Den just nu snabbt stigande inflationen har gjort det uppenbart för alla investerare att det är viktigt att fundera noga på vad inflation är och hur det påverkar investeringar. Det finns många konventionella tumregler om hur man som investerare bör agera i tider av inflation samt vad som ”gäller” då, men efter bara lite eftertanke blir det snabbt tydligt att dessa ofta är… mindre vettiga.
Milton Friedman kallade inflation
för en osynlig skatt och det är nog det enklaste sättet att sammanfatta vad det
är. Oavsett om en investerare är medveten om inflationen eller inte så
beskattar (sänker) den köpkraften på varje givet kapital och det finns inget
sätt för någon att undkomma effekterna av den. Därför måste det vara en av de
mest fundamentala faktorerna i en ekonomi.
Om inflationen är 5% under en
enskild period så är en aktieägare allt annat lika 5% fattigare vid slutet av
perioden eftersom personens köpkraft har minskat med 5%. För att aktieägaren
skall klara sig med oförändrad köpkraft måste aktieägarens ”net worth” allt
annat lika stiga med 5% för att kompensera för den minskade köpkraften. Om så
sker så har investeraren parerat inflationens effekt (dock utan någon som helst
real avkastning).
Jag tror att det bästa sättet att
tänka kring inflation är ur perspektivet av en värdeinvesterare, det vill säga att
en aktieägare är en ägare av företag och aktieägarens ”net worth” kommer över
tid bero på värdet av företagen i fråga. Ett företags värde är dess framtida
kassaflöden diskonterade till nuvärde (och kan aldrig vara något annat) och
från den utgångspunkten man måste tänka kring inflation och hur en
aktieinvesterare klarar sig i tider av inflation.
Vidare så finns det två sätt som
ett företags värde kan öka på (som är relevant i denna diskussion): genom att
försäljning, vinst, lönsamhetsförbättringar ökar (nuvärdet av) kassaflödena
eller indirekt genom att kapitaleffektiviteten ökar (vilket innebär att
framtida tillväxt tar mindre kapital i anspråk, gör mer kapital tillgängligt
till företagets ägare, och därför höjer bolagets värde/nuvärde av framtida
kassaflöden).
Ett företags lönsamhet (i detta
fall avkastning på eget kapital, ROE) kan härledas för att det skall vara
tydligt vilka variabler som kan ändras och som kan påverka ett företags
lönsamhet.
Nettovinst/försäljning
x försäljning/tillgångar x tillgångar/eget kapital = avkastning på eget kapital
(ROE)
Genom den utgångspunkten kan man
tänka kring inflationens påverkan på aktieägare.
Resultaträkningsaspekter:
En
förenklad och generaliserad resultaträkning för ett typföretag skulle kunna se
ut som nedan:
Försäljning
Kostnads
för sålda varor (KSV)
Bruttoresultat
Försäljningskostnader
Administrationskostnader
Forskning
och utvecklingskostnader (FoU)
Avskrivningar
Rörelseresultat
Finansiellt
netto
Vinst
före skatt
Skatt
Nettovinst
Om
man som utgångspunkt lämnar (den dock väldigt viktiga) frågan huruvida ett
företag kan höja sina priser
för
nu obesvarad så kan man utgå från inflationens tänkbara påverkan på företagets
olika typer av kostnader. Om man börjar längst upp i resultaträkningen så kan
kostnad för sålda varor generaliseras som inköp av råvaror och komponenter,
transport och logistik rörande det, produktion-samt energikostnader, dit
hänförliga avskrivningar och liknande. Posten innehåller sannolikt oftast såväl
fasta som rörliga kostnader och såväl kostnader till rörliga priser såväl som
periodvis kontraktsbaserade och därmed under viss tid fasta priser. Påverkan av
inflation bör vara stor på denna kostnadspost av många anledningar, men givet
att den i många fall har till stor del ingående element som råvaror och
komponenter samt produktions-, logistikskostnader (i.e. kostnader som i sin
enfald till stor del påverkas av globala prissättningsdynamiker och i sin
enfald är orsak till inflation) så bör känsligheten för inflation vara tydlig.
Vissa kostnader kan vara kontraktsbunda och terminssäkrade för en viss period
framåt, varför effekt av inflation bör kunna variera timingsmässigt, men
effekten bör för de flesta bolag vara stor på kostnadsposten kostnad för sålda
varor: inflation bör för det generella företaget snabbt ge avtryck i ökade KSV.
Försäljningskostnader
och administrationskostnader kan antas ha ett starkt samband med underliggande
inflation i ekonomin. En relativt stor del av kostnadsposten kan antas utgöras
av löner (som i sig antas öka i en period av ökande inflation), och exempelvis
marknadsföringskostnader, säljkostnader och resekostnader bör inte heller vara
kostnader som står opåverkade i tider av inflation, utan tvärtom. Även här kan
det finnas en laggande dynamik då t.ex. löner i många fall kan antas justeras
årligen (medans råvaruinflation i kostnad för sålda varor för ett bolag som ej
terminssäkrar kan öka kontinuerligt i takt med stigande priser/inflation).
"Lagg-effekten" kan vara säkerligen vara såväl kortare (att löner
revideras varje år) som längre (det kanske krävs ett par år av t.ex. inflation
innan löneinflationscykeln påverkas et cetera). Om försäljnings- och
administrationskostnader kan antas ha en större andel löne/personalkostnader än
KSV så är det under antagandet att stigande löner är en del av en
inflationsspiral rimligt att anta att dessa kommer öka. Men det går som sagt
att tänka sig inflationsscenarier där lönebaserade kostnader är de som ökar i
mindre takt relativt andra kostnader, även om detta förmodligen inte är något
som skall extrapoleras.
Forskning
och utvecklingskostnader (FoU) kan till stor del antas bero på samma faktorer
som försäljnings- och administrationskostnader. En stor andel personalkostnader
går sannolikt att generalisera i de flesta fall och det finns ingen tydlig
dynamik som talar för att posten skulle vara opåverkad.
I
de fall posten för forskning- och utvecklingskostnader klarar att hålla sig
opåverkad på grund av t.ex. neddragning av kostnader från företagets sida
(t.ex. en medveten neddragning för att hantera ett generellt högre
kostnadstryck) så är de negativa effekterna längre fram sannolika att vara
minst lika stora som av att göra det samma i ett läge utan inflation (om inte
större då minskad forskning och utveckling bör leda till sämre möjlighet att
höja priser eller introducera produkter/tjänster med högre priser och på det
sättet försöka hantera den ökade inflationen). Jämfört med andra kostnader så
lämnar forskning och utveckling sannolikt ofta ett flexibilitetsutrymme som för
en utomstående är svårtolkat i de fall ett enskilt företag väljer att dra ned
på dessa kostnader i tider av inflation (eller att avstå planerade och
nödvändiga ökningar).
Avskrivningar
blir en väldigt viktig post att resonera kring. Den grundläggande, laggande,
dynamiken blir snabbt tydlig: planmässiga avskrivningar på anläggningstillgångar
som införskaffats många år tidigare (och därför i ett helt annat prisläge) ger
en resultatmässig kostnadspost som snabbt kommer underskatta den underliggande
kostnaden i att ersätta förbrukade anläggningstillgångar succesivt. Den
verkliga kostnaden kommer bli väldigt tydlig i företagets kassaflödesanalys i
en tid av stark inflation då företaget kommer tvingas ersätta förbrukade
anläggningstillgångar med nya till av inflation påverkade priser (igen: om
företaget inte väljer att aktivt dra ned på investeringar, vilket såklart bara
kan ske till väldigt stora konsekvenser längre fram). I det fall ett företag
har låga investeringar (under den nivå som krävs för att ersätta tillgångarna i
fråga) samtidigt som inflationen är hög så kommer bolaget ha en enorm
”investeringsskuld” som syns varken i balansräkning, resultaträkning eller
kassaflödesanalys. Den är dock högst verklig och kommer förr eller senare att
bli uppenbar.
Avskrivningar
av immateriella anläggningstillgångar (exempelvis aktiverade
utvecklingskostnader) bör följa exakt samma mönster och påverkas av samma
dynamik: nuvarande avskrivningar underskattar kostnaden för att ersätta de
tillgångar som skrivs av som i stället kommer synas fullt ut i
kassaflödesanalysen (om företaget fortsätter investera i oförändrad takt).
Avskrivningar
på goodwill är svårare att generalisera. Här kan man tänka sig att ett företag
som genom ett selektivt stort förvärv har en stor goodwillpost, men att
uppkomsten till densamma inte bör ses som återkommande (exempelvis ett bolag
som gjort ett opportunistiskt förvärv). Om ett bolag istället har en
förvärvsinriktad affärsmodell med förvärv som ett återkommande inslag är det
svårare att generalisera (problematiken berörs till viss del längre ned i
texten). Givetvis måste en investerare tänka på om en stor andel goodwill är
hänförlig till en tillgång/förvärvat bolag och där tillgången i sig påverkas
negativt av inflation varför inflation kan göra att goodwillvärdet kan behöva
skrivas ned et cetera. Jag tror dock inte att goodwill-effekterna eller den
generella dynamiken kring denna kommer vara den viktigaste att tänka på.
Påverkan
på resultaträkningen (som inte går att likställa med den sanna ekonomiska
utvecklingen för ett företag) bör av inflation vara väldigt tydlig: i ett
typföretag bör det vara få kostnadsposter som är opåverkade av inflation, och
om de är opåverkade så bör det oftast bero på timingeffekter snarare än
faktiskt inflationsresistans. Det kanske går att tänka sig någon form av
affärsmodell som turligt har lyckats införskaffa extremt långa kontrakt av en
viktig inköpsvara och som därför klarar sig väldigt bra initialt, men jag tror
att det är mindre sannolikt att sådana exempel finns.
Den
effekt som enklast bör gå att misstolka rörande ett företags underliggande
lönsamhet från resultaträkningen bör vara avskrivningarna. Ju högre andel
avskrivningar i förhållande till rörelseresultat, desto större felskattning
blir ett resultaträkningsmässigt resultat jämfört med ett sant underliggande.
Ju högre inflationen är för ett företag med stor andel avskrivningar i
förhållande till rörelseresultatet, desto mer kommer resultaträkningen
överskatta den underliggande lönsamheten i företaget fråga och ju lägre kommer
kassaflödeskonverteringen att bli allt annat lika då företaget kommer behöva
via kassaflödet göra utlägg i högre priser som långt senare kommer synas i
framtida avskrivningar.
En
stor faktor som kommer skilja företag åt är hur inflationen fördelar sig i den
mening att vissa inflationsposter i ekonomin sannolikt är större än andra. Om
ett företag har t.ex. stora råvaruinköp och då priset på dessa ökar väsentligt
mer än snittinflationen blir det bolaget allt annat lika mer negativt påverkat,
och så vidare. Jag antar att det är ett rimligt antagande att olika tider av
inflation skiljer sig åt i det avseendet.
Det
är viktigt att en investerare är varsam att inte tolka tillfälliga effekter som
något annat än just tillfälliga (lönekostnader som ännu inte ökat, men som
kommer göra det, ett långt inköpsavtal till fasta priser som inte kommer kunna omförhandlas
till samma villkor et cetera, minskade forsknings och utvecklingskostnader vars
negativa effekt är garanterad att bli synlig längre fram etc). Det är också
viktigt att notera att om ett företag är beroende av en enskild stor leverantör
av t.ex produkt, insatsvara eller tjänst kan företaget i fråga mycket väl få
leverantörens pricing power emot sig och se för företaget viktiga kostnader öka
mer än den generella inflationen.
Det
är sannolikt att för snittbolaget kommer inflation att mycket snabbt ge avtryck
i kostnadsposter i resultaträkningen och det är en självklarhet att ett företag
måste ha en möjlighet att snabbt höja priserna för att ha en möjlighet att
komma tillbaka till "startläge 0".
Balansräkningseffekter:
En
förenklad balansräkning kan se för diskussionens skull antas se ut enligt
nedan:
Anläggningstillgångar:
Anläggningstillgångar
(PPE)
Immateriella
anläggningstillgångar, exklusive goodwill
Goodwill
Finansiella
anläggningstillgångar
Av
resonemanget kring resultaträkningsposter framgår att nästan samtliga av
posterna ovan (finansiella anläggningstillgångar exkluderas samt möjligtvis
goodwill) i ett inflationistiskt scenario kommer underskattas sett till
återanskaffningsvärde: för att successivt ersätta dessa kommer företaget i
fråga att behöva investera mer än det bokförda värdet. Det gäller såväl PPE som
aktiverade utvecklingskostnader och övrigt hänförligt till immateriella
tillgångar.
Beroende
på hur mixen av ovanstående poster ser ut så är det troligt att effekten kommer
variera från företag till företag, men en effekt som missvisande kan göra att
ett företag ser mer lönsamt ut än tidigare är att omsättningshastigheten på
anläggningstillgångarna kan öka (notera härledningen av ROE ovan. I ett
scenario utan inflation skulle det allt-annat-lika öka företagets lönsamhet
mätt som ROE). Det skulle ske om bolaget i någon mån kan höja priser (oavsett
om det är tillräckligt för att motverka inflationens påverkan på kostnaderna på
sikt) vartefter relationen mellan försäljning och anläggningstillgångar kommer
ändras så att kapitalomsättningshastigheten ser ut att öka (enligt sambandet i
första stycket ovan så skulle det [kapitalomsättningshastighet] vara en faktor
i ett företags kapitaleffektivitet/lönsamhet).
Den
effekten skulle dock vara missvisande då företaget i fråga skulle behöva
investera mer än tidigare för att ersätta anläggningstillgångarna enligt
tidigare diskussion, och den eventuella effekt det skulle ha på en ökad
lönsamhet på kapitalet skulle vara "ej verklig/underliggande" och
därför inte påverka värdet på bolaget positivt.
Balansräkning,
fortsättning:
Omsättningstillgångar:
Rörelsekapital:
Varulager,
råmaterial
Varulager,
färdiga varor
Kundfordringar
Övriga
fordringar
Kassa
Kortfristiga
räntebärande skulder
Leverantörsskulder
Övriga
omsättningsskulder
Den
påverkan som inflation har på rörelsekapitalet är (för mig) mindre intuitiv.
Alla bolag har väsentligt olika rörelsekapitalbehov av sin respektive
verksamhets natur och därför blir en analys svår att generalisera. Förenklat så
kan rörelse/omsättningstillgångar antas utgöras huvudsakligen av varulager samt
kundfordringar. Varulagers storlek kommer vara ett resultat huvudsakligen av
KSV i de flesta fall samt respektive bolags behov av att hålla lager (beroende
på förädlingsgrad kommer varulagret vara varierande ett resultat av KSV). Men det
är KSV som kommer vara den (eventuellt) förändrande faktorn i scenarion med
inflation (stigande inflation ger stigande KSV och därför ökande lager).
Kundfordringar blir ett naturligt resultat av bolagets försäljning (samt
kunders betalningstider) och kommer därför förändras beroende på bolagets
förmåga att förändra sina priser för att kompensera för inflation (och kommer
bara öka i det fall företagets priser ökar i det här exemplet).
Kortfristiga
räntebärande skulder kan bedömas som långfristiga sådana vars diskussion kommer
senare. Leverantörsskulder kommer enligt ovan resonemang att variera med KSV
samt rörelsekostnader (då posten beror på dessa samt leverantörers
betalningstider) och i de allra flesta fall bör KSV vara den rörliga faktorn.
Alltså: företag
kan ha väldigt olika rörelsekapitalbehov och här antas rörelsekapital främst
utgöras av varulager (en kapitalbindande post) som beror på huvudsakligen KSV,
kundfordringar (en kapitalbindande post) som huvudsakligen beror på företagets
försäljning samt leverantörsskulder (en kapitalfrigörande post) som beror
huvudsakligen på KSV enligt tidigare antagande.
Om, som
exempel, KSV ökar som ett resultat av inflation kommer varje företag se en
kapitalbindande effekt i sitt varulager som kommer motverkas av en
kapitalfrigörande effekt av KSVs påverkan på leverantörsskulder. Effekten av
inflation kommer avgöras av relationen dessa emellan därav, det vill säga hur
mycket varulager som företaget binder för varje försäljningskrona samt hur
mycket leverantörsskulder som krävs för det samt hur "påverkande"
exempelvis KSV är i på varje. Om försäljningen ökar (genom t.ex. prishöjningar)
kommer kundfordringarna att ge en kapitalbindande effekt. Men det är relationen
mellan dessa som avgör påverkan på rörelsekapitalet och denna skiljer sig
väsentligt mellan bolag.
En
ytterligare aspekt i varulagret skulle vara om t.ex. ett företag har ett stort
lager med varor som inte blir inkuranta och därför funnits i lagret väldigt
länge. Det skulle kunna innebära en resultatmässig effekt som är positiv då en
vara som köpts in i en annan prismiljö säljs i en "inflaterad" värld.
Den tydligaste effekten det ger är att ett företags vinst riskerar att
kortsiktigt vara svårtolkad/eller feltolkas. Ett företags värde höjs knappast uthålligt
som resultat av det. Men det är ett av många exempel där en investerare
riskerar att dra fel slutsatser kring inflationens påverkan initialt.
Sammanfattat
så kan olika typer av företag se olika effekt på rörelsekapitalbindningen av
inflation: om ett bolag antas kunna kompensera för en kostnadshöjning på X med
en motsvarande prishöjning i försäljningen så kommer rörelsekapitalpåverkan
bero på den specifika dynamiken i rörelsekapitalbindningen (huruvida det är
positivt eller negativt och efter relationen mellan de "KSV-drivna"
posterna (lager, leverantörsskulder) kontra de försäljningsdrivna posterna
(kundfordringar).
Ett
extremt exempel skulle vara ett företag som inte binder något lager, som inte
har några kundfordringar men som har en stor andel leverantörsskulder (i
förhållande till försäljning eller mer relevant till KSV). Det skulle
exempelvis kunna vara ett företag som har möjlighet att ha väldigt långa betalningstider
till leverantörer samtidigt som de får betalt direkt och inte binder kundfordringar.
Om ett sådant bolag skulle ha väldigt stora negativa leverantörsskulder så att
dessa uppgår till mer än ett års KSV (alltså >1 år i betalningstider) så
skulle en ökande KSV från inflation ge en ännu större ökning av
leverantörsskulder och därför en positiv kassaflödeseffekt av inflation. Om
bolaget i fråga inte skulle kunna motverka en resultatmässig effekt av
inflation på KSV så skulle resultatet givetvis minska, men det skulle motverkas
av en positiv kassaflödeseffekt från rörelsekapitalet. Men det är ett extremt
exempel och inte generaliserbart.
(Vissa) Bolag
med negativt rörelsekapital skulle i vissa fall kunna frigöra kapital i tider
av inflation och på så sätt även bli mer kapitaleffektiva (då bolagets totala
kapitalbindning minskar). Det skulle kunna bidra till att företagets värde ökar,
men jag tror att det är väldigt få bolag där det kan argumenteras ske i
realiteten. De bolag där det skulle kunna ske är bolag med låga lagerbehov och
kundfordringsbehov samt stora leverantörsskulder.
För
genomsnittsföretaget (som binder ett positivt rörelsekapital) kommer effekten i
de alla flesta fall bli det motsatta och de företag som har en förmåga att höja
sina priser kommer se en negativ/dämpande effekt på företagets värde genom ökat
rörelsekapitalbehov.
Slutsatsen
är att det inte verkar finnas anledning att tro att rörelsekapitalet kommer
"rädda" aktieägarna i tider av inflation genom att bidra till att öka
företagets värde. Jag ser ingen tydlig effekt som skulle bidra till att
bolagets kapitaleffektivitet eller lönsamhet ökar i tider av inflation från
dess rörelsekapital.
Långfristiga
räntebärande skulder
Övriga
långfristiga skulder.
Eget
kapital.
Rörande
räntebärande skulder finns ett par funderingar att notera. Hur ett bolags
skuldsättning kommer påverkas av inflation besvaras i mångt och mycket av hur
bolagets intjäning i sin helhet påverkas. För ett bolag som kan höja sina
priser så att vinsten stiger i linje med inflationen (även om det knappast kan
vara majoriteten av företag) så kommer skuldsättningsgraden succesivt minska
eftersom skulden är kvar i det tidigare penningvärdet.
För ett bolag vars vinster är stillastående i en inflationistisk miljö kan inte värde på skulden anses minska i reala termer eftersom den intjäning som skall återbetala skulden är kvar i samma ”penningvärde” som skulden. Däremot kan det bolagets skull te sig lägre ut perspektivet från t.ex. ett förvärvande bolag som har bättre möjligheter att hantera inflation och har sett sin intjäning stiga under inflationistiska perioder.
Enligt
tidigare diskussion så kan den resultatmässiga effekten se annorlunda ut än den
kassaflödesmässiga (om t.ex. ett företags investeringar är högre än
avskrivningar) så skulle samma bolag se annorlunda skuldsatt ut beroende på om
det som mäts är nettoskuld mot kassaflöde eller mot rörelseresultat och
diskrepansen är sannolikt än mer viktig att vara medveten om i tider av
inflation. Skuldsättningsmåttet nettoskuld/EBITDA (som redan utan inflation är väldigt
missvisande) skulle bli väldigt farligt att mäta ett företags skuldsättning på
då t.ex. avskrivningarna (”DA”) över tid i en inflationistisk miljö blir en
bråkdel av de investeringar/”capex” som behövs för att ersätta de avskrivna
tillgångarna bara för att behålla företagets intjäning på samma nivå. Ett
företag skulle kunna vara inom ett nettoskuld/EBITDA-spann som ”anses” fullt
rimligt (av både kovenanter, banker, företagets styrelse, snittnivå i
industrin) samtidigt som förmågan att faktiskt återbetala skulden och
göra de investeringar som företaget kräver för att generera sin ”output” skulle
vara mer eller mindre omöjligt.
Vissa
företag, t.ex. med en hög skuldsättning i utgångsläget och en affärsmodell med
svårigheter att höja priser i kombination med ett högt investeringsbehov m.m.,
ha hög risk att bli väsentligt mer skuldsatta som en effekt av inflationen.
Övriga
skulder som t.ex. skatteskulder,
avsättningar, pensionsskulder med mera kan vara antingen räntebärande eller ej
räntebärande. Om de är ej räntebärande är de en gratis finansiering för
företaget och något som minskar det sysselsatta kapitalet. Är de räntebärande (som
t.ex. en pensionsskuld är) så är det en andel kapital som måste förräntas och
därför antas sysselsättas i rörelsen. Jag ser inget uppenbart sätt som de ej
räntebärande skulderna skulle öka i tider i inflation och de övriga skulder som
är räntebärande bör se mer eller mindre samma dynamik som ”vanliga”
räntebärande skulder.
Rörande
eget kapital så består det (något förenklat) av i bolaget insatt aktiekapital
och återinvesterade vinster (”retained earnings”). Påverkan på eget kapital
från inflation kan vara att det egna kapitalet överskattas om t.ex. företaget i
fråga behöver ytterligare investeringar på grund av inflationen samtidigt som
detta i en statiskt läge inte är uppenbart. I det fall ytterligare skuld inte
kan finansiera ett ökat kapitalbehov så behöver aktieägarna stå för den andelen
kapital på ett eller annat sätt. Den felskattande effekten av ett företags
lönsamhet om från t.ex. avskrivningar som underskattar den sanna kostnaden för
anläggningstillgångar gör att företagets avkastning på det egna kapitalet ser
högre ut än vad den är och så vidare, alltså ytterligare en effekt som kan
snedställa lönsamheten. Det är exempel på vad jag tror man måste fundera över
och ha i tankarna.
Sammanfattningsvis
så bedömer jag att de huvudsakliga effekterna på balansräkningen är 1)
Anläggningstillgångarnas initiala ökade omsättningshastighet (som dock bara är
redovisningsmässig och inte ekonomiskt verklig), 2) rörelsekapitalets påverkan
som jag tror är låg (där den huvudsakliga slutsatsen är att rörelsekapitalet
kan öka och minska beroende på kapitalbidning i utgångsläget) men där
inflationen i de allra flesta fall är sannolik att bidra till ökad
rörelsekapitalbindning, 3) Skuldsättningen är sannolik att utvecklas olika för
olika företag beroende på utgångsläge samt förmåga att hantera inflation i
själva affärsmodellen. Det innebär att skuldsatta bolag kan bli mindre
skuldsatta efter en tids inflation men också omvänt att vissa bolag kan bli
väsentligt mer skuldsatta ju längre tid av hög inflation.
Jag tror
sammanfattningsvis inte att det finns någon anledning att tro att en
investerare i tider av inflation kan förvänta sig att ett bolags värde ökar som
ett resultat av inflationens påverkan på balansräkningen för
snittbolaget/typbolaget.
Kassaflödesanalys:
De enda
posterna som rör kassaflödet som inte behandlats av resultaträkningen och
balansräkningsdiskussionen är följande:
Investeringar,
materiella
Investeringar,
immateriella
Investering,
förvärv
Samtliga av dessa bör förväntas entydigt påverkas i relation till
inflationen. Eftersom företag med stora materiella och/eller immateriella
investeringar också av naturlig anledning har stora avskrivningar relaterade
till de posterna kommer resultaträkningen (som tidigare nämnts) överskatta
lönsamheten och kassaflödeskonverteringen kommer minska (eftersom alla
investeringar kommer via kassaflödesanalysen och sker till de nya
inflationspåverkade priserna).
Det är därför en viktig slutsats att väldigt låga investeringsbehov är
något positivt ur en inflationsaspekt eftersom det blir ett snabbt ökande/dyrare
utlägg som företaget "slipper".
Och även om det alltid är fallet, så blir kassaflödesbedömningen än
viktigare under tider av inflation. Kassaflödeskonvertering kommer i de flesta
bolag sannolikt minska då bland annat avskrivningseffekten på resultaträkningen
kommer underskatta den faktiska kostnaden för investeringar (och därför kommer
kassaflödet vara lägre än det redovisade resultat för de flesta företag med
anläggningstillgångar som behöver ersättas). Man kan fundera över hur den mängd
företag som varken har kassaflödesgenerering eller kapitaleffektivitet som mål
kommer kunna hantera en miljö där skillnaden mellan redovisat resultat och
verkligt kassaflöde ökar och där framtida kapitalbehov kan vara något helt
annat än det nuvarande kapitalbehovet.
Man kan också tänka sig att vissa bolag avvaktar med investeringar eller
drar ned på initiativ som förstärker den långsiktiga konkurrenskraften och de
långsiktiga tillväxtförutsättningarna, men självklart kan det bara ske till
konsekvenser längre fram som kommer vara negativa.
Ett
ytterligare problematiskt exempel skulle vara ett investeringstungt företag som
förbundit sig för väldigt stora investeringar under många år i framtiden (t.ex.
ett stort projekt i en kapitalintensiv industri). Kostnaden för att fullfölja
dessa borde kunna bli väsentligt högre än först estimerat (när andra priser
gällde) och om det ackompanjeras av t.ex. en svårighet att hantera inflationen
i det egna företagets intjäning, och i värsta fall därtill en stor
skuldsättning i utgångsläget, så skulle värdet på företaget kunna minska
väsentligt i tider av inflation. Sannolikt skulle få företagsstyrelser avbryta
ett redan initierat och prestigefullt projekt även om det skulle vara
ekonomiskt rationellt att göra det.
Rörande
företagets investeringar relaterade till förvärv et cetera: kommer det att för
typföretaget gå att allokera kapital till förvärv till mer attraktiva
prisnivåer i tider av inflation? Jag ser ingen anledning till att det skulle
göra det, vare sig ifrån att fler förvärvsobjekt skulle bli tillgängliga eller
att dessa skulle bli det till mer (väsentligt mer) attraktiva priser. Det är
rimligt att inflationens påverkan på vinstnivåer kombinerat med att
investerares avkastningskrav eventuellt höjs i tider av inflation leder till
att förvärvsmultiplar sjunker. Men att det är också rimligt att det är en ren
effekt av att företags värde sjunker (se senare diskussion) och därför är det
långt ifrån säkert att det skulle innebära att företag i större skala säljs
under deras intrinsic value (vilket är det enda som kan öka attraktiviteten i
förvärv som kapitalallokering i absoluta termer).
Kvalitativa aspekter
Den mestadels kvantitativa diskussionen ovan att åt sidan så är det
relativt uppenbart att den allra viktigaste förmågan för ett bolags möjligheter
att klara sig ett inflationistiskt scenario är pricing power.
Pricing power kan definieras på många olika sätt, men den relevanta
definitionen i denna diskussion är förmågan att höja priser i takt med eller
mer än inflationen. Redan här blir det uppenbart att det är en förmåga som inte
kan vara generaliserbar: att alla företag skulle kunna höja priserna mer än
inflationen blir en motsägelse eftersom hur alla företag agerar är en viktig
del i det som blir en viss nivå på inflationen (om alla företag i en ekonomi
höjer priserna med 10% så är det sannolikt att inflationen skulle röra sig mot
10% etc).
Och även i en värld utan inflation är det av uppenbara anledningar bara ett
väldigt fåtal bolag förunnat att ha en genuin pricing power.
De allra flesta företag i en marknadsekonomi med fri konkurrens och fri rörlighet av kapital lever en hård tillvaro och kan trots stora ansträngningar aldrig nå mer än en snittlönsamhet på sysselsatt kapital. I en inflationistisk miljö tror jag att de allra flesta av dessa företag (”snittföretaget”) höjer sina priser för att försöka kompensera för effekterna av inflationen snarare än i linje med inflationen och kommer därmed i bästa fall se kunna kompensera sig för effekten av inflation till startläge 0. Jag tror inte att det är ett rimligt antagande att de flesta företag kan höja priser i linje med inflationen och därmed se sina vinster öka och jag tror att snittföretaget kommer ha utmaning att göra det av de konkurrensmässiga skäl som är naturliga i en marknadsekonomi.
Det finns tre typer av företag:
-de som inte kan höja priser för att kompensera sig för effekterna av
inflation (dessa företag kommer se sina vinster minska, allt annat lika)
-de som kan höja sina priser för att kompensera sig för effekterna av
inflation (dessa företag kommer se sina vinster oförändrade, allt annat lika)
-de som kan höja sina priser lika mycket som inflationen eller mer än
inflationen (dessa företag kommer se sina vinster öka, allt annat lika)
Det finns tre frågor som jag tror är viktiga för en investerare att fundera
kring och som jag tror får med en hyffsad del av frågeställningarna rörande
inflation och aktieinvesteringar:
1) ett enskilt bolags eventuella möjlighet att ha pricing power,
2) hur ett aggregat av bolag påverkas av inflation under förutsättning att
de som aggregat bara har möjlighet att som mest höja priserna för att
kompensera för den negativa effekten av inflationens påverkan på kostnaderna
(eftersom det är sannolikt att vara fallet för aggregatat av bolag), samt
3) vilka affärsmodeller/typ av företag skall man som investerare undvika i
tider av inflation?
Första
frågan (ett enskilt bolags eventuella möjlighet att
ha pricing power.)
För att bedöma den första frågan krävs en förståelse för och analys av
företagets affärsmodells styrka (eller avsaknad av sådan), industridynamiken,
företagets förhållande till leverantörer (exempelvis är det viktigt att inte
glömma att företaget själv är kund till sina leverantörer och kan därför få
leverantörens pricing power mot sig vilket kan vara en stor påverkande faktor),
kunder och givetvis dess konkurrenter.
Generella förutsättningar som kan tala för möjlighet till pricing power
borde vara: en essentiell produkt/tjänst för kunden, vars kostnad är en liten
del i kundens totala kostnad och inte helt transparent/tydlig för kunden, en
produkt/tjänst som inte är enkel att byta ut, där kostnaderna för att hitta ett
substitut är höga och komplexiteten stor, en väsentlig differentiering mot
närmaste konkurrenter, lågt beroende av en enskild kund, inga långa
kontraktsuppbindelser, ett enkelt prissättningssförfarande som sker på
företagets initiativ utan fördröjningar och där det inte finns några stora
negativa sekundära effekter av prishöjningarna, m.m.
Med respekt för den komplexitet som det innebär att göra den bedömningen
och för de insikter som krävs så är det inom ramen för vad en investerare måste
kunna bedöma innan en investering görs i ett specifikt bolag för en investerare
som skiljer på det som är i investerarens "circle of competence" (och
som investeraren därför kan bedöma) och det som inte är det (och som investeraren
därför inte kan bedöma). Därför bör en investerare som letar kunna identifiera
ett par bolag där investeraren kan göra just den bedömningen, om inte annat än
på basis av vilka företag som borde ha väldigt låg sannolikhet att ha pricing
power och vilka som är sannolika att i de flesta fall ha det. Om en
värdeinvesterare har en portfölj av ett par företag som investeraren verkligen
förstår (där de i annat fall inte borde varit i portföljen från första början)
så borde investeraren kunna resonera kring frågeställningarna ovan och kunna
göra en bedömning om bolaget och dess möjligheter att höja priser eller inte
(och borde redan ha svaret på frågan).
Ett företag som har en pricing power och därför en bevisad förmåga att utan
större problem höja sina priser snabbt och i tillräcklig magnitud, och som
enligt tidigare kvantitativa resonemang ovan inte har någon avvikande negativ
dynamik rörande t.ex. rörelsekapital och framtida investeringsbehov borde
därför rimligtvis kunna hantera de utmaningar som stigande inflation innebär.
Genom att höja priserna borde det företaget parera samtliga negativa
effekter från stigande kostnader. Det går att tänka sig att företag med en
väldigt stark pricing power kanske till och med gynnas i ett läge av (viss)
inflation då det kanske är mer naturligt och mindre uppseendeväckande att höja
priserna ("för att alla andra gör det", ”för att det är allmänt känt
att inflationen kräver det”) och att bolaget därför kan komma undan med mer än
i tider av låg/ingen inflation. Det går att tänka sig att vissa typer av
affärsmodeller därför gynnas av inflation i det avseendet.
Det är också viktigt att tänka på att vissa företag kan, av olika
anledningar, ha kvalitativa brister som gör att trots att de kanske skulle
kunna ha en pricing power, av olika anledningar, inte kan utnyttja den i
realiteten. Det skulle kunna vara en viss industridynamik där priserna sätts
årligen men där inflationen påverkar bolagets kostnader löpande (och där
anpassning till inflationen för ett enskilt företag kräver en förändring av
beteende i en hel industri). Det skulle kunna vara faktorer som ”praxis” i
industrin som gör att varje prisjustering måste föregås av en förhandling eller
någon annan typ av (tidskrävande) process. Alla sådana effekter kommer
sannolikt bli väldigt tydliga och viktiga när inflation väl är ett faktum och
det skulle kunna göra att en affärsmodell med en stark kvalitativ position inte
lyckas kompensera sig för inflationseffekter.
Ett annat exempel skulle kunna vara att en eller ett par viktiga
konkurrenter agerar irrationellt och inte höjer priser och att det därför
omöjliggör eller begränsar övriga aktörers möjligheter att göra det i en
industri. Med andra ord en försvårande omständighet som inte beror på företaget
i sig.
Det går också att tänka sig indirekta effekter som sker där t.ex. ett bolag
som har starka möjligheter att höja sina priser och också gör det blir en sådan
uppenbar risk för sin egen kund/sina egna kunder att dessa därför får incitament
att leta efter nya leverantörer eller konkurrensutsätta positionen mer. Det är möjligt (eller till och med sannolikt)
att en stark pricing power som också utnyttjas mer än den borde får negativa
effekter för företaget i fråga i en marknadsekonomi.
Men den viktigaste första faktorn att bedöma för ett enskilt företag är
självklart huruvida företaget har en förmåga att höja priser med allt vad det
innebär (att t.ex. företaget kan göra det relativt enkelt, att processen att
göra det kan ske på företagets initiativ, att det finns inga eller få negativa
konsekvenser av att göra det, med mera, med mera). När företaget har höjt
priser så har de därmed anpassat sig för den nya, högre kostnadsnivån som
inflationen medfört och alla redovisade kostnader (de som syns i
resultaträkningen) har prishöjningen därmed kompenserat för.
Det blir självklart att det allra mest idealiska företaget är det som har
pricing power men där investeringsbehovet är väldigt lågt (helst av
affärsmodellens natur) och där sannolikheten är väldigt hög att det kommer
fortsätta att vara väldigt lågt. Om ett större investeringsprogram skulle komma
samtidigt som inflationen stiger så skulle företagets förmåga att klara av att
höja priser i linje med inflationen kunna vägas ut av de negativa effekterna
från företagets ökande investeringsbehov (vars kostnad kommer räknas upp med
inflationen).
Rörande rörelsekapital så gäller i de flesta fall samma dynamik: låg
kapitalbindning och lågt investeringsbehov är att föredra. Idealfallet skulle
vara ett bolag som bara har leverantörsskulder och därför genererar kassaflöde
(även från rörelsekapitalet) när de växer genom prishöjningar.
Ett bolag
som klarar av att höja sina priser mer än inflationen och som i övrigt ”klarar
testet” bör kunna nå en vinstökning som kan hjälpa ägarna att hantera
inflationen.
Andra
frågan (hur ett aggregat av bolag påverkas av
inflation under förutsättning att de som aggregat bara har möjlighet att som
mest höja priserna för att kompensera för den negativa effekten av inflationens
påverkan på kostnaderna)
Även om det är omöjligt att leda i
bevis på något kvantitativt sätt så tror jag att antagandet att samtliga
företag i en ekonomi (eller snittföretaget eller aggregatet av företag) kan
höja sina priser för att kompensera sig för inflationen under lång tid är rätt
så osannolikt.
Jag inser att det är en åsikt som
många säkerligen inte håller med om eller tänker annorlunda kring. Men jag tror
att i ett fritt marknadssystem, i en marknadsekonomi med fri rörlighet av
kapital, så är det en självklar sanning att alla företag lever i en miljö av
ständig förändring och ett ständigt konkurrenstryck. Om kapital flödar fritt
kommer det alltid söka sig dit där det finns mest avkastning att hämta och
vinster att göra. Därför är det en självklarhet att den stora majoriteten av
alla företag måste slita för att nå en avkastning på kapitalet som är
genomsnittlig, och de kan aldrig någonsin ta den för given.
De bolag som har etablerat sig i
en position där de har en sann ”moat” (vilket kan vara ett resultat av nedlagt
jobb men också till stor del på tillfälligheter eller turliga faktorer -eller
en kombination), innebärande att de har en avkastning på sysselsatt kapital som
är väldigt hög och där de under en lång tid haft det och där ingen annan är
sannolik att i närtid effektivt konkurrera med bolaget, de bolagen är så
sällsynta att de förmodligen på varje marknadsplats snarare går att räkna på en
hand än i ett dussin.
Därför tror jag att
marknadskrafterna över tid kommer jobba mot bolag som är ”snittbolaget”
lönsamhetsmässigt och positionsmässigt. Om varan eller tjänsten inte är en
väldigt liten den av kundens totalkostnad, om den inte är extremt viktig för
kundens tillvaro, om den inte är svår att prisjämföra och prisutsätta, om det
inte finns obefintliga substitut med mera, med mera så kommer förmodligen
prishöjningar i en inflationistisk miljö att vid något läge bli svårare att
göra.
Och även om ett bolag höjer sina
priser och kan redovisa oförändrad eller svagt stigande vinst så är det nästan
osannolikt att den på grund av inflationens effekter skulle vara en ekonomiskt
reell vinst.
Ett enkelt exempel: Bolag 1 sysselsätter 100 i kapital och tjänar 10 på det sysselsatta kapitalet samtidigt som Bolag 2 sysselsätter 100 i kapital och har en lönsamhet på 20. Om inflationen under en viss tidsperiod är 100% så innebär det att för att generera samma volym av produkter/tjänster så måste bägge bolagen nu sysselsätta 200 i stället för 100 eftersom såväl anläggningstillgångar som lager och allt annat som är en förutsättning att bedriva verksamheten och som binder kapital nu är dubbelt så dyra att ersätta. För Bolag 1 innebär 100 i inkrementella investeringar att att tio årsvinster måste återinvesteras och för Bolag 2 fem årsvinster. Betänk vad det innebär för ägarna av bolagen och vad det har för reella ekonomiska implikationer. De kommande årens vinster i dessa exempel är knappast disponibla för bolagets aktieägare då de varken kan delas ut eller återinvesteras i något produktivt utan kommer behöva helt investeras i verksamheten för att i det nya penningläget generera samma intjäning som innan.
Det är uppenbart att inflation för med sig ett ”dolt”/”latent”
investeringsbehov för att ett företag skall behålla samma produktivitet som
tidigare, vilket gör det ännu mer osannolikt att snittföretagets reella
vinst verkligen ökar. För att anta det måste man anta prishöjningar helt i
linje med (eller över) inflationen, år efter år under en potentiellt lång
period.
Som Warren Buffett sa på årets Berkshire Hathaway stämma: om en valuta
devalveras 90% till följd av inflation kommer en affärsmodell allt annat lika
behöva 10x mer kapital för att generera samma avkastning köpkraftsmässigt för
en investerare. Jag tror inte det går att sammanfatta inflationens påverkan så
mycket bättre än så och vilken utmaning det är för aktieägare på så många
nivåer.
Den inkrementella avkastningen på de investeringarna som i en
inflationistiskt miljö måste göras blir obefintlig eftersom dessa bara tar
företaget tillbaks till där de redan var i periodens början. Den
redovisningsmässiga vinsten till trots är den verkliga ekonomiska vinsten
knappt existerande.
Jag tror att det är väldigt sannolikt att under en längre tidsperiod av hög inflation så är det långt ifrån säkert att snittföretagets styrelse och ledning verkligen är medvetna (eller tänker på/tar i beakt) effekterna av inflationen vad företagets underliggande lönsamhet är och förändras i tider av hög inflation. Att inflationen nästan garanterat leder till ett ökat investeringsbehov (som långt ifrån är garanterat att finnas med i capexbudgetar), att styrelse och ledning tar i beakt aktieägarnas reala avkastning när priserna stigit väsentligt vid kapitalallokeringsbeslut och att stora investeringsprojekt uppdateras i realtid till sin sanna kostnad -inget av det är något en aktieägare bör ta för givet. Sannolikt kommer många styrelser och ledningsgrupper agera på ett sätt som att inflationen inte existerade och i vissa fall förstärka ett givet bolags känslighet mot inflation. Genom att inte ta i beakt den mängd ”retained earnings” som krävs för att generera samma reala avkastning som tidigare och därför vara ignoranta inför bolagets verkliga kapitalbehov, genom att inte justera (kraftigt höja) sin yardstick för vad capex-planer och kapitalallokeringsbeslut behöver generea i termer av avkastning, et cetera. Att vara omedveten inför ett företags underliggande kapitalbehov omöjliggör en rationell kapitalallokering och även bedömning av ett företags skuldsättning med mera (att inte inse de investeringar som inflationen kommer tvinga ett företag att göra kommande år kan leda till att dessa måste finansieras med banklån i sista stund efter att andra kapitalallokerings beslut prioriterats före).
Warren Buffetts exempel åskådliggör hur viktigt kapitaleffektivitet blir i
tider av inflation för enskilda företags möjligheter att ”klara sig”.
Jag tror också av allt att döma att det är en väsentlig skillnad för ett
företag att hantera en kortare period av hög inflation på säg, 2-3 år, jämfört
med en lägre period som t.ex. 5-10 år. Att klara sig en kortare period kanske kräver prisökningar som faktiskt går att göra och få igenom för ett enskilt företag. Men en längre period av hög inflation kommer göra att bolagets nuvarande och långsiktiga kapitalbehov/kapitalbindning oundvikligen kommer få anpassas till det nya prisläget. För de allra flesta bolag kommer det sannolikt innebära svårigheter att höja priser (ju längre tidsperiod det behövs ju svårare, sannolikt) och öka investeringsbehovet i verksamheten väsentligt.
För att återkoppla till den kvantitativa härledningen av ett bolags lönsamhet (mätt som ROE/avkastning på eget kapital) från i början av texten så ser jag inga effekter som skulle leda till att ett företags värde skulle öka i tider av inflation. Det finns inget som indikerar det (förutom extremfall i rörelsekapitalet som jag egentligen inte tror existerar i verkligheten). Den del där kapitaleffektiviteten (vilket i vanliga fall borde gett ett ökat värde) ökar är det nästan alltid beroende på laggeffekten från att bokföra tillgångar inte är upptagna till ersättningsvärde.
Så hur man än vänder och vrider på inflation och aktieägande så tror jag att ett antagande om att aktieägare närmast ”automatiskt” blir kompenserade i tider av inflation (ett antagande som man gör om man säger att ”aktieägande är bra i tider av inflation”) blir helt grundlöst. (Det är lite ironiskt att en kostnadsökning, allt annat lika, för ett enskilt bolag inte borde resultera i något annat än en förväntan om lägre vinst. Men en kostnadsökning brett i en ekonomi ”inflation” har på något sätt blivit förknippat med ökat aktieägarvärde och stigande aktiepriser).
Om värdet på ett företag inte ökar (varken genom ökad intjäning eller genom
förbättrad kapitaleffektivitet) -hur skall företagets ägare bli kompenserad för
inflationen?
Det är också en viktig aspekt att notera för investerare (vid sidan om
denna diskussion) att kostnaden för att ha en del av en portfölj i likvida
medel kommer öka under tider av inflation. Vid hög inflation kommer köpkraften
på kapital snabbt att urholkas och alternativkostnaden att ha likvida medel (en
del av kapitalet oinvesterat) kommer öka. Det är ytterligare en aspekt som en
investerare måste ta ställning till och förhålla sig till. Om det innebär att
varje investerare marginellt borde sänka sina ”hurdles” för vid vilken
attraktivitet en investering borde göras eller inte är något som jag tror har
ett individuellt svar. Men däremot är det något som varje investerare måste
tänka noga på.
Eller som Warren Buffett sa:
“The one thing I will tell you
is the worst investment you can have is cash. Everybody is talking about cash
being king and all that sort of thing. Most of you don't look like you are
overburdened with cash anyway. Cash is going to become worth less over time.
But good businesses are going to become worth more over time. And you don't
want to pay too much for them so you have to have some discipline about what
you pay. But the thing to do is find a good business and stick with it.”
-Warren
Buffett
Sammanfattningsvis så tror jag att det inte finns någon anledning att tro
att företags värde kommer stiga i tider av inflation. Vissa bolag kommer kunna kompensera
sig och klara sig bra (främst genom prishöjningar i kombination med andra
faktorer) och många bolag kommer få det betydligt svårare att hantera
inflationen. Men för ett aggregat av företag är det inte rimligt att anta att
prishöjningarna kommer vara högre än inflationen och därför inte att företagens
vinster som aggregat kommer kompensera för den ökade inflationen. Jag ser ingen
effekt på företags resultat eller underliggande lönsamhet (mätt som ROE) som
skulle göra att det går att argumentera för att företags värde ökar i tider av
inflation. Och om företags värde inte ökar så finns det ingen anledning att tro
att aktieägares välstånd skulle öka i tider av inflation. Därför har inflation
ha en negativ effekt även på aktieägare allt-annat-lika.
Tredje
frågan: vilka affärsmodeller/typ av företag skall man
som investerare undvika i tider av inflation?
Vilka
typer av affärsmodeller och företag man skall undvika i tider av inflation är självklart
en väldigt viktig fråga. Dock så tror jag att den mer eller mindre besvara sig
själv från den tidigare diskussionen.
Avsaknad
av pricing power, i kombination med en låg avkastning på sysselsatt kapital ger
en kombination där företagets intjäning är sannolik att minska samtidigt som
investeringsbehovet är garanterat att öka. När flera årsvinster behövs för att
göra att företaget i reala termer kan producera samma output som i utgångsläget
så sker dessa investeringar till en obefintlig real avkastning.
Aktieägarna drabbas därför dubbelt av inflation: dels effekten av urholkad
köpkraft och dels effekten av att värdet på bolaget i fråga minskar som en
följd av inflationen.
Jag tror att de synliga och direkta aspekterna,
t.ex. ett enskilt bolags oförmåga att höja sina priser, snabbt blir
konstaterade av marknaden. Relativt snabbt borde det synas i form av lägre vinster, marginaler och kapitalavkastning för de föreag som inte kan höja sina priser. Däremot är det inte säkert att inflationens
effekter på en låg kapitaleffektivitet och ett framtida investeringsbehov är
lika tydliga direkt även om de på medellång och lång sikt är helt garanterade att påverka ett företags möjligheter att skapa värde.
Ta som exempel ett för ett företag med 10bn i sysselsatt kapital och en vinst på 500mkr och som har ett expansionsprojekt på 2bn i ett läge där inflationen går från 0 till 10%. Varje år med inflation ökar investeringsbehovet i den ”vanliga” rörelsen med 1bn SEK och kommer ta två återinvesterade årsvinster i anspråk (redan här blir det tydligt att företaget kommer hamna i en omöjlig situation om inte det klarar av att höja sina vinster). Expansionsprojektet kommer varje år kräva ytterligare 200mkr eller 40% av en årsvinst återinvesterad för att finansiera kostnadsökningen i projektet. Om bolaget från början inte klarar av att kompensera sig för den stigande inflationen så kommer expansionsprojektets lönsamhet snabbt att falla (den ursprunliga lönsamheten hade varit 100mkr på 2bn i investering eller 5% på investerat kapital; efter ett år av 10% inflation är vinsten 100mkr på 2,2bn i investerat kapital eller 4,5% på investerat kapital).
Även ett företag som klarar av att behålla intjäningen på samma nivå i tider av inflation kommer, i det läget det är kapitaltungt och har en låg avkastning på det sysselsatta kapitalet, se sin lönsamhet falla och värde minska. Det är en effekt som är helt garanterad att komma även om den inte för alla (inklusive bolagets ledning och styrelse själva) syns/märks direkt.
Kommer den effekten, som rör företagets
framtida kapitalbehov och underliggande lönsamhet, vara uppenbar för företagets
ägare? För företagets styrelse? För företagets ledning? Är det sannolikt att
kapitalallokeringsbesluten kommer utvärderas på ett rationellt sätt i ett läge
där inflationen ändrar den ekonomiska realiteten i kalkylen?
Möjligheterna för företaget att generera
en reell vinst i utdelningsbara kassaflöden samtidigt som tillgångens
produktivitet ökar (eller egentligen bara hålls konstant) kommer bli närmare
obefintliga för ett företag som inte har förmåga att kompensera sig för
inflation, är väldigt kapitalintensivt och har ett stort investeringsprogram
framför sig.
Enligt ovan diskussion är låg pricing power samt en låg avkastning på sysselsatt kapital (speciellt i kombination) en beskrivning av de bolag som kommer ha nästan obefintlig möjlighet att klara en längre tid av hög inflation med någon form av värdeskapande för sina aktieägare.