viktig att ha är att det inte finns något sätt att på ett bra sätt mäta och uppskatta risk. Risk är inte volatilitet eftersom det är tydligt att volatilitet i pris på en tillgång kan vara helt okorrelerat mot det motiverade värdet på tillgången. Precis som diskuterat tidigare så är det snarare så att en volatil prissättning kan skapa ett investeringsläge, kan skapa en låg nedsida och låg risk. Därför kan det omöjligtvis vara volatilitet som mäter risken för en värdeinvesterare.
För en värdeinvesterare måste en definition av risk istället vara "permanent loss of capital" och inget annat.
Men risk blir ändå subjektivt och kan aldrig bli objektivt. Flera olika personer kan uppleva risken i ett visst investeringsläge på olika sätt: det kan bero på att alla investerare har olika kunskaper, har olika erfarenheter och blir i olika grad emotionellt påverkade och är därför i olika grad rationella och irrationella. Och risken i en investering kan också de facto vara olika för olika investerare: en investerare som gjort en typ av investering flera gånger tidigare är sannolik att ha möjlighet att göra en bättre bedömning av ingående faktorer än en mer novis investerare.
Därför måste man som investerare leva med att trots det faktum att risk är det absolut viktigaste i en investeringsprocess att förhålla sig till, så kommer det aldrig gå att mäta eller ens utvärdera på ett perfekt sätt.
Att tro att resultatet är ett bevis på om ett risktagande var rationellt eller inte är ett helt felaktigt synsätt att ha. Precis som meterologen helt korrekt identifierar sannolikheten för morgondagens väder att vara soligt till 90% och att vara regnigt till 10%, och följaktligen säger att sol är det mest sannolika vädret, kan se ut att ha fel om det blir det mindre sannolika utfallet som blir verklighet. Trots att det var en helt korrekt prognos, som är 9 fall av 10 slår in, så verkar utfallet felaktigt visa att processen som ledde till prognosen var fel.
På samma sätt kan en ren "chansning" (ett bet på något som är väldigt osannolikt i tron om att det "kanske" kan hända) ibland ge resultat, även om ett ständigt bet-tagande på de premisserna är garanterade att ge ett dåligt resultat över tid.
Därför måste en investerare inse att bra beslut (sannolika beslut, rationella beslut) ibland kan få ett ofördelaktigt utfall, trots att besluten i sig var rationella. Och på samma sätt kan dåliga beslut (osannolika, irrationella beslut) ibland ge fördelaktiga utfall, trots att de var helt irrationella. Därför måste man som investerare leva i ovisshet om varje beslut var rationellt eller ej, för det går helt enkelt inte att veta ens i efterhand (även om man kan göra sitt bästa för att kritiskt göra en bedömning av det).
Det enda man vet är att ju längre tiden går och ju längre ett investeringsresultat är bra, ju mer osannolikt är det att det enbart är en funktion av tur. Men kortsiktiga resultat, bra som dåliga, går inte på ett betryggande sätt att utvärdera och kategorisera som rationella eller irrationella.
Ovanstående är dock bara den enkla delen i det som har att göra med risk. Även om det först kanske inte är intuitivt så är det rätt så logiskt för den som investerar med en fundamental approach att inse att risk inte är korrelerat med reward. Om en grupp investerare blir pessmistiska och sänker priset på en tillgång väsentligt så sjunker inte potentialen utan stiger och risken stiger inte utan sjunker. På samma sätt leder vidspredd optimism till stigande priser som sänker potentialen och höjer risken. Kombinerat med insikten att framtiden är oviss och innehåller tusentals potentiella scenarion och att det osannolika kan inträffa och det sannolika kan undgå att inträffa, vilket tillsammans innebär att ett investeringsbeslut inte går att utvärdera från hur utfallet blev utan måste utvärderas utifrån hur beslutet togs (även om det inte är något enkelt att göra).
Men som sagt är den grundinsikten om risk det enkla och jag tror att den är relativt enkel att skaffa sig så fort man blivit presenterad för idén, oavsett om det är genom en bok, genom diskussion med någon kunnig eller genom eget tänk.
Det betydligt svårare är att i nästa steg lära sig identifiera risk, lära sig känna igen risk, bedöma risk och hantera risk med allt vad det innebär. Hur en investerare hanterar det avgör om investeraren kommer få ett bra eller mindre bra investeringsresultat över tid.
*Vad kännetecknar investeringslägen med hög risk respektive låg risk? *Vad skapar respektive läge?
Howard Marks investeringspendel är ett väldigt bra sätt att tänka på hur en marknad fungerar. Likt en pendel med två extremlägen (precis innan pendeln vänder och svänger tillbaks) rör sig marknaden mellan extremt risktagande (investerare med självförtroende som är positiva och fokuserar väldigt lite på risk att förlora pengar och istället uteslutande på den potentiella uppsidan och hur mycket pengsr som går att tjäna) och extrem riskaversion (investerare som är rädda, oroliga och som uteslutande tänker på risken att förlora pengar och ingenting på den potentiella uppsidan). Marknaden befinner sig sällan i extremlägena, men sannolikt ofta lite mer åt det ena hållet än det andra vid nästan varje tillfälle.
Eftersom framtiden alltid är oviss och varje investering (t.ex. ett företag) har vissa potentiella positiva scenarion såväl som vissa negativa så är det enkelt att förstå att investerare som blir väldigt positiva ibland verkar glömma att det finns risker. Om ett sådant sentiment sprider sig så kommer prissättningen av en tillgång nästan bara ta i beakt uppsidan med lite fokus på nedsidan: den vidspredda optimismen har höjt risken i investeringen väsentligt. Och eftersom priset sannolikt har stigit så leder det förmodligen till att ännu mer investerare blir ännu mer positiva till investeringen (aktien har ju gått upp) och tänker mer på risken att missa en uppgång än sannolikheten att något negativt utfall sker. Därför kommer utbredd optimism att leda till högre risk och lägre potential för en värdeinvesterare.
Givetvis påverkar pessimism på samma sätt: en fallande aktiekurs får fler investerare att fundera på nedsidan, på risken, och hur riskfylld investeringen verkar och väldigt lite på uppsidan i den. Ju fler som säljer ju mer går aktien ner och ju fler blir pessimistiska (aktien har ju gått ner). Men för en värdeinvesterare kommer en utbredd pessimism att skapa väldigt attraktiva investeringslägen med låg nedsida och hög uppsida.
Vad för risk som en viss tillgång har eller inte har blir ofta därför kontraintuitivt. En populär och omtalad tillgång som upplevs sakna risk (ofta efter en längre kursuppgång) kan i själva verket vara väldigt riskfylld just därför, och en tillgång som ingen vill röra kan ha en prissättning som mer än väl tar riskerna i beakt kan göra den till en väldigt attraktiv investering.
Därför är det en miljö där den allmänna uppfattningen är att det inte finns någon risk, att tillgångspriser bara kan gå upp som i själva verket är väldigt riskfylld. Det blir ett självuppfyllande samband där ju fler som tror att det inte finns någon nedsida (eller glömmer av det) och agerar därefter kommer påverka prissättningen till att spegla just det. Och det slutar i ett tillstånd där risken att investera är väldigt stor. En vedertagen tro på att "det inte finns någon risk" kan ta bort alla riskpremier i prissättningen.
Det kända talesättet som Charlie Munger refererade till: "Det är de starka simmarna som drunknar" säger precis samma sak. Anekdoten om bergsklättrare som Howard Marks refererar till gör det samma: bergsklättrare som har väldigt avancerad utrustning kan ibland råka ut för en sorts "moral hazard" där de tar mer risker än de gjort utan den dyra utrustningen, och är därför mindre säkra än de var innan. Det är hur "simmarna", "bergsklättrarna" och prissättarna på marknaden agerar som avgör risknivån: det finns inget "riskfyllt" och "ej riskfyllt" stadie från början som alltid är det samma och det får man aldrig glömma som investerare. Därför är det självklart att ”börsen kan inte gå ned för ekonomin är så stark” är ett nonsensuttalande (som givetvis gäller omvänt).
Ständig optimism, lite fokus på risk och nedsida blir en självuppfyllande utveckling som leder till bubblor. Oro, skeptisism och fokus på nedsidan leder i extrempunkten till "utbombade" kursnivåer. Det är viktigt för en investerare att försöka bilda sig en uppfattning om var marknaden befinner sig och påminna sig om att hur riskfylld eller ej riskfylld en tillgång verkar kan vara totalt motsatt i verkligheten.
Betänk hur många investerare bär risk utan att veta om det (den populära tillgången som gått upp flera år på rad "borde" gå upp i år igen) och utsätts därför för dolda risker som investeraren är helt ovetande om det. Och betänk hur en investerare kan investera i en tillgång av någon anledning är out-of-favour (kanske just för att tillgångens pris gått ner flera på rad eller är påverkad av ett specifikt riskmoment). I ett sådant läge kan investeraren ta ett kalkylerat och noga övervägt risktagande, fullt medveten om det riskmoment som alla fokuserar på men med en noggrann bedömning att prissättningen mer än väl tar riskerna i beakt. Det är en intressant kontrast mellan investeraren som genom ignorans tar hög risk och investeraren som genom noggranna överväganden t
Som investerare skall man därför göra allt för att identifiera lägen med just låg nedsida och hög uppsida och bara agera när sådana lägen uppenbarar sig. Om du bara agerar då, och gör den bedömningen så noga du kan, så är min tro att du kommer öka dina sannolikheter att få ett bra resultat investeringsmässigt väsentligt. Misstag kommer ske, och oturliga utfall kommer också att ske. Men en investerare som fortsätter att invänta och identifiera attraktiva investeringslägen och som lär från Charlie Munger att ta få bet när sällsynta lägen uppenbarar sig kommer att öka sina möjligheter väsentligt att nå ett bra investeringsresultat. Att kombinera Howard Marks sätt att se på risk och Charlie Mungers sätt att se på att bara agera när oddsen är tydligt på ens sida är det bästa av två världar.
*Vad kan en investerare göra för att hantera risk på rätt sätt? *Hur generellt risktänk utgår från vad som upplevs vara vara riskfyllt från historien (det som ofta upprepats). *Hur risk också är saker som aldrig hänt. *Nästan alla människor har fel grundinställning och fel intuition kring risk i de flesta avseenden.
En investerares enda jobb är att ta intelligenta och rationella risker i syfte att göra vinst. Hur bra eller dåligt en investerare gör det över tid kommer vara det som skiljer en bra från en mindre bra investerare. Att ta alldeles för aggressiva risker kommer förr eller senare leda till att ett katastrofalt scenario med förlust av kapital blir verklighet, och att aldrig ta några risker kommer leda till att avkastning över tid uteblir.
En av de gemensamma nämnare för nästan alla framgångsrika investerare som varit just framgångsrika över lång tid är att de klarat sig utan att göra ett katastrofalt och stort misstag. Ett katastrofalt beslut eller ett katastrofalt år kan ödelägga flera år av bra investeringsresultat (en aktie som går ned 90% måste tiodubblas för att komma tillbaks till den ursprungliga kursen). Därför är det ofta de som varit konsekventa över lång tid som har de bästa långsiktiga resultaten, till skillnad från de som har ett riktigt bra år följt av ett katastrofalt. Alla investerare gör såklart misstag, men de med bäst resultat över tid klarar sig ofta från de riktigt stora misstagen.
Hur undviker man som investerare de stora misstagen? Det finns inget enkelt svar på det (och det är en oerhört komplex fråga), men jag är övertygad om att det är något varje investerare borde fokusera väldigt noga på och lägga ned väldigt mycket möda att fundera kring, både generellt och kring varje investering. Jag tror att det är sunt och rationellt att ha som första fokus att ”avoid catastrophe”.
"If a catastrophic outcome is possible or you can’t judge the downside, stay away."
-Peter Bevelin
För att förstå risk är det värt att tänka noga på hur människor allt som oftast verkar ha ett ej optimalt synsätt på risk även i tillfällen som inte rör investeringar. Alla kan relatera till hur människor ofta grovt felskattar sannolikheter och odds för olika händelser, t.ex. genom att överskatta sannolikheten för något som precis har hänt (t.ex. en jordbävning) och vara väsentligt mer oroliga för "bildliga" risker med emotionell koppling (t.ex. ett lejon upplevs som farligare än en mygga trots att motsatt gäller). Det finns många mer exempel, men vetskapen om att människan inte alltid är rationell (och ibland väldigt irrationell) i vardagen borde ge respekt för att samma sak gäller investeringmässigt. Om ens intuition ofta gör fel bedömningar och felskattningar i vardagen, varför skulle samma bedömningar bli automatiskt rationella vid investeringsbeslut?
Men människan är också väldigt dålig på att hantera och ta i beakt de risker som aldrig hänt, de scenarion som aldrig utspelats men som plötsligt sker och får stor påverkan (som fått benämningen "black swan" event). Hela tiden påverkas historien i stort som smått av plötsliga händelser som helt ändrar förutsättningarna. Det kan gälla katastrofer såväl som positiva händelser. Den gemensamma nämnaren är att ingen förutsåg händelserna innan de hände (även om många har förklaringar till varför de skedde i efterhand). Det är innan en jordbävning har skett som det är som viktigast att skydda sig från den, men det är först efter som man vet att den kom. I de flesta tillfällen är människan mycket mer reaktiv än proaktiv och om man tänker sig för och har öppna ögon så ser man det överallt.
Hur hanterar man det investeringsmässigt? Hur skall man kunna hantera att det hela tiden kan hända något som per definition överraskar alla och är i princip omöjligt att förutse?
När Warren Buffett (i sitt annual charimans letter från 2006) beskrev de egenskaper han sökte efter i sin efterträdare så var det just ett fokus på risk som var en av de viktigaste egenskaperna.
”Picking the right person(s) will not be an easy task. It’s not hard, of course, to find smart people, among them individuals who have impressive investment records. But there is far more to successful long- term investing than brains and performance that has recently been good.
Over time, markets will do extraordinary, even bizarre, things. A single, big mistake could wipe out a long string of successes. We therefore need someone genetically programmed to recognize and avoid serious risks, including those never before encountered. Certain perils that lurk in investment strategies cannot be spotted by use of the models commonly employed today by financial institutions.
Temperament is also important. Independent thinking, emotional stability, and a keen understanding of both human and institutional behavior is vital to long-term investment success. I’ve seen a lot of very smart people who have lacked these virtues.”
"I always start from a position of fear. And then when I see something that looks attractive, I start getting greedy.... But I'm always looking at the downside on something first. I mean, if you can't lose money, you're going to make money. One reason we've done reasonably well, and this really goes back to when I was age 20 and learned from Graham, because my first 10 years were the best, is we've never lost a lot of money as a percentage of our net worth...in terms of permanent loss. Now, things may go down 50 percent. Berkshire's stock has gone down 50 percent four times in the time that I've owned it. But in terms of permanent loss....we've had plenty of losses, but they've never been the kind that really are destructive. And I always look at the downside first in anything."
-Warren Buffett (March 1, 2010)
"Accepting that we cannot predict the future--i.e., that there will always be unexpected and highly consequential events--is the first step in becoming less fragile and more adaptable. People should be highly skeptical of anyone’s, including their own, ability to predict the future, and instead pursue strategies that can survive whatever may occur. Taleb advises us to be “antifragile”-- i.e., to embrace those elements that benefit from volatility, variability, stress, and disorder. This is exactly what we strive to do at Baupost, and Taleb has coined a name for it. The world will always deliver surprises coming from left field, things that have never happened before or, at least, that no one can remember having happened. As Nobel Laureate Daniel Kahneman notes, people tend to underestimate the odds of extreme events that haven’t occurred recently. It’s a tendency known as availability bias. This tendency is crucial to effectively position ourselves to survive and even thrive regardless of an uncertain future. How do we do that? By eschewing portfolio leverage, keeping ample cash balances ready for rapid deployment, pursuing a mostly generalist and flexible approach while avoiding narrow silos, seeking bargain-priced investments where possible adverse developments are already priced in, holding numerous investments with uncorrelated catalysts to drive outcomes irrespective of market levels, maintaining prudent diversification, demanding high intellectual honesty while consistently striving to improve, and having clients whose long-term orientation matches our own.
In the financial markets, there is rarely anything new under the sun, but you can never say you’ve seen it all, and what you thought you would never see can clobber you. "
-Seth Klarman
Det borde nu vara tydligt att risk inte handlar om någon siffra, något exakt, något man kan veta eller försäkra sig om att man vet, något man kan estimera och kvantifiera på något sätt. Hur skyddar man sig mot något man inte vet? Mot att det man tror och antar kan visa sig vara felaktigt? Hur tar man höjd för att det är så mycket man inte vet och inte heller kan veta?
Jag är helt övertygad om att hur en investerare tänker kring just den problematiken kan vara (och är) dag eller natt och är det som gör skillnaden mellan förutsättningar för ett bra investeringsresultat och inte.
Kanske manifesterar det sig genom att en person som tänkt noga och länge kring alla möjliga viktiga frågeställningar om risktagande (från vad risk är till vad det inte är, till hur viktigt det är att undvika "catastrophic scenarios", i vilka lägen risktagande är väldigt attraktivt, vilka personliga egenskaper just den investeraren har som kan leda till felaktig uppskattning av risk et cetera) omedvetet (eller medvetet) tar mer höjd för oväntade händelser, kräver lite mer säkerhetsmarginal, väljer bort vissa investeringar et cetera än en person som inte på något sätt funderar kring risk.
Jag tror att det är den (i brist på bättre ord) "läggningen" som kommer uttrycka sig i väsentligt annorlunda agerande mellan vissa personer. Jag kan också tänka mig att vissa personer har en kanske omedveten talang för det och tar rationella beslut (och undviker irrationella beslut) även om frågeställningarna inte artikulerats rakt ut.
Om man tar exemplet med oförutsedda händelser av sin natur per definition inte förutses, så kan den första tolkningen vara att ingen investerare kan förutse de mest extrema eventen och att alla investerare borde vara exponerade i samma grad mot att bli påverkade av sådana. Men även om det vid en första anblick kan låta logiskt så är jag övertygad om att skillnaden kommer bli enorm mellan en investerare som är medveten om att oförutsägbara saker kan hända och en investerare som inte tror det. Även om det inte går att veta när vargen kommer så är det en klar fördel att veta att det finns en varg som kan komma mot att inte göra det. Med förståelsen att vara förberedd givetvis inte är en garanti för att klara sig.
Om vi tänker oss den raka motsatsen: en ignorant eller naiv investerare som tror sig veta allt, kanske inte genom en just uttalad tro men genom ett agerande som antar att framtiden bara har ett sätt att spela ut sig på, bör däremot ta väsentligt annorlunda risker än en mer försiktig person. Om ingen respekt finns för att det oförutsedda kan hända, om ingen höjd tas för att de antaganden man gör kan vara fel, om ingen investering är för svår att förstå så säger det sig självt att investeraren med ett sådant tankesätt kommer ta risker som är väldigt oattraktiva över tid, från tid till annan.
Ju mer jag tänker på det ju mer övertygad blir jag om att skillnaden i inställning och tankesätt (skillnaden i "läggning") kring risktagande över tid måste bli enorm för en investerare och ett investeringsresultat. De olika inställningarna, "läggningarna", tankesätten är garanterade att leda till helt olika agerande vid investeringsbeslut och helt olika ageranden i nästan alla marknadslägen.
Därför tror jag att en person som noga ägnat tid åt att verkligen försöka få förståelse kring vad risk verkligen är, hur risk och möjlighet verkligen samspelar och hur investering handlar om att hur mycket man än läser på alltid vara exponerad mot stora osäkerheter, kommer agera på ett sätt som i alla fall till viss del hanterar risk på ett bra sätt. Vissa investeringar kommer undvikas, rejäl säkerhetsmarginal kommer efterfrågas, om något ändras så kommer investeraren i fråga att ha större möjlighet att ändra sin slutsats och övertygelse på rätt sätt.
“Defensive investing” sounds very erudite, but I can simplify it: Invest scared! Worry about the possibility of loss. Worry that there’s something you don’t know. Worry that you can make high quality decisions but still be hit by bad luck or surprise events. Investing scared will prevent hubris; will keep your guard up and your mental adrenaline flowing; will make you insist on adequate margin of safety; and will increase the chances that your portfolio is prepared for things going wrong. And if nothing does go wrong, surely the winners will take care of themselves.".
-Howard Marks.
Funderingar och tänk kring insikter vad risk är och vad det inte är (det är inte volatilitet), i vilka lägen som tillfällen med låg respektive hög risk skapas, hur sentimentet på marknaden påverkar, hur prissättningen och hur agerandet av alla andra påverkar, varje specifik investerings individuella risk, hur investerarens egna erfarenheter egenskaper och tillkortakommanden påverkar, hur något som aldrig tidigare hänt kan hända och påverka - allt är exempel på väldigt viktiga frågor som en investerare aldrig får sluta att fundera på.
