torsdag 2 januari 2020

Sammanfattning av börsåret 2019.


Utveckling: 


               Index*         Portfölj        Diff     Index* geom.      Portfölj geom.
2010       24%             57%                         24%                     57%
2011       -16,7%         2,7%                       1,6%                     27%
2012       12%             112,8%                    5%                       50,8%
2013       15,7%          108%                       7,6%                    63,4%
2014       11,9%          29,48%                    8,4%                    56%
2015       6,6%            15,4%                      8,1%                    48,4%
2016       5,8%            24,2%                      7,8%                    44,6%
2017       6,4%            6,6%                        7,6%                   39,2%           
2018       -7,67%         -3,4%                       5,8%                   33,7%
2019       29,6%          -1,21%                     8%                      29,7%

Ack.       115,4%         1247,4%   1132,2%

Geom.    8%               29,7%       21,7%



*OMXSPI, vilket redovisas exklusive utdelningar. Därför överskattas portföljens utveckling mot index varje år.

För kommentar om årets utveckling, se sista avsnittet med underrubriken "Rörande min portfölj".



Vad krävs för att skapa ett framgångsrikt investeringsresultat?--Varför kan amatören alltid slå "proffset" i investeringar?--Circle of competence. 


Det självklara målet för alla investerare är att över lång tid nå ett bra avkastning till låg risk. Målet med att investera går inte att definiera på ett enklare eller mer självklart sätt. Men hur når en investerare dit? För att försöka tänka kring det och besvara den frågan kan man försöka att bryta ned "hur" i en så enkel och självklar definition som möjligt.


”Investment success depends on buying into the right businesses at the right price. And you have to know how to value businesses, and you have to have an attitude that divorces you from being influenced by the market."  

-Warren Buffett


  "An education in investing requires only two courses: How to Value a Business, and How to Think About Markets. You don’t have to know how to value all businesses. Start with a small circle of competence, things you can understand. [Look for] things that are selling for less than they’re worth. Forget about things you can’t understand.  

-Warren Buffett

Om man vill ta allt till så grundläggande nivå som möjligt för att skapa förståelse så är ovanstående så långt det går att bryta ned vad det innebär att investera i aktier. Som investerare kan du över tid inte misslyckas om du köper rätt bolag och bara gör det när du betalar rätt pris. Och om man vänder på resonemanget så ter det sig lika självklart: hur skulle du kunna lyckas om du gör något annat? Hur skulle du som investerare kunna annat än misslyckas om du köper fel bolag eller betalar fel pris?

De två saker en investerare behöver behärska är två aktiviteter:

1.     Value a business (bestämma intrinsic value för ett företag/ kunna bedöma vad ett företag är värt).
2.     How to think about markets (kunna förhålla sig på ett rationellt sätt till ständigt fluktuerande aktiekurser, med allt vad det innebär).


Value a business.

Hur vet man om man kan värdera ett företag? Vad innebär det att kunna göra det, vilka krav ställer det hos en investerare?

Vid en första anblick blir det tydligt att en investerare som har lång erfarenhet och därmed en hel del kunskap i bagaget borde ha ett försprång mot en som inte har det. Ju mer bolag en investerare förstår, ju fler årsredovisningar en investerare har läst, ju fler bolag och affärsmodeller en investerare funderat kring och tänkt på, ju mer borde möjligheterna att kunna göra en bedömning av ett företag öka.

Vid en första anblick så verkar det som det mesta talar för att det är till stor del en fråga om intellektuella faktorer (kunskap, erfarenhet, "intelligens") som avgör hur framgångsrik en investerare är i denna aktivitet. För att kunna värdera ett företag är det förmodligen bra att ha mer kunskap och mer erfarenhet, där sambandet bör följa "ju mer ju bättre".

Men vad händer den sekund en investerare som är kunnig och har lång erfarenhet helt plötsligt börjar tro för mycket om sig själv? Om en investerare har för mycket självförtroende och för lite riskfokus efter en tids börsuppgång, om en investerare blir påverkad av något extern faktor som påverkar synen på möjligheter och risk, om en investerare tappar respekten för den grundläggande osäkerhet rörande framtiden som finns i alla investeringsbedömningar och alla prognoser?

Om en investerare plötsligt tycker att det som i verkligheten är osäkert är väldigt självklart, om en investerare är ignorant kring en viktig faktor? I det ögonblick investeraren tror sig kunna göra en bedömning om något som egentligen är för komplext och för oförutsägbart, och därefter agerar på det, vad händer då?

I samma läge som en investerare passerar den "linjen" så har han/hon kastat sig ut i en oförutsägbarhet och exponerat sitt kapital i den slumpmässighet som kommer när ett noga genomtänkt, resonerat och bedömt investeringsbeslut istället blir en (om än omedveten) chansning. Då spelar helt plötsligt erfarenhet och kunskap inte någon roll just eftersom investeraren i fråga av flera anledningar påverkats att göra irrationella bedömningar. Värdet av ett noga genomtänkt resonemang eller en stor kunskapsbank kan snabbt eroderas av en felaktighet/ett irrationellt inslag.

Primära kompetenser/förmågor för att värdera ett företag skulle kunna vara:

*Att korrekt kunna bedöma en affärsmodell, förståelse för företaget, erfarenhetsuppbyggd kunskapsbank, nedlagd tid, et cetera.

Men sedan kommer ett stort antal sekundära kompetenser/förmågor som alla blir lika viktiga. Exempel på några sådana skulle kunna vara:


*Förmåga att vara medveten om vad man inte vet

*Förmåga att vara ödmjuk

*Förmåga att vara unbiased

*Förmåga att vara disciplinerad

*Förmåga att inte lura sig själv

*Förmåga att inte bli påverkad av andra

*Förmåga att ta till sig begreppet margin of safety

*Förmåga att vara riskmedveten, et cetera.

Den positiva påverkan som kunskap och erfarenhet har kan självklart lätt tas ut av den negativa påverkan som ignorans, övertro, bias:es har. Det blir vid eftertanke självklart att det inte finns något som garanterar att en investerare med mer erfarenhet kommer göra en rationell bedömning eftersom värdet av erfarenhet snabbt kan tas ut av en liten dos övertro eller en liten dos ignorans. Och den investerare som inte har så mycket erfarenhet kan kompensera det genom att vara extra noggrann, extra eftertänksam och extra medveten om de antaganden som görs.

Att värdera ett företag är en aktivitet där den som har erfarenhet inte på något sätt är garanterad att göra en korrekt bedömning, och där den som saknar erfarenhet kan kompensera sig för det genom att vara försiktig, vara disciplinerad, vara eftertänksam, et cetera.

How to think about markets.

Att aktiekurser rör på sig dagligen och på kort sikt kan både stiga och sjunka väldigt mycket innebär två saker för en investerare. Det första är att det innebär möjligheter att någon prissättning kommer bli attraktiv och därmed innebära en investeringsmöjlighet. Det är därmed en förutsättning för att attraktiva investeringslägen skall uppenbara sig.

Men det innebär samtidigt ett konstant stimulus av ständigt ny information och nya händelser att reagera på och det innebär en konstant ström av känslor som kommuniceras av marknaden till varje investerare, hela tiden.

En person som har svårt att hantera kursrörelser och allt som kommer med det får som investerare stora problem. Att räkna varje kursrörelse som konstant feedback på det senaste investeringsbeslutet som togs kan direkt leda till irrationellt beteende. En vilja att göra på samma sätt som de stora marknadskänslorna i stort (att ta risk när alla tar risk, att köpa det alla köper och sälja när alla säljer) kommer i sin mest extrema form leda till en oförmåga att tänka oberoende och komma fram till, agera på och stå fast vid egna bedömningar.

Att kunna hantera kurser på rätt sätt innebär att klara av att inte låta sig påverkas emotionellt av dem, att kunna ha disciplin och tålamod med kurser som inte rör sig, att kunna se kurser gå ner väsentligt i innehav utan att låta det påverka en, att kunna klara av att göra något (köpa) medans alla andra verkar göra något annat (sälja), och omvänt.

Därför är det självklart att rätt förhållningssätt till kurssvängningar, i kontrast till att kunna värdera ett företag, är en till 100% emotionell aspekt av investeringar. Det finns ingenting som talar för att en person med mer erfarenhet eller en person som är äldre skulle ha en fördel i det gentemot en person med mindre erfarenhet eller en person som är yngre. Och det är lätt att inse att varje misstag som har sin grund i en emotionell reaktion ofta kan få väldigt stora konsekvenser, oavsett om det handlar om ett köp eller ett sälj.

Lång erfarenhet är ingenting som garanterar att en investerare håller sig lugn i perioder då det är viktigt att hålla sig lugn. Och att inte vara lugn i perioder då det är viktigt att vara det kan göra väldigt mycket för att förstöra värden. Det finns ingenting som säger att en person som har lite erfarenhet kring investeringar skulle vara sämre på att hantera emotionell påverkan i investeringsbeslut heller. Inte heller här går det att konstatera att en person med mer erfarenhet är garanterad någon som helst fördel mot en person med mindre erfarenhet. På samma sätt som en felbedömning kan förstöra hela värdet av lång erfarenhet i en uppskattning av ett företags värde, på samma sätt kan ett tillfälle av emotionell influens förstöra hela det potentiella värdet i ett investeringsbeslut.

Att bli en framgångsrik investerare handlar lika mycket om att kunna göra rätt bedömningar, veta vilka bedömningar man inte kan göra, och ha emotionell stabilitet. Den ena utan den andra blir inte värd någonting. Ett enda tillfälle av övertro, felbedömningar eller emotionell instabilitet kan medföra stora negativa konsekvenser investeringsmässigt oavsett vem som gör dem. Därför liknar investeringar inte någon annan aktivitet, och därför kan amatören alltid slå proffset utan några problem och därför är historiska prestationer ingen som helst garanti för framtida prestationer.

Circle of competence.

För att som investerare verkligen försöka minimera sannolikheterna för att göra misstag som hänförs till felbedömningar och irrationellt risktagande så finns det inget viktigare begrepp än Circle of competence.

De första fyra av Warren Buffetts investeringsprinciper (Margin of Safety, Stock as a part of a business, Intrinsic value, Mr Market) är enkla att ta till sig för alla som är investeringsintresserade. Det gäller även circle of competence, men av någon anledning är det något som nästan alla bortser från i stundens hetta när investeringsbeslut resoneras kring, diskuteras och tas. Det är som att majoriteten av alla bara hoppar över/struntar i den första frågan "Är detta något jag kan med säkerhet bedöma, eller är det något jag bara kan ha gissningsvisa uppfattningar om"?.

Jag har skrivit tidigare att jag är övertygad om att investera på rätt sätt handlar om att göra investeringar med låg risk och stor uppsida. Tvärtemot vad alla skolböcker säger och vad alla konventionella sätt att se på risk och reward säger så är den konventionella synen på risk och reward ofta felaktig i praktiken: en investering som prissätts långt under intrinsic value kommer ha låg risk samtidigt som uppsidan är stor. Och omvänt så kommer en investering som görs till ett pris över intrinsic value att medföra enormt hög risk genom stor nedsida och obefintlig uppsida.

Och eftersom marknaderna givetvis överlag till stor del är väldigt effektiva (många personer letar efter felprissättningar och information rör sig snabbt) så kommer väldigt attraktiva lägen inte växa på träd utan uppstå väldigt infrekvent (även om de alltid kommer uppstå).

Därför måste en investerare som verkligen vill minimera risken och maximera investeringsresultatet över tid koncentrera portföljen till de allra attraktivaste möjligheterna när de uppstår. Eller enklare sagt: bara investera när det uppstår väldigt attraktiva lägen, och i resten av lägena inte agera.

Tvärtemot vad de flesta tror, så innebär en diversifierad portfölj ofta mer risk av den enkla anledningen att en investerare inte kan ha 15 lika attraktiva investeringsmöjligheter vid varje given tidpunkt. Så länge det finns tre attraktiva investeringar, där investeraren i fråga verkligen förstår dessa (förstår riskerna och kan bedöma dessa, kan bilda sig en uppfattning om värdet, kan göra en rimlig bedömning om hur företaget är sannolikt att se ut om 5, 10 år) så borde inte investeraren addera ytterligare tre eller ytterligare fem investeringar.

De ”ytterligare fem” investeringarna kommer inte bara vara mindre attraktiva utan de kommer också kraftigt reducera intensiteten som en investerare tänker på, ifrågasätter och bedömer varje investering. Och att addera investering nummer 7 eller nummer 15 ställer inte samma krav på övertygelse hos investeraren som tar beslutet: vad som krävs i termer av attraktivitet hos en investering och övertygelse hos en investerare som har portföljen koncentrerad till endast tre aktier är helt väsensskilt från en investerare som har 15 aktier. En investerare som köper en aktie med vetskapen att den kommer utgöra 1/3 eller 1/4 av den personens kapital kommer kräva väsentligt mycket mer förståelse, tid att tänka innan beslutet tas, krav på låg risk för förlust av kapital och attraktivitet i stort hos investeringsmöjligheten jämfört med en person som adderar en 10:e eller 15:e aktie till sin portfölj. Diversifiering i för stor grad gör att lägre och lägre krav ställs på varje investering, och att ställa lägre och lägre krav på varje investering är något en rationell investerare verkligen inte vill göra.

Ett illustrativt exempel är om en person, som kommer från och bor i en medelstor stad, har en summa pengar som måste investeras i något eller några av den stadens totalt 50 företag. Av de 50 företagen kommer det förmodligen att finnas ett par väldigt attraktiva och lönsamma företag som drivs av kompetenta personer med förståelse för vad som skapar aktieägarvärde över tid. Och det kommer förmodligen också finnas motsatsen: företag utan förutsättningar för lönsamhet som drivs på ett ej optimalt sätt, har obefintliga förutsättningar för att skapa värde på sikt och som drivs av personer som inte är pålitliga.

Jag tror att en helt vanlig person väldigt enkelt skulle kunna identifiera, av dessa 50 företag, 3-5 företag som besitter de positiva egenskaper som skapar förutsättningar för bra utveckling över tid. Att köpa något annat än dessa 3-5 skulle aldrig kunna vara något annat än irrationellt. Att köpa en del i alla 50 företagen som finns i staden i tron om att den "diversifiering" som fås för med sig något positivt är på samma sätt också helt irrationellt. 3-5 väldigt lönsamma kassaflödesgenererande bolag, med bra ledningar och ägare som driver bolagen med aktieägarvärde som fokus kommer alltid prestera bättre än en grupp av 50 mediokra bolag.

Att köpa flera bolag vars värde är svårbedömda och ej sannolika att öka över tid och som kanske inte ens prissätts under intrinsic value istället för att köpa i de bolag vars värde går att konservativt och försiktigt att bedöma, och som prissätts väsentligt under det värdet, och tro att den "diversifieringen" bidrar med något annat än en väldigt stor kostnad är galenskap. Majoriteten av alla företag kommer inte vara företag som står emot konkurrens och genom flera årtionden av ständigt förändrade förutsättningar fortsätter öka sina vinster. När en investerare identifierat ett sådant företag, varför skulle diversifiering vara nödvändigt?


"A really wonderful business is very well protected against the vicissitudes of the economy over time and the competition. I mean, we’re talking about businesses that are resistant to effective competition. And three of those will be better than 100 average businesses. And they’ll be safer, incidentally. There is less risk in owning three easy-to-identify, wonderful businesses than there is in owning 50 well-known, big businesses." 


-Warren Buffett 

Diversifiering är två helt olika saker om de kommer från två olika håll: för personen som inte vet något och, medveten om sin okunskap, vill diversifiera bort risken för misstag som hänförs till otur eller okunskap kommer, så länge diversifieringen sker inom rimliga gränser, addera något något av värde. Sannolikheten för att få ett indexutfall ökar och risken för exponering mot enskilda dåliga beslut genom okunskap minskar snabbt för varje ytterligare investering som görs. Men diversifiering för den personen som tålmodigt väntar, ständigt lär och försöker utveckla sig som investerare, som hela tiden förbereder sig för ett fåtal attraktiva möjligheter som är noga avvägda, för den personen kommer varje ytterligare diversifiering kraftigt minska potentialen och öka risken. I det ena fallet kan diversifiering vara något sunt, förståndigt och rationellt. I det andra fallet precis det motsatta.

Men vad som resonemanget ovan förutsätter, vad som verkligen gör att en koncentrerad portfölj med endast tre till fem investeringar kan vara lägre risk än en portfölj med femton investeringar, är en utgångspunkt som verkligen, verkligen kommer från att ta begreppet circle of competence på allvar. Annars förlorar hela resonemanget sitt värde.


"You would be surprised at how many companies I know nothing about. The goal is to find companies that will be around for 20 years and offer a margin of safety. You have to recognize your limitations to be successful in this business."

-Warren Buffett

"There have been...several times I had 75 percent of my net worth in one situation.... You will see things that it would be a mistake — if you’re working with smaller sums — it would be a mistake not to have half your net worth in. You really do, sometimes in securities, see things that are lead-pipe cinches. And you’re not going to see them often and they’re not going to be talking about them on television or anything of the sort, but there will be some extraordinary things happen in a lifetime where you can put 75 percent of your net worth or something like that in a given situation.... There’s quite a few people in this room that have close to a hundred percent of their net worth in Berkshire, and some of them have had it for 40 or more years. Berkshire was not in a cinch category. It was in the strong probability category, I think. But I saw things in 2002 in the junk bond field. I saw things in the equity markets. If you could have bought Cap Cities with Tom Murphy running it in 1974, it was selling at a third or a fourth what the properties were worth and you had the best manager in the world running the place and you had a business that was pretty damn good even if the manager wasn’t. You could have put a hundred percent of your net worth in there and not worry. You could put a hundred percent of your net worth in Coca-Cola, earlier than when we bought it, but certainly around the time we bought it, and that would not have been a dangerous position."

-Warren Buffett


Även om nästan inga investeringsdiskussioner börjar på det sättet, så borde varje investeringsbedömning börja med en enkel fråga och ett ärligt svar. Den enkla frågan är ”kan jag göra en bedömning av det här eller inte?”. Det är på gränsen till ren galenskap att tro att man som investerare kan göra en bedömning av mer än en bråkdel av alla investeringssituationer eller företag man ställs inför eller som råkar vara noterade på en viss börs. Därför borde det vara det mest självklara i världen att tacka nej till nästan alla.

Att förstå konkurrensdynamiken i bransch X, eller förstå framtidsutsikterna för bolag Y, eller hur företaget Z verkligen kommer se ut om 5 år, är frågor som förmodligen inte går att besvara i de flesta fall. Och om man som investerare inte kan besvara de frågorna, hur skulle man då på något sätt kunna bestämma ett värde på företagen i fråga? Om man inte kan svara på de frågorna, hur skulle ett försök till uppskattning av värdet på företaget i fråga vara något annat än en ren gissning?

Det är ren galenskap att tro att man kan börja ett investeringsresonemang på något annat ställe än att fråga sig själv om situationen i fråga är inom gränsen för vad man personligen kan bedöma, och med vetskapen om att det kommer finnas 1000-tals företag/situationer där svaret på den frågan är nej. Det är ett tankesätt som är ett måste och en förutsättning för intelligenta investerinsbeslut, men trots det är det något som den absoluta majoriteten helt ignorerar. Det är viktigt att verkligen förstå det. 

Och lika givet som att majoriteten av alla situationer inte går att bedöma, lika givet så kommer det också finnas ett par tillfällen över tid där man som investerare faktiskt kan göra en rimlig bedömning kring ett företag eller en investeringssituation som grundar sig i förståelse, kunskap och erfarenhet. Där man som investerare med ett väldigt enkelt resonemang och med försiktighet som grund kan göra en bedömning om hur något är sannolikt att utvecklas. Först då kan en rationell investerare verkligen ha en uppfattning om ett företags värde. Och då kan, och skall man som investerare agera.

Den som blir en framgångsrik investerare behöver inte vara bäst på att fundera ut svaret på väldigt komplicerade frågor/samband. Det enda en investerare som är framgångsrik behöver göra är att se till att han/hon verkligen bara gör investeringar som faller inom ramen för vad personen i fråga förstår. Det är en sådan enkel, sund och fullkomligt logisk poäng, men trots det är det en väldigt liten bråkdel av alla som stannar upp och tänker på det.

Tänk på personen som gör precis tvärt om. Som tror sig kunna ha en åsikt om precis allting och under ett par års tid kommer ha identifierat ett hundratal potentiella ”investeringar”. När tiden går kommer det bli uppenbart att majoriteten av möjligheterna givetvis var helt mediokra, och att majoriteten av sakerna utvecklades på ett helt annat sätt än investeraren i fråga trodde, med mera, med mera. Över tid kommer en person som agerar så att ta väldigt mycket risk och hamna i väldigt många ej attraktiva situationer. Risken för förlust av kapital kommer öka till enorma proportioner.

Det spelar ingen roll om en investerare vet om begreppet Circle of competence eller inte, men allt den personen gör som investerare kommer vara antingen utanför eller innanför den personens circle of competence. En som tar begreppet på allvar har större sannolikhet att hamna innanför den i sina beslut.

Ett framgångsrikt investeringsresultat över tid kan ha sin grund i ”bara” ett väldigt fåtal investeringar under förutsättningar att inga dåliga investeringar görs. Den som verkligen tar till sig den insikten kommer kunna gå från att försöka vara en person som tror att det går att göra en bedömning och precis allt, till att istället försöka leta upp de fåtal tillfällen där en bedömning faktiskt kan göras.

Den investerare som klarar av att ha den disciplinen kommer ha möjlighet att över tid bara ha gjort investeringar med 80-90% chans att lyckas och den investerare som från tid till annan av olika anledningar inte klarar av att göra det kommer över tid att ha väsentligt fler dåliga investeringar. Över tid kommer skillnaden bli enorm.

Om en investerare verkligen håller dig till det han/hon förstår, och det den personen kan bedöma så kan han/hon stöta på situationer där den med stor sannolikhet kan bedöma hur något ser ut, vad värdet är och hur det kommer se ut om ett par år och bara agerar då, så har den investeraren kommit en lång bit på vägen till ett bra investeringsresultat.

En investerare som fokuserar på att aktivt leta efter ett fåtal väldigt attraktiva investeringsmöjligheter under lång tid med långa perioder av passivitet, och som försöker ta del av dessa så mycket som möjligt genom att koncentrera portföljen till ett väldigt fåtal investeringar, måste ta begreppet circle of competence på största allvar.


"I look at things where I think I can predict what is going to happen with a high degree of accuracy"

- Charlie Munger

"The whole secret of investment is to find places where it’s safe and wise to non-diversify. It’s just that simple. Diversification is for the know-nothing investor; it’s not for the professional."

-Charlie Munger


"A know-nothing investor will get decent results as long as they know they’re a know-nothing investor, diversify as to time they purchase their equities, and as to the equities they purchase. That’s crazy for somebody that really knows what they’re doing. And you will find opportunities that, if you put 20 percent of your net worth in it, you’ll have wasted the opportunity of a lifetime, in terms of not really loading up. And we’ve had the chance to do that, way, way in our past, when we were working with small sums of money. We’ll never get a chance to do that working with the kinds of money that Berkshire does. We try to load up on things. And there will be markets when we get a chance to from time to time, but very seldom do we get to buy as much of any good idea as we would like to." 

-Warren Buffett

Inför nästa investeringsår--Varje investeringsår är ur en investerares perspektiv precis detsamma i utgångsläget--Årets portföljutveckling.


Ju mer erfarenhet man får som investerare tydligare blir det att det är de enklaste insikterna inom investeringar som är de bästa, även om det kanske tar tid att inse det och att komma fram till dem. De allra bästa investeringsbesluten är alltid väldigt enkla att ta och väldigt okomplicerade. Investeringar kan vara väldigt enkelt eller väldigt svårt beroende på vilka investeringar man gör och hur ofta man agerar. Om en situation är väldigt komplex och kräver noga beräkningar och ett stort antal antaganden så är det förmodligen inte en attraktiv investeringsmöjlighet. Man måste se till att lära av de bästa exemplen: de bästa investerarna, de bästa affärsmodellerna, de bästa investeringslägena, det bästa företagen, de bästa besluten.

Om man bara håller begreppen enkla och verkligen tänker på dynamiken i ett investeringsbeslut så är det självklart att det är viktigt att nedsidan är låg. Det är lika självklart att det måste finnas en stor säkerhetsmarginal i fall något misstag görs eller om något antagande visar sig vara felaktigt eller om något oförutsett sker. Eftersom framtiden alltid är osäker och eftersom det alltid sker oförutsägbara saker så kan inte ett investeringsbeslut vara grundat på extrapolering av flertalet förhållanden som gäller just nu (men som lika gärna skulle kunna ändras, och som då skulle leda till ett helt annat värde). Och lika självklart är det att ju fler antaganden som behöver göras ju mer osäkert blir slutresultatet.

Och om man som investerare är osäker på vilket pris man är villig att betala så är svaret också enkelt: köp till ett pris där resultatet inte blir en förlust även om investeringen utvecklas annorlunda än grundbedömningen. Det citat som bäst sammanfattar konceptet "Margin of Safety" är att målet med att ha en margin of safety är för att göra att en prognos inte behövs.

Majoriteten av alla potentiella investeringsmisstag, den absoluta majoriteten, kan nästan helt begränsas av en rejäl margin of safety. Varje gång en investerare kompromissar på margin of safety så kräver det enormt mycket mer i termer av förutsägbarhet.

Det är också självklart att en investerare som över tid vill nå ett bra investeringsresultat måste avstå saker. Avstå det som investeraren inte förstår, avstå den senaste hypen, avstå det alla andra gör. En investerare som inte avstår saker kan aldrig bli en bra investerare. De flesta investerare försöker hitta endast de bästa investeringarna, men glömmer att det enda sättet att nå det målet är att avstå de mediokra investeringarna.

"Our track record can be boiled down to just a few decisions" 

- Charlie Munger


"You don't have to be right on everything or 20%, 10%, or 5% of businesses. You only have to be right one or two times a year. I used to handicap horses. You can come up with a very profitable decision on a single company. If someone asked me to handicap the 500 companies in the S&P 500, I wouldn't do a very good job. You only have to be right a few times in your lifetime, as long as you don't make any big mistakes."

-Warren Buffett

Att ha en grund i en sund konservativ syn på investeringar är lika mycket en självklarhet. Att vara konservativ i investeringar är att vara sunt skeptiskt, att vara medveten om och försiktig till vilka antaganden som görs och att aldrig ta något för givet med en insikt om att det i varje situation finns väldigt många faktorer som man inte vet. Motsatsen är att tro att det faktum att framtiden är osäker kan hanteras genom smartare och bättre insikter än alla andra har, en förmåga att prognosticera det oprognosticerbara och på något sätt kunna ta höjd för oförutsägbara händelser genom bättre insikter. Jag tror att investerare som har det som utgångspunkt alltid kommer att ha sannolikheterna emot sig. Att investera handlar inte om att ha svaret på komplicerade frågor, att investera handlar om att undvika komplicerade frågor.

De bästa investeringsråd någon kan få är också de enklaste. Ett av de bästa råden en investerare kan få är: gör inget du inte förstår. Tänk vad det skulle göra med ett investeringsresultat över en femårsperiod om en investerare verkligen aldrig hade gjort något som han eller hon inte förstår fullt ut. Misstag kommer undvikas, de investeringar som görs kommer investeraren att tänka mer noggrann kring och ställa högre krav på. Den investerare som har störst sannolikhet att lyckas är inte den investerare som är smartast och vet mest, utan den som ser till att aldrig göra något som den personen inte förstår. Över tid kommer en sådant råd, som följs, ge enorma positiva effekter. Däremot är verkligheten förmodligen helt annorlunda för den absoluta majoriteten: många gör investeringar utan att ha tänkt tillräckligt, gör investeringar där någon annans råd varit avgörande, gör investeringar som alla andra gör et cetera.

Att fundera och resonera kring en investering är inget komplicerat. Den enda rätta utgångspunkten är försiktighet och sunt förnuft, för det finns inga komplexa formler eller annat som skall ingå i en investeringsbedömning.

Ett år med bara ett eller två investeringsbeslut kan vara ett ultimat investeringsår och lägga grunden för flera år av värdeskapande. När man utvärderar ett investeringsår så måste man se till att inte glömma att först fråga sig vad som är ett bra investeringsår? Är ett år då portföljinnehavs kurser stiger mer än värdena på bolaget motiverar ett bra investeringsår? Eller ett år där kurserna går ned, men värdena på bolagen inte gör det? Eller ett år då kursnedgångar gör att flera väldigt attraktiva investeringsmöjligheter uppenbarar sig och ger goda möjligheter för framtiden (även om nuvarande kursnoteringar är lägre)? Det enda rationella sättet att utvärdera ett investeringsår är efter hur värdena på de bolag man investerat i utvecklat sig, helt oaktat hur kursrörelser rört på sig.

När man väl har kommit fram till ett fåtal enskilda bolag eller investeringssituationer, som tillsammans utgör en portfölj där samtliga innehav är något man verkligen förstår, där man som investerare kan göra en bedömning av värdet på varje enskilt bolag och kursnivån är väsentligt lägre än det värdet så är det vad allt skall mynna ut i. En portfölj som består av ett fåtal attraktiva investeringsmöjligheter man som investerare genom noga övervägande, resonemang och sunt förnuft valt ut. Ett litet antal attraktiva investeringsmöjligheter där samtliga handlas väsentligt under intrinsic value och där investeraren genom ett noga övervägt resonemang och kritiskt tänk kommit fram till ett genomtänkt beslut som har ett så grundligt fokus på intrisic value att investeraren skulle kunna se en 50% ig kursnedgång utan att bli emotionellt påverkad. I det läget vet man som investerare att man agerat efter sin bästa förmåga: man har gjort något man förstår, man har tagit ett rationellt beslut där ens egna resonemang och egna bedömning varit den enda grunden och där den emotionella påverkan varit obefintlig.

Det är bara då ett investeringsbeslut är ett investeringsbeslut i begreppets verkliga bemärkelse.

Rörande min portfölj

Under se senaste 10 åren så har jag gjort ett väldigt litet antal misstag sett till de innehav som haft en stor vikt av min portfölj. Totalt sett har misstagen varit många: jag har varit ignorant, jag har utvärderat affärsmodeller fel, jag har betalat för mycket, jag missbedömt konkurrensfördelar och framtida intjäning i flertalet företag. Och det är flera investeringar jag borde gjort men inte gjorde och många investeringar jag sålt men inte borde sålt. 

Men de misstag jag gjort har under den senaste 10-års perioden varit nästan helt relaterade till innehav som haft mindre vikt i min portfölj. De stora innehav jag haft, där totalvikten mot den totala portföljen varit mellan 20% till som mest 60%, har överlag utvecklats bra och har därför påverkat min portfölj positivt. Om jag summerar den senaste 10-års perioden så kan den absoluta majoriteten av den avkastning som skapats i min portfölj härledas till ett fåtal av cirka 5 investeringar, kombinerat med en avsaknad av ett (eller flera) större misstag.

I år, 2019, gjorde jag ett väldigt stort investeringsmisstag som totalt sett hade en väldigt stor negativ påverkan på min portfölj. Utan att gå in i detalj i just det investeringsbeslutet så bedömde jag vissa faktorer fel, men framför allt så är det uppenbart för mig att jag betalade alldeles för mycket i investeringen i fråga. Det är inte tydligt för mig att jag bedömde värdet på företaget helt fel, men däremot betalade jag alldeles för mycket för företaget.

Jag har varit medveten om att mitt investeringsresultat de senaste 10 åren saknat ett "stort misstag", och även om jag ansträngt mig, och fortsätter anstränga mig, för att ett sådant ska utebli och att effekten av ett sådant ska bli så minimal som möjligt så visste jag att det är sakens natur att det vid ett eller annat tillfälle kommer misstag. Däremot är jag inte nöjd med att jag lät ett enskilt misstag ha så stor negativ påverkan på min portfölj som var fallet i år, då det indikerar att jag bedömt nedsidan i investeringen väldigt fel. Samtidigt så är jag någorlunda nöjd med att jag under ett år där mitt överlägset största portföljinnehav utvecklats väsentligt negativt, lyckats begränsa den totala portföljnedgången om övriga innehav vägs ihop.

Det går inte nog att underskatta vikten av att lära av varje misstag, men vid något läge så kan man inte heller lära mer av det än man gjort.

Jag kommer alltid att ha låg risk som utgångspunkt i mina investeringar med allt vad det innebär (fokus på nedsidan i en investering, margin of safety), och jag vet att begreppet "too hard" (som jag beskrev ovan: att veta när något är för svårt att bedöma) är ett av de mest centrala som en investerare måste ha i sina tankemodeller. Att verkligen ta till sig begreppet "too hard" och anamma det kommer innebära färre misstag, och färre misstag kommer över tid leda till väsentligt större sannolikhet för ett bra investeringsresultat över tid.  Jag har redan beskrivit hur det är min övertygelse att investeringar skall utgå från ett fokus på alternativkostnad och en vetskap om att det ofta bara behövs ett fåtal bra investeringar under förutsättning att stora misstag undviks. De flesta småföretagare eller familjeföretag har ofta hela sin förmögenhet i en enskild verksamhet, så varför skulle det vara hög risk att som investerare ha hela sin portfölj koncentrerad i 3-4 lönsamma och attraktiva affärsmodeller? Det är min uppfattning att många tror att världen fungerar på det sättet att det varje år finns 50-100 investeringsmöjligheter man som investerare måste kunna bedöma och agera på. Jag tror inte att sanningen kan ligga lägre i från det antagandet än den faktiskt gör.


"There are three words which are among the most important words in our business: I don't know. And if you don't know something...you should admit it—to yourself and to everybody around you. And I think personally that it's very freeing to say 'I don't know.' I think it's very, almost depressing, to feel that you have to have an opinion on every subject, even the ones where by definition you can't have superior knowledge."


-Howard Marks

Att säga "jag vet inte" till många frågor är en förutsättning för att inte lura sig själv som investerare. Om man är en rationell person som inte vill lura sig själv så måste man säga "jag vet inte" till nästan allt. Det är väldigt befriande att inse att man som investerare inte behöver (eller kan) tjäna pengar på allt: på råvarupriser, valutakurser, oljepris eller indexnivåer. Det är helt befängt att tro att någon skulle kunna det. Som investerare behöver man bara agera vid ett fåtal tillfällen när ett läge uppenbarar sig i något man verkligen förstår, och de lägena kommer vara olika för varje enskild investerare.

Eftersom ett fåtal beslut kan lägga grunden för flera år av värdeskapande kommer inte indexnivåer eller börsnivåer vara något som är väsentligt att fokusera på för en investerare. Det enda viktiga för varje enskild investerare är att hitta ett fåtal lägen där ett enkelt investeringsbeslut kan tas där priset på ett företag är väsentligt under ett motiverat värde/intrinsic value (Warren Buffett: -“If you can value business and buy it for less than it´s worth, it doesn´t have to be more complicated than that”), och helst där värdet ökat under lång tid.


 “If you buy an investment for far below what it is worth, and you buy a group of them, you basically don´t lose money”.

-Warren Buffett.

Var ligger de potentiella misstagen som en investerare kan göra? Om en investerare gör precis som i citatet ovan och verkligen är ärlig mot sig själv om vilka investeringar han/hon förstår, kan bedöma och kan estimera värdet på och verkligen ser till att vara ärlig mot sig själv och inte lurar sig själv och därefter bara köper vid ett pris som är signifikant under värdet och ser till att inte bli emotionellt påverkad av andras åsikter/kursrörelser/brus, så kan investeringar inte vara något annat än en aktivitet med låg risk och stor uppsida. Det är först när investeraren börjar ändra på någon av förutsättningarna som det inte längre gäller.

Det bästa sättet att se på ett kommande investeringsår är att genom kontinuerligt lärande, hårt jobb och förberedande försöka identifiera ett eller två tillfällen då man som investerare skall agera. Det innebär per definition att noll fokus ges till det som inte bör ha något fokus som makrofrågor, indexnivåer, tro på vad som skall hända med börsen et cetera.

Det finns en extremt stor fördel för en investerare med ett begränsat kapital, och den fördelen ligger i att det alltid kommer finnas någon attraktiv möjlighet någonstans. Någonstans kommer något litet bolag vara oupptäckt, någonstans kommer en illikvid aktie haft en stor säljare som påverkat kursen väsentligt, någonstans kommer det finns en möjlighet som inte är aktuell för majoriteten av kapitalet som finns på marknaden. Det är en möjlighet som är något som är exceptionellt fördelaktigt för en mindre investerare och något man som mindre investerare måste se till att utnyttja.

Därför är det så viktigt att inse att precis noll fokus skall ägnas åt makrofrågor, konjunkturindikatorer, valutakurser eller övriga farhågor: allt sådant fokus tar fokus från var det borde vara och där det gör mest nytta. Det enda en investerare skall göra är att leta efter möjligheter som kommer från att en tillgång prissätts långt under värdet. Allt annat blir oväsentligt.

Aktiemarknaden är det enda stället där majoriteten av alla vill köpa mer när priserna går upp och mindre när de går ner. Efter en tid av uppåtgående priser så vill många köpa just därför att priserna har gått upp, och precis omvänt efter en tid av fallande priser. Det är en dynamik som alltid funnits och alltid kommer finnas och den dynamiken kommer skapa investeringslägen över tid för den som klarar att tänka oberoende. I perioder av extremt risktagande urskiljs en rationell investerare mer genom passivitet och i en period av extrem riskaversion urskiljs en rationell investerare genom aktivitet.

Min portfölj har fortsatt (som de senaste 3-4 åren) en relativt stor andel likvida medel. Det enda andelen likvida medel säger är att jag saknar en eller två ytterligare investeringsidéer, eller att mina befintliga innehav är på nivåer där jag inte vill öka dessa. Det var ett par år sedan som jag bedömde en enskilt investeringssituation så attraktiv att jag haft mer än 25% av min portfölj i den.

Totalt består min portfölj av fyra bolag som har en totalvikt om cirka 15% samt ungefär två ytterligare innehav. De innehav som ingår i min portfölj är alla bolag som jag uppskattar med relativt försiktiga antaganden har ett motiverat värde som är högre än kursen idag. Alla innehav är olika och jag har bedömt värdena på olika sätt: i ett fall är balansräkningen den största delen av värdet, i ett annat fall är det min bedömning om bolagets framtida intjäningsförmåga i ett väldigt lönsamt bolag, i ett annat fall är det värdet för en "private owner" som jag bedömer att bolaget skulle motivera och som jag tror kommer vara den viktigaste faktorn för värdet av bolaget och i ett fall beror i princip hela värdet snarare på bolagets förmåga att återinvestera kapital till en attraktiv avkastning än bolagets nuvarande intjäning. I majoriteten av fallen så tror jag att bolagen har bra möjligheter att öka sina värden under många år.

Vad ett bolag är värt beror sällan på vad bolaget visade för vinst i senaste kvartalet eller senaste året, men väldigt ofta kan det vara just det som påverkar prissättningen av en enskild aktie. Ett vanligt år är ofta skillnaden 40-50% mellan högsta och lägsta kurs i ett bolag där det faktiskt inte hänt så mycket. Därför är det självklart att man som investerare borde välkomna svängande kurser, och välkomna kursnedgångar som vida överstiger värdeförändringar i ett bolag. Jag vet en handfull bolag som jag gärna skulle köpa mer i om kurserna hade varit märkbart längre. Hade någon sagt till mig att börsen imorgon kommer gå ned 30% och gett mig ett erbjudande om att köpa aktier i 2-3 företag som jag känner till väl till 30% under senaste noterade kurs så hade jag genast köpt för alla mina likvida medel, även om jag vetat att börsen också skulle gå ned.

Det finns en naturlig laggeffekt i investeringar som gör att ett visst resultat ett år kan vara helt relaterat till beslut som togs för flera år sedan. Och varje insikt eller lärdom som man som investerare fått under ett år kanske kan få effekt i investeringsutvecklingen först efter flera år. Trots att jag inte är nöjd med mitt resultat under 2019, som till stor del beror på beslut jag tagit under tidigare år, så finns det andra saker jag är nöjd med under året.

Jag kommer göra allt för att minimera risken för förlust av kapital och jag kommer fortsatt att försöka fokusera min portfölj i ett fåtal investeringar. En investeringsmöjlighet kan komma från vad som helst: en överdriven kursnedgång, ett väldigt attraktivt bolag som identifieras, eller en väsentlig händelseutveckling som påverkar ett bolags värde. Man måste vara opportunistisk som investerare för ingenting händer när man som investerare vill att det skall hända eller där man som investerare vill att det skall hända.

Över tid finns det bara en sak som kan påverka ens investeringsresultat och det är hur väl man kan värdera ett företag/en investeringssituation, ens förmåga att köpa väsentligt under det värdet och strunta i allt man inte kan bedöma och under tiden hålla sig emotionellt opåverkad av allt som är oväsentligt.

Resultatet ett enskilt investeringsår säger ofta väldigt lite, men är det någon förhoppning jag har investeringsmässigt inför 2020 så är det att identifiera en eller två väldigt attraktiva investeringssituationer, och som alltid, att undvika större misstag.


onsdag 2 januari 2019

Sammanfattning av börsåret 2018.



Utveckling:

               Index*         Portfölj        Diff     Index* geom.      Portfölj geom.
2010       24%             57%                         24%                     57%
2011       -16,7%         2,7%                       -1,6%                   27%
2012       12%             112,8%                    5%                       50,8%
2013       15,7%          108%                       7,6%                    63,4%
2014       11,9%          29,48%                    8,4%                    56%
2015       6,6%            15,4%                      8,1%                    48,4%
2016       5,8%            24,2%                      7,8%                    44,6%
2017       6,4%            6,6%                        7,6%                    39,2%           
2018       -7,67%         -3,4%                       5,8%                    33,7%

Ack.       66%             1264%        1198%
Geom.   5,8%             33,7%         28%

*OMXSPI, vilket redovisas exklusive utdelningar. Därför överskattas portföljens utveckling mot index varje år.



Årets utveckling.

Ett par stora faktorer har påverkat årets avkastning för portföljen. Det första är att jag likt de senaste åren har haft en stor andel likvida medel som varierat mellan 20-40%. Det är inget annat än ett resultat av att jag inte har hittat ideér att investera i.

En annan faktor som påverkat är att jag under året helt sålt ett innehav som varit ett av mina största under de senaste tre åren. Anledningen till att jag sålde är att jag gått från en bedömning om att bolaget bör kunna öka sitt värde med 10%-15% per år till att göra bedömningen om att det i närtid är sannolikt att bolagets värde minskar kommande år (en drastisk förändring som tog lång tid att konstatera för mig). Försäljningen gjordes vid ett läge då kursen gått ned till viss del i början av 2018. Ytterligare ett innehav, som varit medelstort, har under året sett en kraftig prisnedgång och det har påverkat portföljen negativt.

Totalt har jag gjort affärer i cirka 10 aktier, där ett par haft en hyffsad storlek i förhållande till portföljen. Några av dessa affärer har gett en vinst om ett par procent av portföljen samtidigt som några har visat en förlust. Vissa av dessa innehaven är bolag som jag kan komma att öka väsentligt som andel av portföljen.

Utöver det så har jag under året adderat ett nytt innehav som nu utgör en väsentlig del av portföljen och som är mitt överlägset största innehav. Det är ett bolag som jag följt under ett par år och som under året tappat en del i pris. Det i kombination med att jag tror att bolaget har möjligheter att utvecklas väldigt positivt under en lång överskådlig framtid gör att jag har köpt aktier i bolaget.

Portföljen har därför förändrats till viss del under året även om den likvida andelen fortsatt är stor. Av de innehav som är medelstora förväntar jag mig under året att vara selektiv och välja bort vissa till förmån för andra. Jag förväntar mig att antalet innehav som i dagsläget uppgår till cirka 7 (ett alldeles för stort antal) är färre vid nästa årsslut. Att antalet innehav är sju till antalet beror på att jag misslyckats med att koncentrera portföljen under året, och det är ett av de stora misstag som jag anser att jag gjort.

Min portfölj är i dagsläget inte i närheten lika koncentrerad som historiskt då jag under de flesta år haft en vikt om 40-60% av portföljen i det största innehavet.

De misstag jag begått under året, de som jag själv är medveten om, är ett par beslut där jag agerat för hastigt. Det är två beslut där jag köpt fast jag inte borde köpt över huvud taget. Men det finns också misstag där jag inte i nuläget tycker att själva anledningen att jag agerade var fel, men att sättet jag gjort det på varit fel. Jag har till exempel köpt efter uppgång i vissa fall där jag verkligen borde väntat, et cetera.

Ett ytterligare misstag är att jag inte lyckats identifiera ytterligare 1-2 investeringar som jag skulle motivera 20-30% vikter i min portfölj. Om det är på grund av att jag har letat för dåligt eller för att värderingsnivåerna är för höga är svårt att veta, även om det aldrig finns en riktig ursäkt för att inte hitta nya ideér.

Det är även tydligt för mig att jag borde ha minskat antalet innehav ytterligare i min portfölj till maximalt kring 5st. Det är svårt att veta ett rationellt antal, men 3-5st är närmre ett sådant optimalt antal än 7st.

Jag summerar året som avkastningsmässigt väldigt svagt, men i enlighet med vad jag kunde förvänta mig vid årets start. Över tid kommer en portfölj inte utvecklas annorlunda än värdena på företagen som är innehav i portföljen, och då jag haft en stor andel likvida medel och inte har haft anledning att tro att några av mina innehav skulle öka väsentligt i värde på kort sik så bedömde jag en större uppgång som mindre sannolik.

Målet för varje aktieportfölj borde vara att äga ett fåtal väldigt attraktiva investeringar där rabatten mot ett konservativ motiverat värde är väsentlig och där värdet är sannolikt att öka under lång tid framöver.

När jag ser tillbaka på de investeringar som haft störst positiv påverkan på min portföljs avkastning (och där jag har haft en väsentlig del av portföljen investerad i varje) så har det alltid varit förhållandevis enkla bolag där jag har förstått verksamheten och de flesta av de väsentliga faktorerna som påverkar värdet på företaget.

Har man inte en förståelse för själva företaget så kan man inte veta vad det är värt. Man måste kunna skaffa sig en uppfattning om hur företaget är sannolikt att se ut och tjäna om 2, 5 och 10 år, annars kan man inte värdera det. Om man tror det så lurar man sig själv. Och antalet bolag som varje investerare verkligen kan värdera är förmodligen ofta ett ganska litet antal (och säkerligen ofta ett väsentligt mindre antal än investeraren i fråga själv tror).

Att investera om att besvara två frågor. Den första är om man verkligen förstår företaget i fråga. Och den andra är, om ja, vad nuvärdet av de framtida kassaflödena, konservativt beräknat är.

Av någon anledning så verkar de flesta strunta i, eller kanske inte se, den första frågan och istället tro att framgångsrika investeringar handlar om den andra frågan. Men det skulle inte kunna vara mer fel. 
Att investera handlar till 99% om den första frågan och den andra frågan kräver väldigt lite kunskap och erfarenhet för att besvara.

Om man som investerare inte kan bedöma inom rimliga gränser vad det är sannolikt att ett bolag kommer tjäna inom en 10 års period så kan man inte värdera bolaget. Ett företags värde är inte en viss multipel på förra årets, årets eller nästa års vinst. Ett företags värde är nuvärdet av all framtida kassaflödesgenerering som kommer från det. 

Vad säger en viss vald multipel multiplicerat med detta, förra eller nästa års vinst för ett bolag som är helt oförutsägbart? Eller för ett bolag där investeraren inte har någon försåelse för affärsmodellen, konkurrenterna, varför historiken ser ut som den gör, varför lönsamheten är det den är et cetera.  Att tro att man har estimerat värdet på ett bolag genom att applicera en multipel är att lura sig själv.

Därför är också förutsägbarhet och avsaknad av förändring något som en investerare vill ha. Något som är väldigt sannolikt att förändras väsentligt under överskådlig framtid är också väldigt svårt att bestämma ett värde på.

När det, första steget, är avklarat är resten relativt enkelt. Att nuvärdesberäkna kassaflöden är inget komplicerat.

Om en investerare bedömt att ett företags kassaflödesgenerering borde vara sannolik att vara, säg, 100, kanske antar 80 för att ha säkerhetsmarginal. Investeraren vet vad en riskfri investering i en statsobligation ger, och vet vad för alternativkostnad han eller hon har från andra investeringsalternativ. Om 15% är ett rimligt avkastningskrav så vet investeraren att företaget är köpvärt vid 500 men inte vid 600, och så vidare. Det är väldigt enkelt.



"You don´t have to be right on 20 percent on the companies in the world or 10% of the companies in the world or 5 percent. You only have to get one good idea every year or two"
-Warren Buffett

Det investeringar verkligen handlar om är att fråga sig och korrekt besvara den första frågan: "kan jag värdera det här företaget, förstår jag det verkligen"? De som förstår det och lägger sitt fokus på det har kommit en lång väg till bättre investeringsbeslut.



Det som ligger bakom varje bra investeringsresultat.

Vad krävs för ett bra investeringsresultat över tid? För att svara på den frågan kan man göra det enkelt och tänka igenom vad som per definition måste ligga bakom nästan varje investeringsresultat som varit bra.

Det första självklara är att stora misstag per definition måste ha undvikits, för ett enda stort misstag kan förstöra flera år av bra resultat. Det andra är att investeraren måste ha sett till att hamna i väldigt attraktiva situationer och investeringsideér, för situationer som varit mediokra kan över tid inte ha lett till ett väldigt bra resultat. Och eftersom majoriteten av alla möjligheter per definition inte är mer attraktiva än genomsnittet så måste investeraren bakom ett väldigt bra investeringsresultat ha tagit ett fåtal väldigt bra beslut och koncentrerat portföljen mot dessa och, ännu viktigare, tackat nej till majoriteten av alla investeringslägen. Hade en investerare tagit del av nästan alla investeringslägen som funnits så hade resultatet inte kunnat bli något annat än genomsnittligt. 

Varje investeringsresultat som varit framgångsrikt över en lång tid måste innehålla:
  1. Få, eller snarare inga, stora misstag.
  2. En fokusering mot de allra attraktivaste möjligheterna.
  3. Att avstå från den absoluta majoriteten av investeringar.
En investerare som ser till att maximera varje av de ovanstående variablerna ökar sina möjligheter att nå ett bra investeringresultat.

På samma tema så finns en ytterligare viktig poäng. Som Warren Buffett säger så finns det en viktig skillnad mellan investeringar och t.ex. simhopp, och det är att i investeringar så får man inga pluspoäng eller guldstjärnor i kanten för komplicerade beslut eller svårighetsgrad.

Investeringar handlar om att ha mer rätt än fel över en lång tidsperiod och under samma tidsperiod undvika de stora felen. De investerare som bara tagit "no brainer" beslut  - beslut som varit självklara och enkla -  och struntat i resten får inga minuspoäng. De investerare som dras till de svåra och komplicerade besluten där avancerade antaganden behöver göras och där det ingår en stor andel faktorer som är oföutsägbara ser förmodligen investeringar som en möjlighet att bevisa sin smarthet och kanske drivs av viljan att påtala att marknaden har fel och just de rätt. Men ett investeringsresultat innehåller inga plus- eller minuspoäng för svårighetsgrad, och de svåra besluten medför bara en ökad osäkerhet och en ökad sannolikhet för att ha fel.

När en viss möjlighet rör sig mot ett läge där hur man bör agera inte längre är självklart borde den rationella investeraren säga "nej, tack" och leta efter nästa möjlighet. De som bara tagit svåra beslut och inte hållit sig till de väldigt enkla besluten får inga fördelar. Det är det Charlie Munger menar när han säger att investeringar borde läras ut i skolor med hjälp av just de enkla besluten.

”Teach investment decisions from when they were easy”.
–Charlie Munger.

  1. Ta endast de enkla besluten.
  2. Undvik de svåra frågorna/situationerna.
  3. Tacka nej, och gå vidare till nästa situation.
Insikten att det enda som man investerare borde göra är att vänta till de verkligt enkla besluten kommer där det nästan säger sig självt vad som är rätt sätt att agera är viktig. Det går inte att överskatta skillnaden över tid i att hamna i rätt beslut och, lika viktigt, inte hamna i fel beslut. Den insikten är så viktig att den över tid kommer vara en av skillnaderna mellan ett investeringsresultat som är bra och alla de investeringsresultat som är allt utom bra. Att agera vid de väldigt attraktiva möjligheterna och annars inte agera alls är en av de värdefullaste insikterna som man som investerare kan ha, och som man måste ha.

Det som man som  investerare alltid, alltid kan göra för att förbättra sitt resultat vid varje given tidpunkt, oavsett erfarenhet, kompetens, kunskapsnivå, ålder et cetera är att tacka nej till de möjligheter som man inte förstår.

En portfölj av genomtänkta beslut där investeraren verkligen förstår investeringen kommer över tid ha enormt mycket högre sannolikhet att lyckas.

Precis som Charlie Munger säger så är en av anledningarna att Berkshire Hathaway har haft mer rätt än majoriteten är att de gjort färre prognoser. En investerare som fokuserar på de enkla problemen, som väntar tålmodigt på de väldigt attraktiva möjligheterna och bara agerar när de uppenbarar sig och aldrig annars agerar är den investerare som över tid är sannolik att lyckas. Se till att skaffa insikten om att det som skapar ett bra investeringsresultat över tid är ett väldigt fåtal beslut över en lång tidsperiod.

"Experience tends to confirm a long-held notion that being prepared, on a few occasions in a lifetime, to act promptly in scale, in doing some simple and logical thing, will often dramatically improve the financial results of that lifetime. A few major opportunities, clearly recognizable as such, will usually come to one who continuously searches and waits, with a curious mind that loves diagnosis involving multiple variables. And then all that is required is a willingness to bet heavily when the odds are extremely favorable, using resources available as a result of prudence and patience in the past." 

”The game in out kind of life is being able to recognize a good idea when...it rarely is presented to you. And that is something you have to prepare for over a long period”.

 –Charlie Munger.

”Your six best ideas in life will do better than all your other ideas”.

 –Bill Ruane
Ytterligare en viktig implikation av att fokusera på det fåtal viktiga faktorerna är att man inte fokuserar på alla oviktiga faktorer som kan stå i vägen för ett beslut. Coca Cola´s aktie halverades från 40 USD till 19 USD efter börsintroduktionen 1919. En investerare med en kristallkula hade kunnat se flera världskrig, depression och allt möjligt i framtiden som de facto hände och som skulle kunna blockera ett beslut att investera i ett bolag vars värde hade alla förtsättningar att ständigt öka, och också gjorde det.

”We have a willful agnosticism to all kinds of things. And that makes us concentrate on certain other things. This is a very good way to think, if you´re as lay as we are”.
 –Charlie Munger.


Den sista implikationen av ovanstående är att investera handla om att till väldigt stor del avstå från saker. Att inte göra vissa investeringar, att inte göra investeringen som någon bekant gör, att inte göra investeringen som står i tidningen, att inte göra investeringen som verkar vara omtalad just nu, att inte göra investeringen i den för tillfället mest populära tillgången. Att tacka nej, att avstå och inte agera på den absoluta majoriteten av tillfällen och vänta tålmodigt på när en väldigt attraktiv situation uppenbara sig.

Om en koncentrerad portfölj: den fokuserade investeraren och den diversifierade investeraren.

Underskatta inte vikten av att koncentrera portföljen till ett par fåtal, stora innehav. Även om det känns kontraintuitivt så innebär ett stort antal innehav att kvalitén på portföljen sjunker, att man som investerare har sämre förståelse för innehaven och att man låter avsaknaden av övertygelse kompenseras av att man har flera innehav och mindre exponering mot varje.

En investerare som har en koncentrerad portfölj har ställt sig och besvarat helt andra frågor än en person med en väldigt diversifierad portfölj. Resultatet över tid blir sämre potential, högre risk (delvis på grund av att sämre ideér ageras på men även att det inte går att ha samma koll på flera innehav) och ett över tid ett väsentligt sämre resultat.

Istället för att tänka noga kring en specifik investering och antingen agera i stor skala eller helt avstå, så är alternativet att köpa en liten andel av portföljen för att slippa bägge besluten. Att inte ta beslutet att agera kraftfull och göra någon investerinsidé som förtjänar det till ett stort innehav av portföljen, och inte tacka nej till något som man inte förstår eller som inte kvalificerar, blir en kompromiss som över tid blir får negativa konsekvenser.

Att kompromissa genom att varken köpa mycket i en idé som förtjänar det eller att helt avstå är att vara för full av tvivel för att säga ja, men för osäker för att säga nej. Att på ett sådant sätt diversifiera en portfölj är ett katastrofalt sätt att agera över tid då det tar bort potentialen och höjer risken då de innehav som verkligen borde fokuseras mot får en alldeles för liten andel och de innehav som inte borde finnas med i portföljen får plats. Även om det inte känns så i stunden så är det det oundvikliga resultatet över tid.

Den fokuserade investeraren.
Den fokuserade och odiversifierade investeraren väntar tålmodigt, ibland flera år, till en attraktiv möjlighet uppenbarar sig och gör allt för att bedöma de potentiella riskerna och ett motiverat värde. Om efter att ha resonerat kring investeringsidén, investeraren gör bedömningen att idén är väldigt attraktiv så köper investeraren till den är en stor del av portföljen. Efter att ha hittat 3-5 sådana investeringar köper investeraren hellre mer i den den bästa idéen än adderar ett 6:e eller 7:e och därigenom ser investeraren till att utnyttja de attraktiva möjligheterna fullt ut. Det största innehavet kan utan tvekan uppgå till 20-50% av portföljen. Av den anledningen är investeraren tvingad att tänka väldigt noga och överväga och resonera kring en investering innan den görs, och verkligen förstå den. Över tid kommer investeraren att hamna i väsentligt mycket attraktivare ideér än om agerandet varit annorlunda, och när en väldigt attraktiv idé uppenbarar sig kommer investeraren att utnyttja den fullt ut. Portföljresultatet över tid är sannolikt att vara väldigt volatilit, men har på sikt stora möljligheter att gå bättre än genomsnittet.

Den diversifierade investeraren.
Den diversifierade investeraren gör istället på ett helt annat sätt. Istället för att vänta tålmodigt så ser den diversifierade investeraren många fler möjligheter endast för att kraven på varje möjlighet är lägre. Eftersom varje investering blir en väldigt liten del av portföljen (kanske 1-5% istället för 20-50%) så har den diversifierade investeraren inte alls samma krav på attraktivitet och förståelse för varje investering. Att investera 1% av portföljen i något är en väsentlig skillnad mot att investera, säg 30% av portföljen, i något. Därför kommer den diversifierade investeraren, även om det är omedvetet, att tillåta sig att göra investeringar där nedsidan är väsentligt större och uppsidan väsentligt lägre än om portföljen bestått av väsentligt färre innehav. Den nivå av intensitet som en diversifierad investeraren tänker kring varje investering är på en helt annan nivå, då investerarens exponering är helt annorlunda. En väsentligt mindre vikt gör att nedsidan och risker inte skrämmer lika mycket och kan därför accepteras. Över tid kommer den diversifierade investeraren att hamna i väsentligt mindre attraktiva situationer än den odiversifierade investeraren. Istället för att den mest attraktiva ideén får en större vikt kommer en 10:e och 15:e investering att göras. De allra attraktivaste möjligheterna kommer få lika stor vikt som de möjligheter som är mediokra. Över tid kommer resultatet att vara betydligt mindre volatilt, men samtidigt ha en minimal sannolikhet att bli bättre än genomsnittet och en väldigt stor och sannolik risk för att bli just genomsnittlig.

Inget i livet fungerar som så att det hela tiden finns ett stort antal attraktiva möjligheter. Det gäller nästan oavsett ämnesområde. Därför säger det sig själv att antalet attraktiva möjligheter över tid är få. För att maximera ett investeringsresultat så vill man maximera de attraktiva möjligheterna och ha så lite att göra med övriga möjligheter: undvika de dåliga möjligheterna och även undvika de mediokra. Därför skall ett investeringsresultat över tid bero på ett fåtal stora investeringar, ett fåtal stora bet och inget annat. Det är precis som det borde vara. 

Implikationerna över tid mellan att välja en koncentrerad portfölj och att inte göra det är enorma. 
En koncentrerad portfölj förutsätter att investeraren i fråga lägger ned allt grundligt jobb och till 100% går in för att minimera nedsidan i investeringarna och verkligen förstår besluten som tas.

Investeringar är väntevärden, positiva som negativa sådana.

Jag brukar alltid tänka på investeringar i termer av möjliga utfall och sannolikheter. Framtiden har vid varje given tidpunkt ett oändligt antal utfall som alla har specifika sannolikheter och som alla i varierande grad kan vara positiva eller negativa. Två scenarion kan vara att ett bolag kan öka sin försäljning och sina marginaler men också minska sin försäljning och sina marginaler. Båda scenarior har sina respektive sannolikheter och sina respektive påverkan på en investerings värde.

En bedömning av alla dessa potentiella utfall och hur sannolika de är är en bedömning som en investerare måste göra även om det inte går att göra exakt. Och även om man som investerare är medveten om man gör det eller inte så gör man alltid implicit en bedömning ändå (att köpa ett bolag på en vinstmultipel som är väldigt hög implicerar att man tror att de positiva utfallen är väldigt sannolika och att riskerna är få).

Summan av alla dessa utfall (varje utfall gånger varje utfalls sannolikhet) blir en investerings väntevärde. En investerings väntevärde ställs mot en investerings (till exempel en akties) prissättning och efter det kan en investerare göra en bedömning om prissättningen gör investeringen attraktivt prissatt eller ej. Är aktien lågt prissatt mot dess intrinsic value eller ej? Implicerar värderingen/prissättningen att risker tas i beakt? Implicerar värderingen att de positiva scenarior som finns prissätts i tillräckligt hög grad? Och så vidare, och så vidare.

Jag tror inte att det finns ett bättre sätt att tänka kring investeringar och jag tycker att alla som är investeringsintresserade verkligen borde utgå från sannolikheter och potentiella utfall i sitt tänk och verkligen förstå det. Det betyder såklart inte att det går att göra perfekta bedömningar, men att få in det i sitt tankesätt gör att man har större sannolikhet att se investeringar för vad de är. Om man som investerare har ett sådant tänk som utgångspunkt så blir flera saker, eller mer rätt sagt insikter som är väldigt användbara vid investeringsbeslut, tydliga:

-Vilket pris som betalas är det som kan göra skillnaden mellan en attraktiv investering och en väldigt riskfylld investering.
-Att begränsa nedsidan är det bästa sättet att se till att väntevärdet för en specifik investering är positivt.
-Att hur positiv framtiden än kan vara och hur positivt det positiva utfallet än kan vara så finns det alltid ett pris då det är inprisat och väntevärdet är negativt.
-Att hur negativ framtiden än verkar vara och hur sannolik ett negativt utfall än är så finns det alltid ett lågt pris då det redan är inprisat och där väntevärdet är positivt.
-Att ett väldigt positiv framtidsscenario inte behöver vara i närheten av attraktivt ur investeringssynpunkt om 1. sannolikheten för scenariot inte går att bedöma, eller 2. nedsidan är väldigt stor i det fall utfallet inte utspelar sig.
-…..

Om man har en väntevärdes/potentiella utfall/sannolikhetstänk som grund i sin bedömning så har man som investerare tagit ett stort steg för att förstå investeringar och se de för vad de är. Det gör att man kanske ökar sina sannolikheter att exponera sig i attraktiva situationer och minskar sannolikheterna att hamna i riskfyllda situationer.

Att investera handlar om att placera sig i situationer med positivt väntevärde och att undvika de tillfällen med stora negativa väntevärden. Om en investerare gör det på ett bra sätt så är ett bra investeringsresultat över tid oundvikligt. En duktig investerare är per definition någon som identifierar lägen med positivt väntevärde (där uppsidan mer än väl kompenserar för nedsidan).


Bilden nedan är hur jag föreställer mig tre olika situationer med olika utfallsrum. En situation med positiva såväl som negativa scenarion där väntevärdet är svårdefinierat och ett positivt respektive ett negativt scenario med klara positiva respektive negativa väntevärden..




Det en investerare alltid letar efter är ett läge där nedsidan är liten och där uppsidan är stor.
Avslutningsvis så kan man föreställa sig enkla exempel som ovanstående tankesätt kan beskriva ur investeringssynpunkt. En trisslott t.ex. har ett negativt väntevärde (trots den ”stora” vinstpotentialen, för att den höga vinsten är väldigt osannolik och för att det negativa värdet (kostnaden för att få köpa trisslotten) är 100% sannolik. När man adderar den givna kostnaden med den potentiella vinsten så är summan med råge negativt och därför är beslutet att köpa en trisslott inte ekonomiskt försvarbart eller rationellt. Men att tacka ja till att få en trisslott är däremot väldigt rationellt.


En annan tydlig implikation är syn på risk. Risk kan knappast vara ett betavärde på en aktie eller hur volatil aktien är. Risk har att göra med hur sannolika betalningsströmmarna (scenariona) i framtiden är och vad som betalas för dessa (priset på en aktie eller ett företag). Priset blir a och o i hur attraktiv (eller riskfylld) en investering är. En betalningsström på t.ex. 100 är vad den där, men när priset varierar ändras hela tiden risk/rewarden. Och varje förändring i betalningsströmmen värde kan kompenseras av att priset ändras också.

Marknadens emotionella svängningar.

Marknadens (eller en enskild investerares) emotionella stadie befinner sig alltid i någon grad mot en av två extrempunkter. Dessa är extrem girighet (där en investerare till varje pris vill vara med på alla kursuppgångar) och extrem rädsla (eller riskaversion där en investerare till varje pris vill undvika att göra förlust och därför inte alls vill äga några tillgångar andra än likvida medel). Att rädsla och girighet i olika grad påverkar marknaden vet nästan alla. Men den som beskriver det bäst tycker jag är Howard Marks, med sin ”investeringspendel”.

Som investerare är det värt att lägga mycket tid på att tänka kring hur varje läge präglat av optimism och varje läge av pessimism påverkar alla nivåer i marknaden. Hur påverkar det den genomsnittliga investeraren? Hur påverkar det en själv? Det är ett sätt att öka sin förståelse för börsens svängningar men också öka sin förståelse för vad som är sannolikt att påverka en själv vid sitt beslutsfattande speciellt i enskilda situationer.

Den senaste perioden av börsuppgångar som pågått under flera år har gjort att väldigt många förmodligen har positiva erfarenheter av att investera. Stora mängder investerare med bra självförtroende, bra erfarenheter i backspegeln och en positiv framtidstro tar givetvis helt andra beslut än den raka motsatsen (investerare med dåligt självförtroende, negativa erfarenheter från förluster i närminnet och en stor oro för framtiden). Skillnaderna i beteende blir enorma mellan extrempunkterna.

För att relatera till scenario- och sannolikhetsbedömningarna som tidigare nämndes så skiftas hur marknaden ser på framtiden när utbredd optimism går till utbredd pessimism i att de positiva scenariona ofta helt utraderas i prissättningen och anses mindre sannolika samtidigt som de pessimistiska scenariona anses kunna bli mer pessimistiska och mer sannolika och nästan uteslutande det som påverkar prissättningen. Och priserna på tillgångar sjunker. Som Howard Marks säger: ”Investors willingness to value the future”.....kan ändras snabbt, och aldrig tas för given.

Därför blir det också självklart att det mest riskfyllda läget att investera är när optimismen (kring marknaden i stort eller en enskild tillgång) är utbredd: då speglar tillgångspriserna nästan uteslutande positiva scenarion och kan i vissa fall sätta en nästan obefintlig sannolikhet på de negativa scenariona. Och därför finns det ett positivt element i fallande kurser: det kan göra att marknaden prisar in en mer sund och realistisk syn på framtiden (snarare än en euforisk). En sund börsutveckling över tid gynnas inte av euforiska värderingsnivåer. Kapitalallokering på marknaden kan snedställas helt om en ”het” sektor attraherar kapital som är sannolikt att göra mer nytta någon annanstans (även om marknaden I det givna tillfället inte tror det). Det finns många anledningar att det är i allas intresse att börsen har en rationell prissättning (och varken mer eller mindre).

Som Howard Marks åskådliggör så är det mest riskfyllda när man som investerare (eller när marknaden i stort) upplever att det inte finns någon risk. En enskild person som bland annat är påverkad av flera psykologiska faktorer och som till varje pris vill köpa en tillgång (oavsett vad det är för tillgång) är sannolik att löpa en stor risk att betala för mycket för tillgången. ”Hur mycket optimism är inprisat i kursen?” är Howard Marks första fråga vid en investering.

En annan aspekt av stigande kurser som jag upplever personligen är att det är slående vilka andra typer av prövningar man som investerare utsätts för (och inte utsätts för) i tider av stigande börser (respektive fallande börser).

I stigande börser är jag övertygad om att den genomsnittlige investeraren (optimistisk med bra självförtroende med många vinstgivande affärer i minnet) har en väldigt kort tid från det att en investeringsidé börjar funderas på tills det att beslut tas. Och i stigande börser (där aggregatet av alla aktier stiger) kan det genomsnittliga beslutet snabbt ”belönas” med kursuppgång. Beslut både tas och belönas snabbt. Och varje ytterligare positiv erfarenhet gör sannolikt nästa beslut ännu enklare att ta för den optimistiska investeraren.

Stigande kurser och positiva erfarenheter gör att man ser mer positivt på framtiden (och är beredd att betala mer för den än man borde), att man inte tänker på risker (och att man inte bryr sig om att låta osäkerhet vara en ingående faktor i priset man är beredd att betala för en aktie) och att man därmed gör investeringar som man inte borde gjort (eller kanske inte hade gjort) i ett annat marknadsläge.
Att investera när marknaden stiger kan vara en rätt så prövningslös tillvaro för en investerare när till och med dåliga beslut (beslut som inte borde tagits) ofta kan resultera i kursuppgång.

Det är först när marknaden börjar präglas av pessimism istället för optimism som en investerares beslut verkligen, på riktigt, prövas.

Då blir besluten som tagits där investeraren inte tillräckligt noga funderat och tänkt kring risker och möjligheter och sannolika utfall helt plötsligt uppenbara. När investeraren som inte övervägt att det finns risker i en investering plötsligt inser att det finns det blir känslan av övertygelse i investeringsbeslutet snabbt bortblåst. Efter stora kursfall blir det tydligt för en investerare vilka investeringsbeslut som tagits där investeraren inte i närheten förstår företaget vars aktie han/hon investerat i. Att äga aktier i ett företag under ett scenario med fem år av fallande börskurser kräver en väldig övertygelse och en grundlig förståelse för den specifika investeringen som en investerare inte kan skapa sig på en väldigt liten tidsperiod. Det är nästan helt osannolikt att en investerare som köper en aktie på till exempel ett rykte och förväntar sig en snabb kursuppgång kan klara av äga aktien när kursuppgången istället blir en långvarig nedgång.

Och investeraren är sannolik att vilja sälja på en kurs som är långt under den där investeraren tidigare köpte.

Att göra en bedömning om ett visst företags intrinsic value är sannolikt att öka i framtiden är en bedömning som kräver dels förståelse för de ingående variablerna och dels väldigt mycket nedlagd tankekraft. Det går inte att göra en sådan bedömning på 2-3 minuter och agera på den, även om det är vad de flesta gör efter flera års börsuppgång. Så länge kurserna stiger så behöver genomsnittsinvesterare inte tänka mer på det.

Men när kurserna faller så blir det tydligt för alla att priset är en dålig proxy för värdet på företaget i fråga. Under stigande kurser kan man lura sig själv att det är så, men i tider av fallande kurser är det enda en investerare kan vända sig till det underliggande värdet / intrinsic value.

Också därför är kursnedgångar bra: för det får varje investerare att tänka igenom vilka beslut som verkligen borde tagits och vilka investeringar man verkligen är övertygad om. I en ständigt stigande marknad där snabba och ogenomtänkta beslut ofta belönas kan många investerare glömma det. Det kräver en enorm ansträngning för att göra det.

Något av det allra mest riskfyllda en investerare kan göra är att, genom sitt agerande, förutsätta att ingen förutsättning ändras i framtiden.

Det är bara investeraren som inte låtit sig påverkas av den allmänna optimismen och som ansträngt sig hårt för att betänka både risker och möjligheter i varje investeringsbeslut (trots att ingen annan på marknaden verkar göra det)  som är sannolik att klara av en period av volatila kurser och utbredd pessimism på marknaden. Investeraren som inte låtit sig dras med och påverkas av allmän optimism, som inte låtit sig påverkas och ta snabba beslut utan eftertanke, och som inte tagit beslut och agerat där full förståelse inte fanns, det är bara den investeraren som är sannolik att klara tider av längre kursnedgångar.

När jag tänker efter vad nuvarande ”system” eller ”marknadskollektiv” inte har präglats av och inte har testats på gäller förmodligen bland annat:

-          -Längre perioder av kursnedgångar eller längre perioder av ej stigande kurser.
-          -Stora, drastiska nedgångar på kort tid.
-          -En längre period av fallande företagsvinster.
-          -Att ett beslut eller agerande i en investering, om det är rätt, belönas först efter flera år.
-          -Påverkan på värderingsnivåer av stigande räntor.
-          -M.m.

Det är faktorer som alla säkerligen skulle kasta om förutsättningar och på flera sätt påverka personers vilja att ta risk, att investera, att spara, att tro på framtiden et cetera. Och de kan när som helst ändras, såväl till det bättre som till det sämre.

Därför tycker jag att en investerare som har som mål att vara så rationell som möjligt inte borde tro att de kan veta eller ha en aning om hur börsen kommer utvecklas nästa år. Men däremot borde investeraren försöka bedöma nuvarande marknadsläge i termer av optimism och pessimism och försöka förstå om de egna besluten omedvetet har påverkats av till exempel en utbredd optimism. Att tro man har en prognos på hur börsen kommer gå nästa år är slöseri med tid och något helt annorlunda, men att däremot identifiera ett optimistiskt beteende i marknaden och att själv inte dras med är något som direkt har en påverkan på kvaliten i de beslut man tar och vilka risker man exponerar sig mot (och inte). 

Efter en lång tid av börsuppgångar borde en investerare förbereda sig för en tid som inte kännetecknas av stigande kurser och stigande vinster, utan det motsatta. Även bra beslut kan ta lång tid innan det bevisas att de var just bra beslut. Varje beslut måste vara väldigt noga övervägt och väldigt mycket tid måste ha gått åt till att tänka kring risker och möjligheter, vad man vet och vad man inte vet, vad de stora osäkerheterna är och vad som är sannolikt.

Det är bara en investerare som gör det som verkligen har förutsättningar att klara av att investera även i en börsnedgång. Det är bara investeraren som aldrig trott att allting bara är positivt och som aldrig trott att aktier bara kan gå upp och det är bara investeraren som aldrig glömt att risker alltid finns som har möjlighet att klara av att leva med sina investeringsbeslut i en börsnedgång.
Hur man klarar av en börsnedgång beror till stor del på hur man agerar under börsuppgången som sker innan nedgången.

Risk skapas av optimism och möjligheter av pessimism.

Sammanfattning.

Ett investeringsår är inget annat än en period där kanske 2-3 viktiga beslut skall tas. Men inte mer. Under året måste man såklart lägga ned väsentligt med jobb på att ifrågasätta sina nuvarande idéer och antaganden och försöka lära sig så mycket som möjligt och göra allt man kan för att identifiera nya investeringsideéer. Och samtidigt göra allt för att minimera risken för förlust av kapital.

När jag tänker tillbaks på investeringsåret 2018 så var det egentligen två stora beslut jag tog. Det första var att sälja av mitt dåvarande största innehav och det andra var att senare under året addera ett nytt innehav som nu utgör det överlägset största innehavet i portföljen. Resultaten av de två besluten kommer jag kunna utvärdera först om ett par år.

Men vetskapen om att ett investeringsår bara handlar om ett par två beslut och inte mer gör att man inte fokuserar på det man inte skall fokusera på och som man inte kan ha någon insikt om. Räntenivåer, hur börsen går, hur världen makromässigt kommer utvecklas distraherar bara om det ges för mycket fokus.

Jag tror mig inte ha någon åsikt om hur börsen kommer gå under nästa år och jag tänker väldigt lite på det. Jag ser 2019 som ett år då jag hoppas kunna addera ytterligare 1-2 väldigt attraktiva innehav till portföljen som var för sig har en vikt om över 30%. Jag har fortsatt en stor andel av portföljen i likvida medel.

Som investerare skall man ta så lite som möjligt för givet och aldrig gå i fällan av att extrapolera nuvarande, eller den senaste tidens, förhållanden i framtiden. Och för tillfället har det varit länge sedan det var längre börsnedgångar, längre perioder av fallande lönsamhet för aggregatet av företag och länge sedan marknaden verkligen var präglad av pessimism, med allt vad det innebär. Därför vet jag att det när som helst kan komma förutsättningar som är helt omvända det som just nu verkar vara normen, precis som det alltid gör vad gäller investeringar.

När kurser stiger tar de flesta kursen som en bra proxy på företags värde, trots att det är felaktigt. De investerare som gör det har inget att hålla sig i i tider när kurser faller. 

Som investerare är det viktigt att ha ett fokus på vad varje företag man investerar i är värt, hur det värdet utvecklas och vad som påverkar det värdet och följa det noga. På lång sikt kommer kursen röra sig mot det underliggande värdet men på kort sikt kan sambandet vara helt intetsägande. Och i tider av fallande börskurser blir det uppenbart att aktiepriset är en intetsägande guide till hur en investering utvecklas.


Om värdet på ett företag utvecklas åt rätt håll så ger fallande kurser bara en attraktiv möjlighet att ta till vara på. Därför hoppas jag på fallande kurser i alla mina innehav. Jag vet att möjligheter skapas av kursnedgångar och att fallande börser skapar förutsättningar för bra investeringsresultat över tid.